Naturfilosofi med teologisk touch

Glöm inte att se på naturen nu under våren. Här på Kållandsö har det inte slagit ut än, så passa på denna veckan, nu när värmen kommer. Där har Gud lagt en stor hemlighet att förstå hans rike och lagar. Sådd och skörd, död och liv, mål och mening, syfte och vision.

För att inte tala om harmoni, skogen är en i synnerhet avstressande miljö. Granar stressar inget direkt, inte älgar heller.

Tiden kommer - den går inte...

Avsaknad av djup i en komplicerad värld.

Jag har en längre tid tänkt på att folk i allmänhet och politiker i synnerhet, troende som icke troende, saknar djup i det mesta de säger.
Exempel 1: politiker uttalar sig gärna om sakfrågor och kan ha starka åsikter men nämner aldrig någon bakom liggande ideologi eller genomgående tanke om varför man har vissa åsikter.
Exempel 2: många, även på Kållandsö, var med och släckte ljuset en timme igår, den s k Earth Hour och tyckte det var jättebra. Visst, men vad betyder det? Ingenting, man kanske fick lättare samvete men miljö blev inte ett dugg bättre. Hyckleri är kanske ett starkt ord men lite passande ändå. Miljöteater som de sa på P1 är det i alla fall.

Men det finns undantag med positiva människor och politiker men dom tar jag upp en annan gång kanske. Nu är skall det bli kaffe med frun.

Evangelium + tro = Guds förvandlande kraft

Jag predikade i fredags. Man vet aldrig vad åhörarna förväntar sig men det blev ingen "Jesus älskar alla barnen" -predikan i alla fall.

Det blev mer av en klassisk trospredikan med utgångspunkt i Rom 1:16:

Jag skäms inte för evangelium. Det är Guds kraft som frälser, var och en som tror...

1. Vad är evangelium? - Det Jesus gjorde och sade m m.
2. Vad är tro? - Vår gensvar - tro leder alltid till handling. Typ - alla hörde att Jesus sa: Kom!, men det var bara Petrus som gick ut på vattnet.
3. Guds kraft förvandlar oss, våra omständigheter, allt - när vi tror evangelium.

Rakt, enkelt och bibliskt - hoppas jag. Responsen efter var speciell men jag har sällan varit gladare och mer tillfredställd efter en predikan. Det kändes som jag predikade precis vad Gud ville att jag skulle predika och det är alltid skönt.

Att "inte" definera sig själv.

Efter att en tid följt diverse debatter, samhällsfrågor och övrig problematik i världen slår det mig hur lite integritet och identitet dagens människor har.
Så fort något är fel - nu senast lönebonusar - så tar man avstånd från det. Man ville inte ha bonusar. I nästa debatt så är man inte intolerant, sedan är man inte fundamentalist, man är inte rasist, man är inte marknadsekonom, man är inte, man är inte...
Det som stör mig är att ingen vågar stå upp och vara något och säga: Jag ÄR, jag TROR, Jag STÅR...
Det längst någon vågar drista sig att göra är att ställa obekväma frågor som t ex Johan Hakelius i Aftonbladet om abort. Bra Johan:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article4524878.ab

Men skulle han säga att han Är abortmotståndare skulle karriären avslutas i närmaste TV-soffa men skratt och hån av kolleger och övrigt integritetlöst folk.
Det jag kan säga om Johan Hakelius är att jag tror att han har en räv bakom örat - i positiv bemärkelse.

Jag, för övrigt, är en troende, religiös, Kållandsöbo. Jag är en Jonsson på min mammas sida och en Gustafsson på min pappas och väldigt stolt över min bakgrund, min familj och min tro.

Militanta antifeministernas okrönte kung.

Militanta antifeministernas okrönte kung, Paulo Roberto. Det rakaste och bästa jag har hört om feminism och jämställdhet.

Konsten att slita ut ett par skor.

Måste återge något från dagen i Spiken. En av profilerna i Spiken sade dessa bevingade ord om den stressande nutidsmänniskan.

Man sliter ut skorna inifrån inte som "vanligt" folk.

Mycket snack nuförtiden om välfärd, stress och livspussel. Där finns inte så mycket att tillägga men något som är tänkvärt är att förstå att tiden inte går - utan tiden kommer.

Ang. välfärd så kan jag tycka att om man skall färdas väl som bör man först kolla vart man är på väg. De enkla frågorna - Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?

Eller om man säger det rätt ut - det spelar ingen roll om man åker 1:a klass eller 3:e klass om tåget ändå är på väg till helvetet.

Det är mycket att tänka på angående livet, men glöm inte att leva.

Födelsedag med livskvalitets filosofi

Japp, då var vi framme vid den 35:e födelsedagen i livet. Spännande, livet börjar ta fart på allvar. Ingen idé att göra nån sammanfattning hittills antar jag, alla 50+ skrattar bara då.

Jag fick ett fiskenät av Ann-Christin i present, det kan vara bra att ha ifall finanskrisen blir långvarig. För övrigt ett fantastiskt fritidsintresse - ut på sjön i alla väder. Där känner jag mig väldigt levande.

Det är väl det man skall göra - känna sig levande - när man är så inne i nu:et så när man kommer ur "bubblan" undrar hur långt tid man varit borta. Som barna när de leker - tid och rymd försvinner, det är bara nu. Jag vet inte om det är det som kallas livskvalitet att ha sådana stunder men det är sannerligen gott för själen - nu skall jag ut och fortsätta att leva väl.

Naturupplevelsens befrielse

En tur i naturen botar det mesta. Att gå på ett rådjur, bli regelt skrämd av en plock duvor och njuta av orörd natur och brusande vågor - efter det inser man var harmonin finns - i naturen.

Apropå Skaparen av naturen så var syftet med promenaden ett få lite första hands information om vad jag skall predika på fredag för ungdomarna. Efter LKU:s bibelskolemässan som är i Missionskyrkan i Lidköping så skall jag predika på gudstjänsten.

Spännande - jag tror jag vet vad jag skall predika om...

Finanskris - the end of the konsumtionssamhälle

Ekonomer, regeringar och övriga "förstå sig påare" uttrycker dagligen att folket, den stora massan måste stimuleras till att börja konsumera mer. Detta för att få fart på de ekonomiska hjulen igen. Så att det vänder - krisen alltså.

Men det bäst man kan göra som privatperson enligt bankfolk, bondfolk och de flesta andra jag har pratat med är att se över sitt hus, sina kostnader, sina lån - inte göra några onödiga investeringar utan leva återhållsamt - alltså inte konsumera som tidigare.

Mmm, ett dilemma - Moment 22 (eller vad det nu är för nummer).

Jag tror att man är sig själv närmast och ser till sin egen ekomoni och situation, vilket innebär att konsumtion i samhället inte kommer att öka igen. Jag tror t o m att många fått upp ögonen för hur sjuklig överkonsumtionen är - speciellt när man ser hur delar av övriga världen har det med fattigdom, svält och krig.

Jag skulle vilja påstå att konsumtionssamhället är på väg mot sitt slut även om sista spiken i kistan ännu inte är satt. Det skall bli skönt och jag kommer inte sörja.

Konsumtionssamhällets ände. Men vad som kommer sen har jag förnärvarande ingen aning om än. Förslag - kontrollsamhälle?

Se på fåglarna...

Observerat det senaste är:

Ett gäng havsörnar

En frusen rördrom

En ännu mer frusen häger

Ett flertal förvirrade själar som hade det gemensamt att fåglar är värt att både föda och göda.
De är nog mer kristna än vad de hade tänkt sig - de tog Jesus på ordet:

Se på fåglarna...Han har omsorg.