torsdag 31 december 2009

Gott Nytt År

Det vi fruktade kom över oss, med rågat mått. Nu är det dunka, dunka disco. Ett på varje sida av huset vi bor i. Full volym - vi får se hur det går med sömnen.
Det som är kul är att det är så självklart indiskt sätt att fest. Man störs men för mig är det också en härlig, exotisk upplevelse.

Men i alla fall, nu är det 20 minuter till midnatt här, jag har sett några fyrverkerier, jag tänkte kolla om det kommer mer vid tolv slaget.

Måste berätta också att jag var på min första motorcykel färd idag, med min svåger. Jag åkte i o f bara bak men det var väldigt kul. Vi var och handlade i en livsmedelsbutik, vilket jag tycker är intressant då det är hemmaplan för mig.

Imorgon blir det med största sannolikhet en utflykt till Moder Teresias center på eftermiddagen. Verkligen spännande.

Gott nytt år.

Julafton med fam. Gustafsson och Gott Nytt År.






Sent igår kväll kom min syster med familj hem från Australien, hit till Indien alltså. De hade firat jul där, så idag på förmiddagen var det julafton igen med massor av packet. Väldigt kul.

På bilderna ser ni dels en present till Sixten från mina syskon, och dels vad Alfred fick och genast började leka med.

Vi fruktar lite inför nyårsfirandet här för de har gjort i ordningen en stor scen på innegården här och det brukar betyda hög musik hela natten. Men det är väl bara gå ner och digga.

onsdag 30 december 2009

Shopping

Idag bar det iväg till ett av köpcentra här, såg ut som vilket köpcentra som helst i Sverige, bara betydligt mer personal och framförallt mer vakter. Det där med mycket folk och personal känns som man redan vant sig vid. Det betyder mycket att vi bor hos hemma hos min syster, man kan dra sig undan, bara sitta ute på en innegård och slappa och liksom smälta alla intryck av människor. För det är mycket folk, överallt, hela tiden, nära, tittande, stirrande, glada.

Sonen blev jätte glad när vi skulle åka taxi för det är superkul. Och det klart det är kul, inget bälte, massor bilar, motorcyklar, cyklar, mopeder och gångare i en salig blandning, väldigt nära och alla tutar hela tiden. Sitter nu när klockan snart är 22 och jag tror inte det går tio sekunder utan man hör någon tuta utanför. Lite annat än Kållandsö, där hör man en tuta kanske en gång i månaden på sommaren. På vinter är det tyst. Här är det bara mer eller mindre ljudligt. Men inget jag direkt störs av, än i alla fall.

Shopping - det är väl inget jag är svensk mästare i, har liksom svårt att komma igång. Men idag kom jag igång, handlade riktigt mycket - bra priser hjälper till kan man säga, speciellt när man hittar märkeskläder och grejor som kostar mindre än 1/4 av vad det kostar hemma. Har t o m köpt kläder till frun, och jag tror det är första gång.

Som min syster säger, man behöver inte tänka över huvudtaget på vad saker, kläder och mat kostar. Det tar ett tag innan man kommer över det. Man vill gärna kolla priser först.

Ja, ja - det var nog inte sista gången vi var ute och handlade och vi har inte varit på marknaden ännu.

tisdag 29 december 2009

Första dagen.

Detta är min första riktiga lång resa, så jag var ganska förbered på en lång flygtur, speciellt med tanke på Alfred. Men resan från Frankfurt till Kolkata tog bara 8,5 timmar, vilket var mindre än vad jag trodde. Alfred klarade det fantastiskt bra, egen tv vid stolen med Disney var tacksamt.



Här sitter Alfred på Landvetter och läser Kalle Anka, planet ni ser är det vi sedan flög med.


Första mötet med Indien var en viss hysteri ang. svininfluensan. Vi fick fylla i ett formulär, kolla att vi inte hade någon feber och givetvis en stämpel - och blev friskförklarade. Vi kom fram mitt i natten så trafiken var då lugn och vi la oss snabbt.
Kl 5 vaknade jag till av böneutroparen men somnade snart. Dagen var sedan full av intryck som dofter, taxiresa (se bild), gatuliv, ljud och ändå mer ljud och ett resturang besök. Ris, nudlar och curry med fisk och kyckling var på menyn. Mycket gott och lagom starkt.


Man möter tiggare nästan över allt. Det är lite speciellt eftersom man inte är van med det och man får bara ignorera dom. Men det går inte ignorera deras situation av fattigdom, misär och lidande. Jag vet inte hur jag skall beskriva det men man får liksom försöka ta in det i små doser. Återkommer nog mer om det.

Skönt att höra att det skall bli -20 i Sverige och Norge. Här gick alla med mössa och halsduk när vi kom. Det är som kallast nu i Kolkata - som en härlig sommar dag, cirka +25 på dagen och +20 på natten. Att vara här på sommaren måste vara väldigt, väldigt varmt.

söndag 27 december 2009

Reseblogg.

Nu är det bara timmar kvar till jag och äldste sonen på 5 år börjar vår resa till Indien.

Jag tänkte försöka blogga lite under resan gång, men vi får se hur det går. Allt beror på tillgång på dator, tid och intresse.

Men det som händer nu är att vi skall åka halv två i natt, från Fredrikstad i Norge och skall till Landvetter i Göteborg där flyget går till Frankfurt kl 7.40.
Sedan blir det några timmars väntan där innan resan från Frankfurt till Kolkata (Calcutta) där mina systrar bor med sina familjer.

Jag har ingen resefeber än men det kommer väl när vi reser till Göteborg. Alfred har varit på ett strålande humör hela dag och tycker det både är kul och spännande. Jag fick precis godnatt kram av honom.

Ipoden (julklapp) är laddad, skall kolla över mobilen och lite sladdar. Lägga allt som skall med i en hög och sedan slappa lite.

På återseende.

tisdag 22 december 2009

Julefrid

Julefriden kom till slut. Efter en hård helg med den avslutande julmarknaden i Spiken och en dag full med ärende och packning, sitter jag nu själv vaken på morgonkvisten. Två av barnen har mina föräldrar och fru och minste man sover fortfarande.

Tänk vad en timme i ensamhet kan göra gott, bara läsa lite, sitta framför dator och inte ha något som väntar på en utan man kan dricka upp kaffet i lugn och ro. Det är julefrid det.

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag"

Det är julefrid i själen.

lördag 19 december 2009

Kållandsö humor

När jag åkte hem från jobbet idag gjorde jag en kul upptäckt. Mitt i skogen, långt från närmaste hus, bredvid vägen hade någon klätt en gran.
Det var både glitter och kulor i granen.

