Närmare...

Efter att haft barn i ett antal år nu så börjar förstå och se vissa saker. Inte bara det som är uppenbart utan detaljer och generalla mönster som man själv känner igen sig sedan man själv var barn.

Barn kan bli upptagna av småsaker och helt fängslade av detaljer t ex minste man på 10 månader som älskar att se på när hjul rullar. Han plockar upp bilen, vänder på den och rullar på hjulet.
Varför är det så fascinerande?
Ett svar som jag har upptäckt är att barn är mycket närmare saker, och har inte den förmåga att distansera sig till saker och tar då inte saker för självklart.
När vi går i skogen så är de närmare marken och ser saker som vi vuxna missar just bara för att de är närmare marken.

När Gud sa att vi skulle vara som barn för att platsa i Guds rike, är detta något att ta till sig. Vi måste gå nära för att se hur det verkligen är, komma nära Gud så vi ser hans godhet, nåd, kärlek och barmhärtighet.
Men också våga komma nära människor för att kunna ge, hjälpa och verkligen se hur verkligheten är, hur dålig eller bra den än är.

Så gå närmare...