Jag blev lite utmanad av min svärfar angående förra bloggen. Där av denna fundering och komplettering till förra inlägget.
Hans kommentar finns att läsa där.
Jag måste erkänna att jag är lite på besviken på min så kallade politiska karriär. Jag hade kanske fel förväntningar men i min enfald trodde jag att de ville ha in driftiga unga människor, som tror på förändring, som brinner, som vill fortsätta där andra började.
Men jag upptäckte snart att det var mer funktioner, platsbesättande och ja-sägare som platsade på den politiska arean. Ingen var intresserade av vad jag hade på hjärtat och vart jag ville.
Frågan är om någon annan är intresserad av mina tankar och reflektioner som min svärfar tror. Vilka, i så fall? Är det någon idé att skicka en insändare i tidningen eller är det bortkastad tid? Vad skulle det betyda?
Mina nuvarande tankar är att förändra Sverige person till person. Jag kan inte förändra allt och alla uppifrån på politisk väg, men jag kan kanske betyda något för någon genom ett par vänliga ord, en omtanke, uppmuntran och viss utmaning. Och på så sätt förändra och påverka Sverige.
Sen får man inte underskatt det predikade Guds ordet. Det har förvandlat Sverige ett flertal gånger genom historien och kommer vara det som gör att Sverige återigen kommer på rätt väg.
Men åter, vem vill lyssna på en trospredikant, strandsatt på en öde ö, där allmänn väg slutar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det er jo slik at om jeg ikke vinner verden, så kan jeg vinne en annen som igen vinner verden. I boken Gulag-arkipelet forundret Aleksandr Solzjenitsyn seg over alle som tiet og var tyste under kommuistperioden. Den som vet MÅ fortelle. Det er den som ikke lytter som har ansvaret.
Men den som vet må rope ut..
Ja...dina barn till att börja med! Men sen läser ju folk insändarsidorna, speciellt korta, personliga inlägg i debatten med en positiv touch. Att jämt vara emot ngt är ju tröttsamt även för en själv, men att på ett positivt och ödmjukt sätt presentera en sk. "alternativ livsstil" tror jag absolut svensken tar till sig! Har själv skickat in en idag om vårdnadsbidraget till Bohusläningen...:)Men det har sitt pris ibland...just nu ligger min man lite lågt inför nya jobbet där det redan blåst snålt pga hans samhällsåsikter...
Håller annars med att bäst är att bjuda hem grannar, dagisföräldrar och andra bekanta utanför kyrkan och höra vad som rör sig i deras värld! Mat tror jag är vägen till människors hjärtan även på Kållandsö!:)
Kram! Lotta
Skicka en kommentar