Det är humor.

söndag 13 december 2009

Positiv förändring

Lussenatten tillbringade jag i vanlig ordning som medarrangör och vakt av den årliga innebandyturningen som 7.30 arrangerar för gymnasie elever. Väldigt bra av tonåringar mellan 16 och 18 att ro iland ett sådant stort arrangemang. 7.30 är alltså en kristen skolgrupp som är ansluten till Ny Generation.

Vi, LKU - Lidköpings Kristna Ungdomsråd, bistår 7.30 med att ha ett café i idrottshallen och stå för vakter, två auktoriserade och ett 40 - 50 tal frivilliga vakter. Gud välsigne alla som ställde upp.

Anledningen varför denna innebandyturnering arrangeras är att i Sverige är det en stark tradition att festa, dricka alkohol och leva rövare på lussenatten. Så som en alternativ startades innebandyturneringen för över 20 år sedan.

Det som var roligt var att jag av två helt oberoende föräldrar fick höra samma sak. Båda deras ungdomar, en tjej och en kille, hade ingen förståelse för varför det var så mycket snacka om fest och sprit på Lucianatten, för det hade de aldrig hört och pratades ingen om på skolan och det var ingen som de kände som skulle festa.

Jag tänkte: WOW, vi har lyckas ändra en ungdomskultur genom tålamodigt kristet arbete.

Inte för att dra för stora växlar på detta, men det är ju så här man kan förändra ett land. Man visar på ett annat sätt att leva, så att det gamla blir ointressant. Det som var förut faller i glömska och något nytt kan komma och bestå.

Det är inte så att massor har blivit frälst, ingen faktiskt, vad jag vet, men det kristna sättet att leva påverkar samhället, i detta fallet skolan så en annan kultur, den kristna blir den dominerande.

Och det är väl det vi vill?

söndag 6 december 2009

Å den ljusnande framtid är vår...?

Jag älskar mitt jobb, både kaféet och butiken, och det bästa är människorna man träffar där.

Jag hade en härlig pratstund med några grabbar i min egen ålder i fredag. Alltså män i sina bästa år med småbarn hemma och hårt arbetande. Vi pratade om samhället, livet och framtiden. Trots att vi hade en ganska dyster syn på samhället och hur det fungerar fanns det något positivt och optimistisk med det hela, vilket var mycket inspirerande.

Det är kul att se skillnaden mellan oss och kategorin män över 50 som kommer till Spiken. Trots sina erfarenheter, pengar och inget-är-omöjligt mentalitet (min butik och café är ett bevis på det) så har de en mer negativ syn på framtiden och samhället.

Man kan fundera på varför, något förslag?

Men gemensamt för oss är en misstro mot förtroende valda, den urholkade demokratin och en viss frustration av att inte kunna påverka samhället.

Men på det hela - det finns en framtidtro, för den kommer, vare sig vi vill eller inte.

tisdag 1 december 2009

Pärlor åt svin?

Jag blev lite utmanad av min svärfar angående förra bloggen. Där av denna fundering och komplettering till förra inlägget.

Hans kommentar finns att läsa där.

Jag måste erkänna att jag är lite på besviken på min så kallade politiska karriär. Jag hade kanske fel förväntningar men i min enfald trodde jag att de ville ha in driftiga unga människor, som tror på förändring, som brinner, som vill fortsätta där andra började.
Men jag upptäckte snart att det var mer funktioner, platsbesättande och ja-sägare som platsade på den politiska arean. Ingen var intresserade av vad jag hade på hjärtat och vart jag ville.

Frågan är om någon annan är intresserad av mina tankar och reflektioner som min svärfar tror. Vilka, i så fall? Är det någon idé att skicka en insändare i tidningen eller är det bortkastad tid? Vad skulle det betyda?

Mina nuvarande tankar är att förändra Sverige person till person. Jag kan inte förändra allt och alla uppifrån på politisk väg, men jag kan kanske betyda något för någon genom ett par vänliga ord, en omtanke, uppmuntran och viss utmaning. Och på så sätt förändra och påverka Sverige.

Sen får man inte underskatt det predikade Guds ordet. Det har förvandlat Sverige ett flertal gånger genom historien och kommer vara det som gör att Sverige återigen kommer på rätt väg.

Men åter, vem vill lyssna på en trospredikant, strandsatt på en öde ö, där allmänn väg slutar?

lördag 28 november 2009

Finns jag?

Efter ett antal år som politisk aktiv kommer jag med största sannolikhet dra mig tillbaka och inte delta något i nästa val.
Nu måste det sägas att jag inte varit mycket aktiv, jag var först med i den lokala styrelsen i Lidköping och sedan varit ersättare i en nämnd. Jag är mycket politisk intresserad och har verkligen tyckt det varit roligt även om jag inte kunnat lägga så mycket tid som jag velat på politiken av diverse olika anledningar.

Men varför sluta?

Ja, det är olika anledningar till varför jag vill sluta och tid är en stor anledningen.
En annan är att jag tror inte längre att man kan förändra Sverige genom politik efter att sett politik från insidan. Staten och kapitalet sitter i samma båt, medans folket tystas med bröd och skådespel. Det där får ni tolka hur ni vill.

Men sanningen är att Sverige håller på att gå under "av den tyngd som synden ger". Moraliskt förfall och politiska vridningar gör att en stor del av folket har allvarliga psykiska problem och drogas med antidepressiva. Droger och framförallt alkohol slår familjer och individer i småbitar och lämnar vraket kvar för korparna att äta på. Och vem bryr sig, inte politiker i alla fall och väldigt få andra i vårt överindividualliserade samhälle.

Och varför lyssna på en heterosexuell man mellan 30 - 40 år, som både är konservativt och egen företagare, som uppskattar fru och barn, betalar sin skatt och ser att Sverige är på väg mot avgrunden?

fredag 20 november 2009

För den djupsinnade.

2012 - är det då världen går under? Ja, enligt senaste undergångsfilmen från Hollywood så är det 2012 det händer. Det finns även viss kristen krydda i denna apolytiska brygd som serveras.
Nu har inte jag sett den och har inga sådana planer heller, men den sätter fingret på något väldigt påtagligt bland ungdomar idag i västvärlden.

Detta upptäckte jag gjorde under en period när vi i församlingen var på torget på fredagnätter och pratade med ungdomar. De flest man pratade var övertygade om att Slutet var nära, att världen som den ser ut idag kommer att försvinna på något sätt. Det fanns ingen direkt framtidstro eller något hopp att tala om utan undergången var på väg.

Denna medvetenhet om världens undergång går inte finna bland dagens kristna - märkligt egentligen. Bibeln talar om detta och om en mycket dramatisk upplösning av himmel och jord som det ser ut idag. Till detta kommer ett antal mycket påtagliga faktum ang. världsekonomi, politik och David Wilkersson´s bok Synen som verkligen har slagit in.

