Jag kanske är en oansvarig förälder men ikväll så jag och äldst sonen, 7 år på fotboll. Det var gemenskap, drick, snacks och mycket fotbollssnack. Läggdaxen blev 22.45 men då hade han vilat hela eftermiddagen. Men tro inte att han sov, han hade mer adrenalin i kroppen än hela landslaget.
Men det var inga problem med att lägga honom. Glad, trots förlusten. Det var förresten den största vinsten och utmaningen, när rösten var bruten och gråten nära, då Ukraina gjorde 2-1. Att försöka hålla modet öppet men ändå förstå sportens realitet.
Till detta hör att sonen gärna vinner. Men ikväll vann jag och han, men han vet inte om det...än.
Go kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar