måndag 7 september 2009

En premiär



Inte så speciellt egentligen men för mig var det en milstolpe, att våga axla ansvaret, identiteten och tyngden av att bära en prästkrage.
Det är inte bara att ta på sig den och tro att du är den som du är. Det kommer en myndighet och auktoritet och ett ansvar med det, så det var efter ett visst övervägande som jag köpte den och använde den. Med viss inspiration från Remi.

För övrigt så kändes det som vigseln gick bra och tack alla som sa så mycket fint och uppmuntrande efteråt. Stort tack till brudparet för förtroendet.

6 kommentarer:

Arvid sa...

Jeg setter stor pris på tanker og visdom som du deler med oss i bloggen din.

Josef sa...

Tack.

Anthon recenserar sa...

Jo det var en helt klart mäktig vigsel.

Bergenwall sa...

Grattis till kragen Josef,Härligt att det var Madde som blev den första ,denna livsglada kvinna.

Familjen hälsar hälsa familjen.

V v v v T.B

Josef sa...

Tack Thommy.
Härligt att ha dig tillbaka från dödsskuggans land.
Var välsignad och krya på dig.

Josef

Sjöléns sa...

Oj oj oj! Mäktigt!
Hörde av mamma och pappa att vigseln var jättebra.
Hälsa Ann-Christin och barnen.

Lisa