I torsdag blev jag överrumplad av tystnad. Jag hade lite tid för mig själv och var ute på sjön och fiskade. Då vädret var gynnsamt för en liten båt åkte jag ut på öppet vatten för att söka lyckan. Väl ute vid en fyr så stannade jag och slog av motorn. Då kom den, den oväntande, intensiva och påträngande tystnaden.
Inte ett ljud, inte en susning, inte ett kluckande, inga flygplan, inga fåglar, bara tung och påträngande tystnad.
Det som var så överrumplande var att den var på en oväntat plats och när jag inte sökte den.
Jag drog mig till minnes berättelsen av en ensamseglare. Han älskade ensamhet och speciellt när det bara var horisont runt om. Då minskande intrycken från omvärlden till ett minimum och insidan fick fritt spelrum. Han uttryckte det som ett meditativt tillstånd. Tillbaka till kärna;
Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?
Det är aldrig fel om vi kristna också ställer oss dom frågorna. Vi kanske kan svaren men lever vi som att vi tror på dom?
2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själv."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det skadar inte att ställa sig en och annan kvalitets fråga redan här i livet ,utifrån den tro man skaffat sig under resans gång.
I tystnaden hittar man många guld korn.
Var välsignad familjen Gustafsson.
V v v v T.B
Tack Thommy, kul att höra från dig.
Ett lite tankeeksperiment. Om alle elektrisistet ble borte en ukes tid. Alle radioer, TVer og alle elektronisk lyd ble borte. Hvilke tanker ville dukke opp til overflaten i den gemene hop?
Stillhet kan også føles farlig.
Skicka en kommentar