En krake i Spiken

I helgen har vi haft besök av Per i Lund´s krake i Spiken. Kraken har dragits på isen från andra sidan Fästingsudde som syns i bakgrunden. Detta gjorde Torparn med sin grålle med kedjor. Kraken är på tillfälligt besök på sin väg upp till Hagavallen där den kommer få sin permanenta plats.

För alla Er som inte vet vad en krake är och används till, är det till för att förvara fiskeredskap i, som fiskare och andra Kållandsöbor byggde efter sjön så de inte behövde ta med grejerna hem.

För speciellt intresserad kan berättas att Per i Lund inte bara hade en krake utan två vid sin brygga, vilket gjorde Länsstyrelsens tjänsteman mycket upprörd när denne paddlade förbi i Lindesundet på sin fritid, vilket fick till sin följd att en av krakarna beordrades att tas bort, rivas eller flyttas.

Husköp

Idag har det äntligen blivit klar. Vi har skrivit och betalt Österbacken, så idag kan vi säga att vi är husägare.
Det var lite speciellt att skriva på alla papper på banken och sedan skriva på alla papper ang. köpet, men nu är det i alla fall klart.

Tillträde då, jo på lördag kommer det att vara en intern auktion på resterande grejor i huset, vilket gör att vi kan börja greja lite på måndag.

Kul, väldigt kul. Vi skall bara fixa lite på de olika sovrummen innan vi flyttar dit vilket förhoppningsvis kommer vara i mars. Så AnnC är i full gång och kollar på tapeter och färg, vi funderar hur och var de olika möblerna kan stå. Personligen är jag väldigt nyfiken på ladugården, huruvida den behöver rivas eller om det går ha kvar allt eller någon del.

Tack Ivar!

Det självklara

"Bara för att det är så, betyder inte att det måste fortsätta att vara så."

Från filmen Australia som jag nyligen såg. Det talade till mig efter att jag varit i Indien.

När jag var i Indien så var allt så självklart. Att trafiken skulle vara som den var, marknaden, lukterna, fattigdomen - allt var så självklart Indien.
Lika självklart var det att komma hem - att allt var som när jag lämnade Sverige och min världen.

Men det var det som sedan skrämde mig - NEJ, jag vill förändring - Jag står för förändring - Jag vill förändra människor, familjer,länder och världen.
Jag kom liksom på mig själv - håller jag på i bli gammal, eller bekväm, eller tappa tron på förändring?

Kan inte svara på det men det finns saker som är självklara; De fattiga kommer ni alltid ha hos Er.; Inte en bokstav skall förgås...; Jag blir äldre;

Och Jesus sitter på tronen och har all makt i himlen och på jorden.

Vinter

Jag gör inga anspråk på att vara någon fotograf, bara att ett minne skall bevaras. Men dagen med snögnistrande natur är svårt att återge. Något som måste upplevas.



Fantastiskt att återuppliva barndomsminnen i barndomsbacken med barnen. Jag blev svett av att springa upp med Snowboards raceren som sonen kallar Boben.



Gemenskap framförallt. Son bjöd in dotter för att läsa för henne, fin tanke men kanske fel plats. Men det är tanken som räknas.

Tidsomställning, snö och minus grader.

Vilket mottagande!

Att komma hem till ett vintrigt Sverige är fantastiskt. Snö, minusgrader, rimfrost och tystnad. Det var underbart att kliva av planet och andas den friska, kalla luften.
Jag upplevde att allt jag gjorde efter vi kommit hem relaterades mot Indien. Trafiken var lugn och tyst. Bilen var tyst och bekväm. Flygplatsen var ödslig. Att handla var nästa lika exotiskt som att handla i Indien första gången.

När vi väl kom hem stod middagen på bordet. Ugnsstekt karré, potatis och morötter i ugn och brunsås. Det gick inte att få tag i på en indisk resturang, men så självklart hemma hos famlijen Gustafsson.

Vilket mottagande!

Längtan hem.

Idag är sista dagen i Indien. Vi skall vara här hela dagen, flyget går i natt, men jag känner att man redan på något sätt har börjat resa.
Nu luktar det underbart av stekt kyckling och curry i lägenheten och snart skall vi äta lunch.

Indien är fantastiskt och har verkligen påverkat mig positivt. Trots all misär, fattigdom, sjukdom så har jag fått en fantastiskt positiv bild av Indien.
Alla människor, maten, trafiken, glädje - allt är fundamentalt annorlunda än Sverige men fungerar ändå. Allt är mer organiskt levande, anpassande för stunden - inte reglerat, uttänkt, lagstadgat, tråkigt som hemma.

Nu är barna på väg upp för lunch och då höjs ljudnivå avsevärt. Tystnaden får vi ta när vi kommer till Trelle.

