Gott Nytt År

Det vi fruktade kom över oss, med rågat mått. Nu är det dunka, dunka disco. Ett på varje sida av huset vi bor i. Full volym - vi får se hur det går med sömnen.
Det som är kul är att det är så självklart indiskt sätt att fest. Man störs men för mig är det också en härlig, exotisk upplevelse.

Men i alla fall, nu är det 20 minuter till midnatt här, jag har sett några fyrverkerier, jag tänkte kolla om det kommer mer vid tolv slaget.

Måste berätta också att jag var på min första motorcykel färd idag, med min svåger. Jag åkte i o f bara bak men det var väldigt kul. Vi var och handlade i en livsmedelsbutik, vilket jag tycker är intressant då det är hemmaplan för mig.

Imorgon blir det med största sannolikhet en utflykt till Moder Teresias center på eftermiddagen. Verkligen spännande.

Gott nytt år.

Julafton med fam. Gustafsson och Gott Nytt År.

Sent igår kväll kom min syster med familj hem från Australien, hit till Indien alltså. De hade firat jul där, så idag på förmiddagen var det julafton igen med massor av packet. Väldigt kul.

På bilderna ser ni dels en present till Sixten från mina syskon, och dels vad Alfred fick och genast började leka med.

Vi fruktar lite inför nyårsfirandet här för de har gjort i ordningen en stor scen på innegården här och det brukar betyda hög musik hela natten. Men det är väl bara gå ner och digga.

Shopping

Idag bar det iväg till ett av köpcentra här, såg ut som vilket köpcentra som helst i Sverige, bara betydligt mer personal och framförallt mer vakter. Det där med mycket folk och personal känns som man redan vant sig vid. Det betyder mycket att vi bor hos hemma hos min syster, man kan dra sig undan, bara sitta ute på en innegård och slappa och liksom smälta alla intryck av människor. För det är mycket folk, överallt, hela tiden, nära, tittande, stirrande, glada.

Sonen blev jätte glad när vi skulle åka taxi för det är superkul. Och det klart det är kul, inget bälte, massor bilar, motorcyklar, cyklar, mopeder och gångare i en salig blandning, väldigt nära och alla tutar hela tiden. Sitter nu när klockan snart är 22 och jag tror inte det går tio sekunder utan man hör någon tuta utanför. Lite annat än Kållandsö, där hör man en tuta kanske en gång i månaden på sommaren. På vinter är det tyst. Här är det bara mer eller mindre ljudligt. Men inget jag direkt störs av, än i alla fall.

Shopping - det är väl inget jag är svensk mästare i, har liksom svårt att komma igång. Men idag kom jag igång, handlade riktigt mycket - bra priser hjälper till kan man säga, speciellt när man hittar märkeskläder och grejor som kostar mindre än 1/4 av vad det kostar hemma. Har t o m köpt kläder till frun, och jag tror det är första gång.

Som min syster säger, man behöver inte tänka över huvudtaget på vad saker, kläder och mat kostar. Det tar ett tag innan man kommer över det. Man vill gärna kolla priser först.

Ja, ja - det var nog inte sista gången vi var ute och handlade och vi har inte varit på marknaden ännu.

Första dagen.

Detta är min första riktiga lång resa, så jag var ganska förbered på en lång flygtur, speciellt med tanke på Alfred. Men resan från Frankfurt till Kolkata tog bara 8,5 timmar, vilket var mindre än vad jag trodde. Alfred klarade det fantastiskt bra, egen tv vid stolen med Disney var tacksamt.



Här sitter Alfred på Landvetter och läser Kalle Anka, planet ni ser är det vi sedan flög med.


Första mötet med Indien var en viss hysteri ang. svininfluensan. Vi fick fylla i ett formulär, kolla att vi inte hade någon feber och givetvis en stämpel - och blev friskförklarade. Vi kom fram mitt i natten så trafiken var då lugn och vi la oss snabbt.
Kl 5 vaknade jag till av böneutroparen men somnade snart. Dagen var sedan full av intryck som dofter, taxiresa (se bild), gatuliv, ljud och ändå mer ljud och ett resturang besök. Ris, nudlar och curry med fisk och kyckling var på menyn. Mycket gott och lagom starkt.


Man möter tiggare nästan över allt. Det är lite speciellt eftersom man inte är van med det och man får bara ignorera dom. Men det går inte ignorera deras situation av fattigdom, misär och lidande. Jag vet inte hur jag skall beskriva det men man får liksom försöka ta in det i små doser. Återkommer nog mer om det.

Skönt att höra att det skall bli -20 i Sverige och Norge. Här gick alla med mössa och halsduk när vi kom. Det är som kallast nu i Kolkata - som en härlig sommar dag, cirka +25 på dagen och +20 på natten. Att vara här på sommaren måste vara väldigt, väldigt varmt.

Reseblogg.

Nu är det bara timmar kvar till jag och äldste sonen på 5 år börjar vår resa till Indien.

Jag tänkte försöka blogga lite under resan gång, men vi får se hur det går. Allt beror på tillgång på dator, tid och intresse.

Men det som händer nu är att vi skall åka halv två i natt, från Fredrikstad i Norge och skall till Landvetter i Göteborg där flyget går till Frankfurt kl 7.40.
Sedan blir det några timmars väntan där innan resan från Frankfurt till Kolkata (Calcutta) där mina systrar bor med sina familjer.