Någon menade att västvärldens kristna är rädda för Domens dag som kommer efter Jesu återkomst och jorden undergång. Denna dag som varit en tröst för kristna, då all ondska, orättfärdighet, orättvisa och korruption skall dömas och få sitt rättmätiga straff. Hur kommer det sig att vi är rädda för det i vår tid? Varför predikas det så lite från våra talarstolar?

Jag har inget givet svar, men det kan ha att göra med vår livstil som kristna. Långt ner i vårt hjärta vet vi att vi inte håller måttet, att vi inte har offrat allt som skall offras och gett allt som skall och borde ges.

Men som bibeln uttrycker det - döm dig själv, huruvida du har betänkligheter, ärliga motiv m m och gör bättring - vänd om innan Slutet kommer. Då finns inget att frukta utan man kan se fram mot den underbara dagen, Domens dag, då Gud håller dom över all ondska i världen.

måndag 16 november 2009

Världen är galen...


Ett citat som jag dagligen tänker för mig själv eller säger högt är:

Världen är galen...

Egentligen från en sång, men passar in i många av livets "kompliciteter", så som momsinbetalningar, kustbevakning, fortkörning, regering, högmod, självförakt, anorexi, svininfluensa, kyrkorådet, ungdomskultur, lättja, utbrändhet och annat av liknade slag.

Som sagt, världen är galen.

Sången fortsätter med..."som slängt bort Hans bud."

onsdag 11 november 2009

Grissjukan

Vad skall jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här?

Vi har haft en diskussion jag och AnnC, skall vi och framförallt barnen vaccineras mot svininfluensa? Ingen kan ge ett bra svar, alla tycker och experter säger olika. Så man är utlämnad till sig själv.

Vår slutsats är att oavsett vad man väljer får man tro på Gud, antingen att man inte blir sjuk i svininfluensan eller att man inte blir dålig eller skadad av vaccinet. Pest eller kolera?

Inget lätt val - men när man inser att man måste tro på Gud oavsett val, blir valet enkelt - tro på Gud! Ett val - tro, inte fruktan eller rädsla, utan tro. Det låter självklart, men det tog tid att komma fram till det.

Det kan vara lätt att man hamnar i en situation där man antingen - tror på Gud eller tror på vaccinet. Men det är väl inget kristet förhållningssätt?

Hur blev det då? Jo, idag vaccinerades Alfred som först i vår familj mot grissjukan (som det kallas på Kållandsö).

måndag 2 november 2009

Se på fåglarna...del 2

Jag tog en liten promenad till sjön på förmiddagen idag. Mest bara för att komma ut och få en lugn stund för sig själv. När jag kom ner mot sjön i skogen hörde jag en hackspett och var givetvis tvungen och se var han satt. Samtidigt upptäckte jag att skogen var full av fåglar. Samtliga var sådana som övervintrar.
När jag sedan kom ner till sjön och njöt, kom det olika typer av flockar med fåglar, sjöfåglar och andra som jag inte kan namnet på. Alla redo att dra söder ut om vädert blir för bistert.

När jag sedan gick jag tillbaka funderade jag över fåglar. Det är lite som det kristna livet. Det går i olika årstider och perioder, både i det personliga livet och i ett land. Man måste veta vilken årstid man lever i för att handla rätt. Är det vinter i landet kan man inte så för skörd och är det skördetid i det personliga livet är det inte dags att sätta sig att begrunda eller ha en övervintrar strategi.

Vi måste alltså veta vilken tid vi lever i, både personligt, nationellt och kanske t o m globalt. Den kristna flocken kan vara till mycket god hjälp för att veta vilken tid man lever i. Men man måste veta vilken flock man tillhör och är räknad i, så man vet vilken herde man skall följa.

söndag 1 november 2009

Söndagskänsla

Sitter här med den där melankoliska söndagskänslan.

Man vill inget, men vill ändå göra något. Allt är bra men ändå lite nedstämd.

Det hade varit trevligare att suttit hemma, prata med fru, lekt med barnen, kollat på fotboll.

Just att kolla på fotboll är ett bra avslappningspiller. Man kan sitta och småprata samtidigt och somnar man så gör det inget för matchen är inte slut när man vaknar.

Min vecka slutar idag så imorgon är det ledigt, ändå finns söndagskänslan där.

torsdag 29 oktober 2009

Mer personligt än väntat.

Igår kväll återvände familjen ner till vårt lilla hus i Trelle. Detta tillfälliga boende är mer hem än vad jag hade väntat mig. Vi har bott oss mina föräldrar i ett par veckor och det gått fantastiskt bra. Barnen har haft det jättebra och verkligen trivs, men något speciellt infinner sig när man kommer hem, både hos föräldrar och barn.

Har tänkt en del nu över situationen jag var i när Sixten fick andnöd när jag bytte på honom på BB (finns att läsa på Fru Gustafsson). Varje gång jag berättar det eller när jag skrev om det på bloggen så vill jag gråta eller gråter. Jag kan inte sätta ord på varför jag gör det, kanske en chock - men jag tycker att jag handlade väldigt rationellt, kanske rädsla över att förlora något jag har kärt - men jag hade knappt fått samma känslor för Sixten som jag har nu.

Oavsett var det är, så blir jag berörd när jag tänker på det eller återupplever det. Men viss bearbetning görs fortfarande. Sixten är förkyld idag och snorig. Detta gör att han ibland får svårt att andas genom näsa och då tänker jag snabbt på vad som hände. Likadant var det första gången jag bytte på honom efter det hade hänt. Jag skulle inte säga att jag rädd eller att det är fruktan eller kanske...det försvinner i alla fall med hjälp av en bön och rikta sig mot Gud i tro.

AnnC tror även att det är en form av självterapi att skriva av sig om det och det är jag beredd att hålla med om.

En annan reaktion som jag fått, när jag tänker och går igenom det igen är att jag vill välsigna och be för alla...märklig reaktion. Troligtvis någon form av tacksamhet att det gick bra.

Så Gud välsigne dig.

fredag 23 oktober 2009

Med sorg i hjärtat...

Herren ser ner över jorden
Söker en enda ja, nån
Någon som ingenting hellre
Vill än att ge honom allt
Herren ser ner över jorden
Ser på oss människobarn, på dej och mej
Söker nå villiga hjärtan
Men ingen som ville, som kom

Om du tänker på Sodom och Gomorra
Om du sätter dig ner bredvid Lot
Om du tänker dig in i hans ställe
Hur han plågades av det han såg.

Det är kusligt när man ser hur det stämmer
För Sodom är Sverige idag.

Har du svårt att identifiera
Dej själv med Noa och Lot
Då är det dags att du börjar fundera
Synden talar sitt tydliga språk

Det är kusligt när man ser...

