När royalisten vaknade...

Efter den svenska kronprinsessan bröllop får jag nog kalla mig royalist. Som uppvuxen på 70 och 80-talet så hände inget i den svenska kungafamiljen. Barnen liksom bara växte och kungen blev gråare.

Men nu...ett bröllop, Plötsligt aktualiserades frågorna och mening med konungadömet Sverige. Vad tycker jag? Behövs ett kungahus? Finns det plats för det i ett modernt samhälle?

Döm av min förvåning - jag kände mig oerhört stolt över att vara svensk, över den svenska historien och vårt fantastiska land.
Allt detta p g a kronprinsessan gifte sig.
Märkligt!!
Men väldigt positiva känslor och tankar kring fosterlandet Sverige, vår historia, natur och vi som folk.
Det är något som vi svenskar inte har för mycket av. Fosterlandskänsla, positiv patriotism, stolthet över att vara svensk. Det tycker jag att verkligen att kungahuset kan ge och bidra till för både oss gammalsvenskar och de s k nysvenskarna.

Men i det korta persektivet får vi se till att regeringen får sitta en period till så det blir lite bättre ordning på den politiska scenen också, för där finns mycket att önska.

Men royalist, javisst!!!