Jag har ingen resefeber än men det kommer väl när vi reser till Göteborg. Alfred har varit på ett strålande humör hela dag och tycker det både är kul och spännande. Jag fick precis godnatt kram av honom.

Ipoden (julklapp) är laddad, skall kolla över mobilen och lite sladdar. Lägga allt som skall med i en hög och sedan slappa lite.

På återseende.

Julefrid

Julefriden kom till slut. Efter en hård helg med den avslutande julmarknaden i Spiken och en dag full med ärende och packning, sitter jag nu själv vaken på morgonkvisten. Två av barnen har mina föräldrar och fru och minste man sover fortfarande.

Tänk vad en timme i ensamhet kan göra gott, bara läsa lite, sitta framför dator och inte ha något som väntar på en utan man kan dricka upp kaffet i lugn och ro. Det är julefrid det.

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag"

Det är julefrid i själen.

Kållandsö humor

När jag åkte hem från jobbet idag gjorde jag en kul upptäckt. Mitt i skogen, långt från närmaste hus, bredvid vägen hade någon klätt en gran.
Det var både glitter och kulor i granen.

Det är humor.

Positiv förändring

Lussenatten tillbringade jag i vanlig ordning som medarrangör och vakt av den årliga innebandyturningen som 7.30 arrangerar för gymnasie elever. Väldigt bra av tonåringar mellan 16 och 18 att ro iland ett sådant stort arrangemang. 7.30 är alltså en kristen skolgrupp som är ansluten till Ny Generation.

Vi, LKU - Lidköpings Kristna Ungdomsråd, bistår 7.30 med att ha ett café i idrottshallen och stå för vakter, två auktoriserade och ett 40 - 50 tal frivilliga vakter. Gud välsigne alla som ställde upp.

Anledningen varför denna innebandyturnering arrangeras är att i Sverige är det en stark tradition att festa, dricka alkohol och leva rövare på lussenatten. Så som en alternativ startades innebandyturneringen för över 20 år sedan.

Det som var roligt var att jag av två helt oberoende föräldrar fick höra samma sak. Båda deras ungdomar, en tjej och en kille, hade ingen förståelse för varför det var så mycket snacka om fest och sprit på Lucianatten, för det hade de aldrig hört och pratades ingen om på skolan och det var ingen som de kände som skulle festa.

Jag tänkte: WOW, vi har lyckas ändra en ungdomskultur genom tålamodigt kristet arbete.

Inte för att dra för stora växlar på detta, men det är ju så här man kan förändra ett land. Man visar på ett annat sätt att leva, så att det gamla blir ointressant. Det som var förut faller i glömska och något nytt kan komma och bestå.

Det är inte så att massor har blivit frälst, ingen faktiskt, vad jag vet, men det kristna sättet att leva påverkar samhället, i detta fallet skolan så en annan kultur, den kristna blir den dominerande.

Och det är väl det vi vill?

Å den ljusnande framtid är vår...?

Jag älskar mitt jobb, både kaféet och butiken, och det bästa är människorna man träffar där.

Jag hade en härlig pratstund med några grabbar i min egen ålder i fredag. Alltså män i sina bästa år med småbarn hemma och hårt arbetande. Vi pratade om samhället, livet och framtiden. Trots att vi hade en ganska dyster syn på samhället och hur det fungerar fanns det något positivt och optimistisk med det hela, vilket var mycket inspirerande.

Det är kul att se skillnaden mellan oss och kategorin män över 50 som kommer till Spiken. Trots sina erfarenheter, pengar och inget-är-omöjligt mentalitet (min butik och café är ett bevis på det) så har de en mer negativ syn på framtiden och samhället.

Man kan fundera på varför, något förslag?

Men gemensamt för oss är en misstro mot förtroende valda, den urholkade demokratin och en viss frustration av att inte kunna påverka samhället.

Men på det hela - det finns en framtidtro, för den kommer, vare sig vi vill eller inte.

Pärlor åt svin?

Jag blev lite utmanad av min svärfar angående förra bloggen. Där av denna fundering och komplettering till förra inlägget.

Hans kommentar finns att läsa där.

Jag måste erkänna att jag är lite på besviken på min så kallade politiska karriär. Jag hade kanske fel förväntningar men i min enfald trodde jag att de ville ha in driftiga unga människor, som tror på förändring, som brinner, som vill fortsätta där andra började.
Men jag upptäckte snart att det var mer funktioner, platsbesättande och ja-sägare som platsade på den politiska arean. Ingen var intresserade av vad jag hade på hjärtat och vart jag ville.

Frågan är om någon annan är intresserad av mina tankar och reflektioner som min svärfar tror. Vilka, i så fall? Är det någon idé att skicka en insändare i tidningen eller är det bortkastad tid? Vad skulle det betyda?

Mina nuvarande tankar är att förändra Sverige person till person. Jag kan inte förändra allt och alla uppifrån på politisk väg, men jag kan kanske betyda något för någon genom ett par vänliga ord, en omtanke, uppmuntran och viss utmaning. Och på så sätt förändra och påverka Sverige.

Sen får man inte underskatt det predikade Guds ordet. Det har förvandlat Sverige ett flertal gånger genom historien och kommer vara det som gör att Sverige återigen kommer på rätt väg.

Men åter, vem vill lyssna på en trospredikant, strandsatt på en öde ö, där allmänn väg slutar?