Alla dom som vill leva i renhet
Känner bara ett stort främlingskap
För det budskap som hörs och predikas
Det är mestadels uddlöst och blekt

Ditt liv, vad är det värt, i Sodom
Om du lever ditt liv utan Jesus, i Sodom, i Sverige
Vart går det hän
Vart går det hän

Vi har Jesus
Vi har Herren
I Sodom, I Sverige
Och vi skall segra för vi har Jesus, i Sodom, i Sverige


Ulf Christiansson, 1981, LP Krigsman, Sodom

onsdag 21 oktober 2009

Nytt inlägg på Fru Gustafsson

Besök gärna Fru Gustafsson bloggen igen. Nytt inlägg.

Jag återkommer nog säkert här men en mer personlig och psykologisk utvärdering av förmiddagens tramuatiska upplevelse.

tisdag 20 oktober 2009

Pappa igen...

Jag blev pappa idag kl 9.07.

Gå in på Fru Gustafsson för att få en mer utförlig beskrivning av den fantastiska händelsen.

Tack alla som bett och stått med, allt gick väldigt bra.

fredag 16 oktober 2009

Tankar om kristna aktiviteter

Tänker mycket på oss kristna. Varför vi gör olika saker, varför vi handlar som vi gör och hur vi motiverar våra val.
Vi tänker gärna rationellt och logiskt eller emotionellt och utifrån dåligt samvete på vad vi borde göra och vad Jesus bett oss att göra i Guds ord, och gör så och på något sätt hoppas på att det är vad Gud vill. Vill vi sedan stärka vårt tagna beslut så hittar vi något bibelord som passar bra in - som en efterhandskonstruktion. Vill vi sedan att andra människor skall hjälpa till, styrker och motiverar vi vårt val med att säga att det är en vision från Gud.
På detta sätt motiverar vi ofta våra aktiviteter och gudstjänster i våra kyrkor.

Men ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka, fråga sig själv och fråga Gud: Är det det här som Gud vill att vi gör? Skall jag verkligen fortsätta med det här?
En varningsklocka är när man tycker vägen blir lång och tung, glädjen försvinner och plikten är för tung att bära.
Vi vet att Jesus ok är skonsamt och hans börda är lätt. Samtidigt skall vi ta vårt kors och följa honom.
Två sidor av samma mynt - nyckel för mig är oftast att höra Guds röst och följa den - vägen är smal, och porten är trång men börda blir lättare och glädjen finns alltid där.
Som Marta och Maria - bara ett är nödväntigt, att sitta vid Jesus fötter och höra hans röst.

Gud välsigne dig om du inte bara hör utan också gör.

onsdag 7 oktober 2009

Vaccinering med föräldrafilosofi.

Jag och sonen skall åka till Indien vid nyår. Det kräver vissa förberedelser, som att fixa och kontrollera passen och vaccinera sig.

Idag var dagen då vaccination stod för dörren. Både jag och sonen var något nervösa inför att ta spruta, det är inte varje dag precis. Vi hade gemensamt beslutat att jag skulle ta spruta först, vilket gick bra, men det känns ju, så jag tänkte att sonen kanske kommer reagera kraftigt.
Men döm av min förvåning, inte ens ett Aj!. Jag förberede med att hålla handen och trösta och han bara sitter där utan en min och tar sticket och sprutan. Fader blev både imponerad och stolt. Sonen har dessutom blivit fem centimeter längre efter vaccinationen, speciellt när han kom hem till mamma och berättade.

Det är märkligt att man kan bli så stolt över ens barn, och den glädjen det ger. Det var det ingen som kunde sätta ord på det innan blev förälder. Allt vad föräldraskapet ger. Man blir liksom fullkomligare, mer meningsfullare, positivt allvarligare som människa. Livet får andra dimensioner. Livet blir mer spännande.

Skaffa fler barn! Vi har fått datum när vi skall ha nästa...

söndag 4 oktober 2009

Prövningar

Prövningstider är alltid jobbiga tider, men man kan gå stärkt igenom dom. I fredags fick Ann-Christin oväntat läggas in på sjukhus. De ville ha kvar henne för observation.
Detta gjorde att jag skulle både ta hand om barnen, butiken och hemmet med allt vad det innebär.
Jag har kommit fram till att jag nog är en planerande människa, och det är det jobbigaste, att jag inte kan planera, för jag vet inte hur morgondagen ser ut. Hittills har det gått bra men jag är ovanlig trött i huvudet på kvällen. Nu ser det ut som att Ann-Christin kommer hem i morgon. Men vi får se...

Prövningar möta oss alla.

tisdag 29 september 2009

Gräsänklings blues

Nu har jag varit gräsänkling sedan i fredags. Det är med blandade känslor som familjen åker bort, dels finns det en del i mig som tycker det är skönt. Jag kan göra vad jag vill och vara för mig själv och bara ta det lugnt hemma. Men sedan är det den andra sidan, hemmet slutar att vara ett hem när familjen är borta, inget liv, inget rörelse och den där jobbiga, äckliga ungkarlskänslan smyger sig på, man blir lite latare, äter lite sämre mat, går och lägger sig lite för sent. På det hela taget - man blir en sämre människa.

Men om man vänder på det. Man blir en bättre människa med hjälp av fru och barn. Ansvaret, glädjen och gemenskapen gör all skillnad i världen.
Nu kan man vara en bra människa utan fru och barn, det är både Jesus och Paulus exempel på, men de levde inte ensam i skogen utan hade gemenskap med andra människor. Det är i gemenskapen vi blir bättre, slipas, fostras.

Idag kommer i alla fall familjen hem. Äntligen...

söndag 20 september 2009

Prov genom tystnad.

I torsdag blev jag överrumplad av tystnad. Jag hade lite tid för mig själv och var ute på sjön och fiskade. Då vädret var gynnsamt för en liten båt åkte jag ut på öppet vatten för att söka lyckan. Väl ute vid en fyr så stannade jag och slog av motorn. Då kom den, den oväntande, intensiva och påträngande tystnaden.

Inte ett ljud, inte en susning, inte ett kluckande, inga flygplan, inga fåglar, bara tung och påträngande tystnad.

Det som var så överrumplande var att den var på en oväntat plats och när jag inte sökte den.

Jag drog mig till minnes berättelsen av en ensamseglare. Han älskade ensamhet och speciellt när det bara var horisont runt om. Då minskande intrycken från omvärlden till ett minimum och insidan fick fritt spelrum. Han uttryckte det som ett meditativt tillstånd. Tillbaka till kärna;
Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?

Det är aldrig fel om vi kristna också ställer oss dom frågorna. Vi kanske kan svaren men lever vi som att vi tror på dom?