Turistmål och vardag i Kolkata

Bild från Victoria Memorial. En imponerande byggnad, invigd 1921 om jag minns rätt. Hade gärna tagit lite mer tid här, utan barn. Men det var en stor park runt byggnaden så på det sättet var det perfekt för barnen att springa i.

När vi var inne på en bank för att växla mötes vi av denna beväpnade vakt i dörren. Hagelgevär och uniform.

Fiskförsäljning vid köttmarknaden, levande fiskar i de olika karen. Det vore något för Spiken.

Idag gjorde jag även premiär i Kolkata trafiken. Åkte scooter till köttmarknaden. Vilken upplevelse. Tog även en tur ikväll. Det finns en regel, håll ögen öppna.

Kortet är tagit från dagens utflykt. Vi står på en balkong i Moder Teresas hem för döende, som ligger vägg i vägg men Kali templet. Alltså den heligaste platsen i Indien för Kali dyrkan.


Denna autoritsch såg vi när vi åkte genom stan. Inget förvånar längre men detta stack ut. Vi vet inte om anläggningen användes för marknadssyften eller i politiskta syften men vi var väldigt glada att vi slapp höra något, för här går alltid volym före kvalitet.

Härligt besök

Dagens utflykt var till fots till mina systrars städerska. Hon bor ihop med sin mamma och tolvårige bror en kilometer från där vi bor.
Bara promenaden dit var en upplevelse, liten gata, lite gränd, ännu mindre gränd, längst in, 8-9 m2.
Väldigt litet, och jag tror hela kvarteret hann och att titta in när vi satt där och fikade, för övrigt väldigt gott fika.
Man blir verkligen tagen av hur de bor, men ockå glädjen och generositeten. Man blir omtumlad långt ner i hjärtat.

Efter att ha fikat, pratat och hälsat på massa folk, följde de oss hem till porten, plus 20 andra barn och nyfikna.
Vi gick till vår värld och de gick till sin. Men att få dela deras vardag var något av det som jag kommer vara mest tacksam för ang. Indienresan.

Annars mår vi bra, Alfred undrar varför vi måste hitta på saker hela tiden. Vi har även varit och hälsat på mina svågrars jobb. Det berättar jag mer om när jag kommer hem.

Bilder kommer men dator....

Exotiska människor och platser

En promenad runt kvarteret, vi var lika exotiska för indierna som vi tyckte de var.



På eftermiddagen åkte vi till marknaden, lite mer Indien, mycket folk, dofter, business och bad taste i kvadrat, rödaktiga renar med släde på gatan, över palm i plast, sedan julgransljus upp till Spiderman. Kanske inget jag skulle sätta upp som julpynt utanför caféet i Spiken. Men kunde inte låta bli att titta. Installationen var precis utanför ingång till marknaden.


Bröllopsbilen, lite mer fantasi än de bröllop jag varit chafför på.

Alfred var lite tvekande till att kissa här men det gjorde det ändå.

Vi hitta inga levande växter, men plast fanns i överflöd.

Ett par skinn stövlar till Nora, säkert fusk men fina.

Bilder

Kontrasternas Indien

Sorry, inga bilder idag. Hittade inte överförings mojängen, men gå gärna in på indianerna.blogspot.com för att se bilder från gårdagens besök.

Igår var vi i Moder Teresias hem. Platsen där hon bodde mesta delen av sitt liv, där hon byggde upp arbetet, och där hon ligger begravd. Jag vet inte riktigt vad man skall säga, men blir fåordig i sådant sällskap. Och vad skall man säga, man kan inte lägga till eller komplettera hennes gärning, bara hedra.
Vi ställde oss i sällskap av en knäböjd familj vid hennes grav och bad "Fader Vår" och "Välsignelsen".
På vägen ut gav vi även pengar till arbete, vilket de inte hade någon rutin för. De var inte intresserade av det, men vi ville med våra "fattiga" liv, ge något till något så storartat, så heligt och betydelsefull för att på något sätt bidra eller bli delaktig eller visa tacksamhet.
Jag känner för egen del att det kommer ta tid att ta in Moder Teresias arbete i hjärtat.

Idag bar det iväg till ett av de nya köpcentrumen i Kolkata för shopping. Man kan säga att i det avseendet är Indien ett enda stort Ullared. Billigt, stort och nytt.
När man åker genom stan till köpcentrat och ser på människor, hur de bor, lever sina liv och sedan går in på ett sådant ställe, det går inte riktig ta in. Det var först efter när jag och Alfred satt och tittade på bilderna från dagens utflykt som man såg vad eländigt, fattigt och smutsigt det är. Man fattar inte, ser det inte när man är mitt i det, det är på något sätt självklart då.

Märkligt land - men jag trivs hittills.