Dagens utflykt var till fots till mina systrars städerska. Hon bor ihop med sin mamma och tolvårige bror en kilometer från där vi bor.
Bara promenaden dit var en upplevelse, liten gata, lite gränd, ännu mindre gränd, längst in, 8-9 m2.
Väldigt litet, och jag tror hela kvarteret hann och att titta in när vi satt där och fikade, för övrigt väldigt gott fika.
Man blir verkligen tagen av hur de bor, men ockå glädjen och generositeten. Man blir omtumlad långt ner i hjärtat.
Efter att ha fikat, pratat och hälsat på massa folk, följde de oss hem till porten, plus 20 andra barn och nyfikna.
Vi gick till vår värld och de gick till sin. Men att få dela deras vardag var något av det som jag kommer vara mest tacksam för ang. Indienresan.
Annars mår vi bra, Alfred undrar varför vi måste hitta på saker hela tiden. Vi har även varit och hälsat på mina svågrars jobb. Det berättar jag mer om när jag kommer hem.
Bilder kommer men dator....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En bekännelse:Jag följer din blogg. Och njuter. Alla svenskar borde få göra upplevelser om hur andra kan ha det. Guds välsignelse!
Bloggnamnet: Jag har "vänt" på mig.
Vad spännande!
Stackars lille Alfred :)
Han vill leka, han.
Nu är det inte så många dagar kvar tills vi ses igen. Nedräkning.
Skicka en kommentar