2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själv."

lördag 12 september 2009

Nya möten och fina fiskar.

Det gungar fortfarande i huvet efter dagens båtfärd. Det blir ett antal båtfärder i veckan trots att sommaren är slut. Fiskesäsongen har börjat och det har blåst ganska mycket de senaste gångerna jag har varit ute och vittjat.
Men idag kom lön för mödan, den första gösen. Uppskattningvis på 1.5 kg, vilket resulterade i lagom stora filéer för en familjemiddag. Det blir lyxmiddag det då kilopris på gösfilé sällan är under 300 kr.

Jag har även haft förmånen att träffa den ny pastorn på Kållandsö, anställd av pingstkyrkan, Lidköping. Han har varit i Spiken vid ett flertal tillfälle och både fikat och pratat - och eftersom kristenheten i Sverige inte är så stor så finns många gemensamma nämnare.

Vad skall han göra då? Det har jag inte riktigt koll på än men gudtjänstlivet har startat med gudstjänster både i Spiken och på Traneberg. Det är i alla fall en början. Detta följs av handlarn med stort intresse, då han själv har en stark dragning åt trosfrågor, existensiella spörsmål och Jesu liv och lära.

måndag 7 september 2009

En premiär



Inte så speciellt egentligen men för mig var det en milstolpe, att våga axla ansvaret, identiteten och tyngden av att bära en prästkrage.
Det är inte bara att ta på sig den och tro att du är den som du är. Det kommer en myndighet och auktoritet och ett ansvar med det, så det var efter ett visst övervägande som jag köpte den och använde den. Med viss inspiration från Remi.

För övrigt så kändes det som vigseln gick bra och tack alla som sa så mycket fint och uppmuntrande efteråt. Stort tack till brudparet för förtroendet.

torsdag 3 september 2009

Trospredikantens återkomst

Nu har friden landat i själen efter ett par veckors turbulens. På lördag har jag min första vigsel och idag på en längre promenad föll bitarna på plats.
Gud är alltid så härlig, när man möter honom, han ser sällan bakåt utan pekar framåt. Lägger det som är förflutet bakom och ser framåt, ger visioner och vägledning.

Nu finns bara en viss nervositet kvar inför lördagen, med den är egentligen bra, det gör att man förbereder sig bättre och går lite mer på tå.

Du har alla praktiska bitar fallit på plats också. Det känns tryggt.

"Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft."

lördag 22 augusti 2009

Någon form av självterapi

Tufft, trångt, rådvill, konfunderad, trött, rastlös, slutkörd - uppbränd, nerbränd, utbränd.

Vill, kan, förstår, ser, menar, tänker.

Borde, skulle, bör, kan men...

Livet är en kamp.

Upp till kamp - för livet, i livet.

Du kämpar...alltså lever du.

måndag 17 augusti 2009

Måndagen efter med en haltande jämförelse.

Äntligen måndag, första dagen efter ledighet. Jag tjuvjobbade lite igår kväll men idag blir det heldag. Enbart positiva känslor hittills, arbete ger både hälsa och välstånd, inte för att jag varit sjuk under semestern men pengar går det åt.

Vi avslutade semester med en riktig västkust turné vad som kan beskrivas som en studieresa.
Grebbestad, lunch i Fjällbacka, Hamburgersund, Bovallstrand, Hunnebostrand och avslutande glass på Smögen.
Vissa kallar Spiken för Vänerns Smögen. Då får man allt tycka bra om Spiken för att göra det. Det kändes som att jämföra Kållandsös fotbollsdamer med Zlatans FC Barcelona. Men om man vill fortsätta jämförelsen så spelar alla fotboll, men på lite olika nivå.

Nu skall jag ta en härlig kopp kaffe innan jag åker till det fantastiska Spiken och öppnar.

onsdag 12 augusti 2009

Semester...

Ok...första sommar semestern på fyra år. Verkligen härligt. Har varit i Varberg på västkusten och njutit av ledighet. Nu har vi åkt vidare till Norge via Lysekil, så man kan säga att vi gjort en stor del av svenska västkusten.

Ledigt ja, vad gör man då? Jag har lekt en del med barnen. Frun har aldrig sett mig bada så mycket som i sommar. Jag har även läst lite i veckan, På väg, av Göran Skytte.
Mycket inspirerande läsning, man får både hopp och tro för Sverige, något som han verkligen lyckas förmedla i boken. Även en kärlek till bibeln och att läsa och använda bibeln förmedlar han. Tack Göran. Köp och läs boken, finns i en bokhandel nära dig.

lördag 25 juli 2009

Medan regntunga skyar drar förbi...

Medan regntunga skyar drar förbi har vinden lagt sig. Den tunga blöta mattan av fukt breder ut sig över skog och mark. Inne sitter vi och planerar framtid och lägger dåtid bakom oss. Regndagar kanske är bra till att begrunda det som varit, att se tillbaka och bearbeta.
Sverige har haft en regnig sommar, det kanske finns mycket som måste tänkas igenom, läggas bakom, tänkas om, vändas om.
Ibland kan man inte bestiga berget, eller kasta det i havet, då finns bara vägen tillbaka, att vända om.

Vart kom jag ifrån? Finns en väg tillbaka? Är broarna brända? Är jag bränd? Utbränd?

Vart är oskulden?

Herre Jesus Kristus, Guds Son, Världens Frälsare, förbarma dig över mig, fattig syndare.

måndag 20 juli 2009

Sommarkyla och fula fiskar

Allvarligt - vart tog sommaren vägen? Det har knappt varit över 20 grader i juli, vattnet är så kallt att man inte ens kan bada av hygieniska skäl. Men i Spiken avlöser besökarna varandra i en aldrig sinande ström, men det klart att en värmebölja på ett par veckor skulle passa bra nu.

Har även fått ut fiskenätet i sjön igen, men det har hittills blivit 15 braxar - snacka om fula fiskar. Så där är det läge för förändring - måste helt enkelt flytta nätet, att plocka brax tröttnar man snart på.

Förresten - detta vet inte frun än, men det blir nog en liten resa till Uppsala på Europakonferensen. Jag skall på träff och kurs för vigselrätten vilket sammanfaller med konferensen och det verkar som att vi kan stanna någon dag extra.

Ha en fortsatt trevlig sommar.

måndag 13 juli 2009

Förrättningsman

I kampen för äktenskapets bevarande som samhällets grund och människans bästa har jag valt att tacka ja till att bli förrättningsman - alltså kunna viga människor in i äktenskapet - för tydlighets skulle vill jag påpeka att min uppfattning är att ett äktenskap är mellan en man och en kvinna - exklusivt.

Under söndagen hade jag mitt första samtal med det blivande brudparet, vilket både var spännande och intressant i vart fall från min synvinkel.

