Gräsänklings blues

Nu har jag varit gräsänkling sedan i fredags. Det är med blandade känslor som familjen åker bort, dels finns det en del i mig som tycker det är skönt. Jag kan göra vad jag vill och vara för mig själv och bara ta det lugnt hemma. Men sedan är det den andra sidan, hemmet slutar att vara ett hem när familjen är borta, inget liv, inget rörelse och den där jobbiga, äckliga ungkarlskänslan smyger sig på, man blir lite latare, äter lite sämre mat, går och lägger sig lite för sent. På det hela taget - man blir en sämre människa.

Men om man vänder på det. Man blir en bättre människa med hjälp av fru och barn. Ansvaret, glädjen och gemenskapen gör all skillnad i världen.
Nu kan man vara en bra människa utan fru och barn, det är både Jesus och Paulus exempel på, men de levde inte ensam i skogen utan hade gemenskap med andra människor. Det är i gemenskapen vi blir bättre, slipas, fostras.

Idag kommer i alla fall familjen hem. Äntligen...

Prov genom tystnad.

I torsdag blev jag överrumplad av tystnad. Jag hade lite tid för mig själv och var ute på sjön och fiskade. Då vädret var gynnsamt för en liten båt åkte jag ut på öppet vatten för att söka lyckan. Väl ute vid en fyr så stannade jag och slog av motorn. Då kom den, den oväntande, intensiva och påträngande tystnaden.

Inte ett ljud, inte en susning, inte ett kluckande, inga flygplan, inga fåglar, bara tung och påträngande tystnad.

Det som var så överrumplande var att den var på en oväntat plats och när jag inte sökte den.

Jag drog mig till minnes berättelsen av en ensamseglare. Han älskade ensamhet och speciellt när det bara var horisont runt om. Då minskande intrycken från omvärlden till ett minimum och insidan fick fritt spelrum. Han uttryckte det som ett meditativt tillstånd. Tillbaka till kärna;
Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?

Det är aldrig fel om vi kristna också ställer oss dom frågorna. Vi kanske kan svaren men lever vi som att vi tror på dom?

2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själv."

Nya möten och fina fiskar.

Det gungar fortfarande i huvet efter dagens båtfärd. Det blir ett antal båtfärder i veckan trots att sommaren är slut. Fiskesäsongen har börjat och det har blåst ganska mycket de senaste gångerna jag har varit ute och vittjat.
Men idag kom lön för mödan, den första gösen. Uppskattningvis på 1.5 kg, vilket resulterade i lagom stora filéer för en familjemiddag. Det blir lyxmiddag det då kilopris på gösfilé sällan är under 300 kr.

Jag har även haft förmånen att träffa den ny pastorn på Kållandsö, anställd av pingstkyrkan, Lidköping. Han har varit i Spiken vid ett flertal tillfälle och både fikat och pratat - och eftersom kristenheten i Sverige inte är så stor så finns många gemensamma nämnare.

Vad skall han göra då? Det har jag inte riktigt koll på än men gudtjänstlivet har startat med gudstjänster både i Spiken och på Traneberg. Det är i alla fall en början. Detta följs av handlarn med stort intresse, då han själv har en stark dragning åt trosfrågor, existensiella spörsmål och Jesu liv och lära.

En premiär

Inte så speciellt egentligen men för mig var det en milstolpe, att våga axla ansvaret, identiteten och tyngden av att bära en prästkrage.
Det är inte bara att ta på sig den och tro att du är den som du är. Det kommer en myndighet och auktoritet och ett ansvar med det, så det var efter ett visst övervägande som jag köpte den och använde den. Med viss inspiration från Remi.

För övrigt så kändes det som vigseln gick bra och tack alla som sa så mycket fint och uppmuntrande efteråt. Stort tack till brudparet för förtroendet.

Trospredikantens återkomst

Nu har friden landat i själen efter ett par veckors turbulens. På lördag har jag min första vigsel och idag på en längre promenad föll bitarna på plats.
Gud är alltid så härlig, när man möter honom, han ser sällan bakåt utan pekar framåt. Lägger det som är förflutet bakom och ser framåt, ger visioner och vägledning.

Nu finns bara en viss nervositet kvar inför lördagen, med den är egentligen bra, det gör att man förbereder sig bättre och går lite mer på tå.

Du har alla praktiska bitar fallit på plats också. Det känns tryggt.

"Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft."