söndag 17 maj 2009

Livskvalitens dilemma.

Jag har för mycket livskvalité. När jag är ledig vill jag vara hemma, jag trivs hemma, jag njuter av friden, familjen, naturen, kaffet, mat - jag själva livet, närvaron, tillvaron. Tänk att klippa gräset när barnen springer runt i trädgården, frun kommer ut med vatten. Ta kvällsluften när man går ut och slänger soporna när barnen sover. Inse att det blåser för mycket för att vittja näten och tvingas vända båten i ogjort ärende.
Jag älskar det.
Men baksidan är att jag längtar aldrig bort, bara hem. Semester firas helst och säkrast hemma, hemma är då på Kållandsö med tillhörande skärgårdar. Att åka till storstan (Göteborg) går an, även fantastiska Norge är trevligt, men vad härligt att komma hem.
Är detta en gåva eller ett problem? Som vanligt är svaret inte antingen eller, utan både och.

För övrigt - jag har följt Marcus Birros blogg en tid. Måste rekommendera att ta en titt och framför allt läsa - han kan skriva. Oavsett vad han skriver njuter jag av språket, ämnena, uppbyggnaden. Njut.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

5 kommentarer:

thommy bergenwall sa...

Josef borta bra, men hemma absolut bäst.

Den enda gång det blir åt andra hållet blir när resan går uppåt,fast då är det ändå hemåt och alla blir nöjda.

Ha en bra dag i Spiken så hörs vi av v v v v T.b

Makena sa...

Men det är väl underbart att känna så! :D Läser också Birros blogg ibland. Mycket bra språk som sagt.

Inga-Lise sa...

Varför längta bort, om man är nöjd, lycklig, harmonisk ... där man bor?! "Där Gud dig planterat, där ska du blomma."
Du kan nog förstå varför vi längtar till Kållandsö ibland, trots att vi mår gott hemma. (Då
krävs det en bil)

My Corner sa...

Slik tenker jeg også. Jeg er lite sosial jeg da. rives med meg selv, gitaren, en bok, en hammer, en spiker, naturen og solnedganger.
En badestrand er all right, men ikke for lenge. Da begynner bena mine å gå av seg selv. Drømmen var en hytte på Kållandsõ, men den drømmen brast. Men jeg har jo familie der da, men de skal jo ikke overbelastes heller.
Er det feli å kunne nyte livetr som det er uten å måtte reise hit og dit for å finne lykken.
Slik er det også med Guds rike, vi behøver ikke fare hit og dit fpr å finne fred - Guds rike er inni oss. Det er medbragt.

Josef sa...

Tack för kommentaren och uppmuntran.