Jag har inte fått behörigheten ännu men har blivit informerad om att en kortare utbildning skall genomföras innan jag ordineras till förrättningsman inom vårt samfund - TRPO, Trosrörelsens predikant organisation.

lördag 11 juli 2009

Det regnar och regnar...

Nu har det regnat i Spiken i en vecka - ca 200 mm - vilket motsvarar 3 månaders normalnederbörd. Jag har aldrig varit med om maken. Rotblöta...verkligen.
Det var t o m så att en kund peka på mig och sa att jag skulle be att det sluta, för "...du är väl sån där pastor?"
Det enda som är positivt är att jag är den ende i Spiken där man kan sitta torrt och varmt, vilket gör att det varit väldigt mycket folk hos mig några dagar. Inget ont som inte för något gott med sig.
Men nu har det regnat nog - låt oss be.

Vår Fader som är i himlen, låt det sluta regna i Spiken och på Kållandsö fr o m imorgon söndag.
Din är ära, makt och härligheten i evigheters evighet. Amen

onsdag 8 juli 2009

Sommar...

Efter flytt och superväder i början av sommaren börjar något av vardag infinna sig. Om man skall säga något om Trelle, dit vi flyttat så fungerar mobilen ibland, trådlöst bredband hjälpligt men vad gör det när man kan gå ner och bada, få oväntat besök och se människor till vardags.

Angående flytten så har massor av underbara människor hjälpt oss och utan deras hjälp hade det aldrig gått - tusen tack.

Nästa flytt blir enklare - till ett eget hus - där vi kan bo för alltid, eller så länge vi är på den här jorden i alla fall.

Trevlig sommar på er alla.

söndag 14 juni 2009

Lokal fundering

Det har inte varit så många lokala funderingar på bloggen som jag trodde det skulle bli, men nu kommer en:

Min fru var på syjunta för första gången här ute på öna. Det var 6 - 7 tjejer i hennes ålder, runt 30 alltså. Alla tjejerna hade flyttat ut till Kållandsö för männen var härifrån.

Tillfällighet, nja jag vet inte.
Antingen så finns en norrländsk gen i oss Kållandsö karlar att vi skaffar bara en kvinna om hon flyttar hit. "Vi flytt int", som norrlänningen säger.
Sen kan det ju vara så att våra fruar och sambos och allt vad det nu heter faktiskt inser, som vi gjort för länge sedan, att Kållandsö är en fantastisk plats att bo på.
Eller som den 40-årige Kållandsöbon sa på frågan varför han skaffade hus på Kållandsö som ungkarl:

Om du bodde i paradiset, skulle du då flytta därifrån?

söndag 7 juni 2009

EU-valet del 2

JA, jag röstade. Dels slog plikten till och ett visst samvete, jag är ju ändå medlem i ett parti.
Men det starkaste argumentet tycker jag är att om man inte röstar och gör det man kan och har möjlighet till i en demokrati - då har man ingen rätt att klaga sedan heller att ngt är fel, för man har ju inte gjort vad man kunnat göra.

Men jag tror egentligen inte man förvandlar och ändrar på ett land utifrån och in. Politik och politiker behövs men de kan inte förvandla människor, men det kan Jesus, förmedlad genom kärlek av medmänniskor. Men det kanske också är politik - det kunde ju vara en grund för ett parti - ingen ideologi, utan ett brinnande hjärta får styra.

Som "Kasta Sten" uttryckte det, "En röst för de svaga och utslagna".

torsdag 4 juni 2009

EU-valet

Jag funderar på att skita i att rösta. Jag är både politiskt intresserad och engagerad och har lyssnat och följt debatten relativt noga. Men det finns inget, verkligen ingenting som motiverar mig att rösta.
Just detta saknar jag i debatten; varför är ingen intresserad? Kanske just därför att det är ointressant och kanske oviktigt. T ex Sverige har 19 av 736 platser i parlamentet - min röst betyder inget i sammanhanget. Min uppfattning är att alla som ställer upp i valet är bara där för pengarna, 140 - 150 tusen i månanden. Det skulle jag bli sosse för...nä skoja bara, då dör jag hellre. Men fatta...det blir inte ens seriöst.
Två argument:
Om EU är priset för att slippa krig i Europa så är det värt det. Rösta!

Om man inte röstar ger man inte EU någon legitimitet, alltså EU:s inflytande/styrka minskar...kanske. Rösta inte!

Vi får se, jag återkommer med hur jag gjorde. Kanske slår plikten till...kanske. Om jag har tid.

onsdag 3 juni 2009

Ett MÅSTE...

Om jag kunde skulle jag tvinga dig att läsa Marcus Birro´s blogg från idag. Den berikar, försvarar, provocerar men ger också hopp och tro.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Uppkopplad och redo.

Äntligen eller vad skall man säga, att skaffa internet i Spiken är inte världens lättaste. Men nu du...verklighet direkt från slutet av vägen.
Du förstår, bredband via telefon gick inte, grannhuset kan ha det men inte jag, kunde inte ens få vanlig telefon enligt telia och definitivt inte bredband. Mobilt bredband, nja, det gäller att ha rätt operatör, alla säger att det fungerar kanon men verklighet på Kållandsö är brutal. Men nu, samma dag som kungen inviger utställningen på Läckö Slott blev också Spikens Café och Handelsbod uppkopplad.

Ha en bra dag.

torsdag 28 maj 2009

"Allt är bra"-syndromet

"Allt är bra"-syndromet är när man som kristen, eller förresten alla människor, inte säger hur det egentligen är, utan håller masken och låtsas att "allt är bra". Jag känner att jag är inne i en sådan period.
Jag har jobbat för mycket och det tar på mig, frun och familjen. Mycket bara stoppas under mattan för att klara stunden och att tas fram för senare bearbetning.
Det fungerar rätt bra så länge man vet att det är för en tid och att man på något sätt är överens om det.
Denna gången kom det relativt oplanerat och opassande - frun är gravid (planerat), vi håller på att flyttar (planerat), värdpar på bröllop (planerat), för lite personal (oplanerat), mycket i butiken och café (svårplanerat). Nu går det på sista vers. "Allt är bra"-masken har börjat bli svårt att hålla upp men det skall nog gå tills allt är bra, mer personal kommer nästa vecka.

Jag kom även en bit på väg ikväll - en ensam promenad i skogen gör gott åt själen, man kommer i kontakt med sig själv igen. Att jag sedan hittar liljekonvaljer får jag se som en gåva från Gud som jag får förmedla till frun.

söndag 17 maj 2009

Livskvalitens dilemma.

Jag har för mycket livskvalité. När jag är ledig vill jag vara hemma, jag trivs hemma, jag njuter av friden, familjen, naturen, kaffet, mat - jag själva livet, närvaron, tillvaron. Tänk att klippa gräset när barnen springer runt i trädgården, frun kommer ut med vatten. Ta kvällsluften när man går ut och slänger soporna när barnen sover. Inse att det blåser för mycket för att vittja näten och tvingas vända båten i ogjort ärende.
Jag älskar det.
Men baksidan är att jag längtar aldrig bort, bara hem. Semester firas helst och säkrast hemma, hemma är då på Kållandsö med tillhörande skärgårdar. Att åka till storstan (Göteborg) går an, även fantastiska Norge är trevligt, men vad härligt att komma hem.
Är detta en gåva eller ett problem? Som vanligt är svaret inte antingen eller, utan både och.

För övrigt - jag har följt Marcus Birros blogg en tid. Måste rekommendera att ta en titt och framför allt läsa - han kan skriva. Oavsett vad han skriver njuter jag av språket, ämnena, uppbyggnaden. Njut.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

måndag 11 maj 2009

Livsfilosofi del 2; nu med tandvärk

Var hos tandläkarn förra vecka efter en tids tandvärk. Jag är ju MAN så jag biter ihop så länge det går...det kanske går över, under tiden som frun undrar om jag väntar på att mamma skall ringa åt mig. Nä, jag är bara manlig. Det där kommer dom aldrig förstå.
Men tills sist låg man där hos tandläkarn och jag skulle givetvis kommit tidigare, men det visste jag ju.

Om man vill dra lite djupare växlar på temat kan man ju tänka att det handlar inte om vad livet ger oss, utan vad vi gör med det vi får. Jag fick tandvärk, jag hade ont, jag gjorde nåt åt saken, ingen gjorde det åt mig.
Vi kan göra förvånansvärt mycket om vi bara vågar och tror att det kommer göra en skillnad, lägg där till tron på Gud som förflyttar berg...då är inget omöjligt.

Att våga är att vinna.

Apropå under, måste berätta om min vän och kusin. Han och frun är i Colombia för att adoptera två fantastiska barn. Man gråter nästa varje gång man läser om det.
En verklig feel-good story.

onsdag 29 april 2009

Ett trevligare sätt att se tillvaron.

Kritiskt tänkande - grundbulten i dagens skola och universitet. Ja...det vore kanske något att ta till sig om det inte hade varit så förtvivlat lätt att vara kritiskt. Det är det lättaste som finns att vara kritiskt. Mot idéer, förslag, visioner, sammanhang. Jag skulle med lätthet kunna dissa vadsomhelst men väljer i stället en annan väg. För det måste väljas, det kritiska kommer av sig själv, både genom arv och miljö.

Vad är det jag väljer då?

Jag skulle vilja kalla det ett öppet sinne - eller free your mind som jag sa för några år sedan. Det handlar om att försöka ta företeelser, människor, musikstilar eller vadsomhelst med ett öppet sinne. Att förstå och ta till sig varför andra människor t ex tycker en viss musik är bra. Eller för att ta en kristen touch - hur kommer det sig att katolska kyrkan växer?

Ett trevligare sätt att se tillvaron - men lite svårare.

fredag 24 april 2009

Att göra en företagare.

Att driva ett eget företag är något jag verkligen rekommenderar. Man är sin egen herre och styr och ställer som man vill. Men baksidan är att alla vill ha del av kaka som jag tjänar - kommunen, förutom skatten så är det ett antal avgifter, som inte "skattekollektivet" betalar. Som om företagare inte betalar skatt. Sedan är det alla mer eller mindre seriös säljare som ringer - hittills har jag inte träffat eller pratat med någon som har något vad jag behöver eller vill ha.
Sedan blir man lurad för man är för snäll och trevlig. Att bli utnyttjad är företagarens lott i livet.

Men halleluja - ingen kan sparka mig, ingen säger hur jag skall göra saker. Friheten att jobba hur mycket jag vill och ta rast när jag vill.

Läs gärna boken: Rich dad, poor dad. Där finns mycket motivation, styrka, frihet och livsvisdom för företagare och andra fritänkare.

söndag 19 april 2009

Husmors rebell

Upp på barrikaderna, revolution, uppror. I Sverige idag finns inget som provocerar makten, normen, media som en kvinna som vill vara hemma med sina barn, fostra sina egna barn. Det är något av det mest samhällskritiskta man kan göra, ATT VILJA, var hemma med barnen.
Detta märks tydligt hur samhället är organiserat med föräldrapenning, VAB, dagis, fritids m m. Detta kanske vi inte kan göra något åt på kortsikt men det vi kan göra är uppror och vara hemma och fostra våra barn och inte låta en nykläckt genuspedagog göra det.

Det finns bara en sak som är mer provocerade än ovanstående i dagens Sverige. Det är om man som man vill ha en fru som är hemma med barnen.

onsdag 1 april 2009

Att fånga familjen.

Att vara med familjen är att fånga dagen.

Idag kom våren - att vi sedan passar på att åka till betongens huvudstad Skövde för att shoppa var väl inget vårrus direkt men vi hade faktiskt trevligt. Det brukar vara trevligt att vara med familjen men shoppa...det brukar ta på krafterna, två, tre affärer sedan behöver jag ett fik.
Men frun är mycket förstående och barnen snälla så idag var det trevligt, t o m kul.

Vårrus förresten, anledningen till att vi var i lumparstaden Skövde var att jag ville till Biltema och köpa båtgrejer, så lite vårrus kan man säga att det var.

tisdag 31 mars 2009

Naturfilosofi med teologisk touch

Glöm inte att se på naturen nu under våren. Här på Kållandsö har det inte slagit ut än, så passa på denna veckan, nu när värmen kommer. Där har Gud lagt en stor hemlighet att förstå hans rike och lagar. Sådd och skörd, död och liv, mål och mening, syfte och vision.

För att inte tala om harmoni, skogen är en i synnerhet avstressande miljö. Granar stressar inget direkt, inte älgar heller.

Tiden kommer - den går inte...

söndag 29 mars 2009

Avsaknad av djup i en komplicerad värld.

Jag har en längre tid tänkt på att folk i allmänhet och politiker i synnerhet, troende som icke troende, saknar djup i det mesta de säger.
Exempel 1: politiker uttalar sig gärna om sakfrågor och kan ha starka åsikter men nämner aldrig någon bakom liggande ideologi eller genomgående tanke om varför man har vissa åsikter.
Exempel 2: många, även på Kållandsö, var med och släckte ljuset en timme igår, den s k Earth Hour och tyckte det var jättebra. Visst, men vad betyder det? Ingenting, man kanske fick lättare samvete men miljö blev inte ett dugg bättre. Hyckleri är kanske ett starkt ord men lite passande ändå. Miljöteater som de sa på P1 är det i alla fall.

Men det finns undantag med positiva människor och politiker men dom tar jag upp en annan gång kanske. Nu är skall det bli kaffe med frun.

Evangelium + tro = Guds förvandlande kraft

Jag predikade i fredags. Man vet aldrig vad åhörarna förväntar sig men det blev ingen "Jesus älskar alla barnen" -predikan i alla fall.

Det blev mer av en klassisk trospredikan med utgångspunkt i Rom 1:16:

Jag skäms inte för evangelium. Det är Guds kraft som frälser, var och en som tror...

1. Vad är evangelium? - Det Jesus gjorde och sade m m.
2. Vad är tro? - Vår gensvar - tro leder alltid till handling. Typ - alla hörde att Jesus sa: Kom!, men det var bara Petrus som gick ut på vattnet.
3. Guds kraft förvandlar oss, våra omständigheter, allt - när vi tror evangelium.

Rakt, enkelt och bibliskt - hoppas jag. Responsen efter var speciell men jag har sällan varit gladare och mer tillfredställd efter en predikan. Det kändes som jag predikade precis vad Gud ville att jag skulle predika och det är alltid skönt.

torsdag 26 mars 2009

Att "inte" definera sig själv.

Efter att en tid följt diverse debatter, samhällsfrågor och övrig problematik i världen slår det mig hur lite integritet och identitet dagens människor har.
Så fort något är fel - nu senast lönebonusar - så tar man avstånd från det. Man ville inte ha bonusar. I nästa debatt så är man inte intolerant, sedan är man inte fundamentalist, man är inte rasist, man är inte marknadsekonom, man är inte, man är inte...
Det som stör mig är att ingen vågar stå upp och vara något och säga: Jag ÄR, jag TROR, Jag STÅR...
Det längst någon vågar drista sig att göra är att ställa obekväma frågor som t ex Johan Hakelius i Aftonbladet om abort. Bra Johan:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article4524878.ab

Men skulle han säga att han Är abortmotståndare skulle karriären avslutas i närmaste TV-soffa men skratt och hån av kolleger och övrigt integritetlöst folk.
Det jag kan säga om Johan Hakelius är att jag tror att han har en räv bakom örat - i positiv bemärkelse.

Jag, för övrigt, är en troende, religiös, Kållandsöbo. Jag är en Jonsson på min mammas sida och en Gustafsson på min pappas och väldigt stolt över min bakgrund, min familj och min tro.

måndag 23 mars 2009

Militanta antifeministernas okrönte kung.



Militanta antifeministernas okrönte kung, Paulo Roberto. Det rakaste och bästa jag har hört om feminism och jämställdhet.

fredag 20 mars 2009

Konsten att slita ut ett par skor.

Måste återge något från dagen i Spiken. En av profilerna i Spiken sade dessa bevingade ord om den stressande nutidsmänniskan.

Man sliter ut skorna inifrån inte som "vanligt" folk.

Mycket snack nuförtiden om välfärd, stress och livspussel. Där finns inte så mycket att tillägga men något som är tänkvärt är att förstå att tiden inte går - utan tiden kommer.

Ang. välfärd så kan jag tycka att om man skall färdas väl som bör man först kolla vart man är på väg. De enkla frågorna - Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?

Eller om man säger det rätt ut - det spelar ingen roll om man åker 1:a klass eller 3:e klass om tåget ändå är på väg till helvetet.

Det är mycket att tänka på angående livet, men glöm inte att leva.

torsdag 19 mars 2009

Födelsedag med livskvalitets filosofi

Japp, då var vi framme vid den 35:e födelsedagen i livet. Spännande, livet börjar ta fart på allvar. Ingen idé att göra nån sammanfattning hittills antar jag, alla 50+ skrattar bara då.

Jag fick ett fiskenät av Ann-Christin i present, det kan vara bra att ha ifall finanskrisen blir långvarig. För övrigt ett fantastiskt fritidsintresse - ut på sjön i alla väder. Där känner jag mig väldigt levande.

Det är väl det man skall göra - känna sig levande - när man är så inne i nu:et så när man kommer ur "bubblan" undrar hur långt tid man varit borta. Som barna när de leker - tid och rymd försvinner, det är bara nu. Jag vet inte om det är det som kallas livskvalitet att ha sådana stunder men det är sannerligen gott för själen - nu skall jag ut och fortsätta att leva väl.

tisdag 17 mars 2009

Naturupplevelsens befrielse

En tur i naturen botar det mesta. Att gå på ett rådjur, bli regelt skrämd av en plock duvor och njuta av orörd natur och brusande vågor - efter det inser man var harmonin finns - i naturen.

Apropå Skaparen av naturen så var syftet med promenaden ett få lite första hands information om vad jag skall predika på fredag för ungdomarna. Efter LKU:s bibelskolemässan som är i Missionskyrkan i Lidköping så skall jag predika på gudstjänsten.

Spännande - jag tror jag vet vad jag skall predika om...

fredag 13 mars 2009

Finanskris - the end of the konsumtionssamhälle

Ekonomer, regeringar och övriga "förstå sig påare" uttrycker dagligen att folket, den stora massan måste stimuleras till att börja konsumera mer. Detta för att få fart på de ekonomiska hjulen igen. Så att det vänder - krisen alltså.

Men det bäst man kan göra som privatperson enligt bankfolk, bondfolk och de flesta andra jag har pratat med är att se över sitt hus, sina kostnader, sina lån - inte göra några onödiga investeringar utan leva återhållsamt - alltså inte konsumera som tidigare.

Mmm, ett dilemma - Moment 22 (eller vad det nu är för nummer).

Jag tror att man är sig själv närmast och ser till sin egen ekomoni och situation, vilket innebär att konsumtion i samhället inte kommer att öka igen. Jag tror t o m att många fått upp ögonen för hur sjuklig överkonsumtionen är - speciellt när man ser hur delar av övriga världen har det med fattigdom, svält och krig.

Jag skulle vilja påstå att konsumtionssamhället är på väg mot sitt slut även om sista spiken i kistan ännu inte är satt. Det skall bli skönt och jag kommer inte sörja.

Konsumtionssamhällets ände. Men vad som kommer sen har jag förnärvarande ingen aning om än. Förslag - kontrollsamhälle?

onsdag 11 mars 2009

Se på fåglarna...

Observerat det senaste är:

Ett gäng havsörnar

En frusen rördrom

En ännu mer frusen häger

Ett flertal förvirrade själar som hade det gemensamt att fåglar är värt att både föda och göda.
De är nog mer kristna än vad de hade tänkt sig - de tog Jesus på ordet:

Se på fåglarna...Han har omsorg.