Naturreservatet

I skrivande stund står det två tranor på norrsidan av huset, de har varit där några dagar nu. Söder om huset står det fyra rådjur. Barnen bara tittar till och vi bara: jaha.
Inget speciellt alltså.

Men lite kul är det. När vi hade besök i början av vecka var det även älg, svanar, änder och rovfåglar som beskådades från huset.
För att bo så nära vägen som vi gör tycker jag det är fantastiskt. Även om det är vardag med djur och fåglar på tomten tror jag att det gör något med en. Man blir liksom medveten om djurlivet och deras behov och närvaro.

Hoppas att det gör att barnen blir natur-älskande-barn. Det skulle frun gilla också.

Hellre aktuell och provocerande än underhållande och modern

Jag är en ganska lugn och sansad person, det vill ganska mycket till för att jag skall bli irriterad eller uppretad, speciellt när det gäller den kristna världen. Jag har sett, hört och varit med om det mesta både i positiv och negativ mening.

Men i veckan läste jag en artikel i en kristen tidning som jag retade upp mig på. Jag vet inte om jag blev mest uppretad på tidningen som skrev det eller kyrkan som gjorde spektaklet.

Det som rapporterades var om en modeshow i en kyrka, med, jag citerar, "förstklassig underhållning."

Men hallå, är det det kristna skall hålla på med och skriva om, "förstklassig underhållnig." och mode. Det finns viktigare saker att pyssla med så som;

Förkunna syndernas förlåtelse genom tron på Jesus.

Älska vår nästa, i ord och handling.

Stå upp för de fattiga, sjuka och svaga i samhället.

Vara ljus i en mörk och kall värld.

Det är några saker vi skall göra som kristna i denna världen. Det kommer aldrig att bli modernt men det kommer alltid att vara aktuellt och provocerande.

Hellre aktuell och provocerande än underhållande och modern.

Tack och amen.

En förstå-sig-på-are på radio.

Hela familjen har varit sjuk i omgångar denna vecka. Inget allvarligt med riktigt tråkigt. Nu leder inte sjukdom till något positivt med däremot att ha tråkigt.

Det var en förstå-sig-på-are på radio för ett tag sedan. Ämnet var barn, barnuppfostran och hur man som förälder skall och bör vara. En delikatt fråga som kan ge vem som helst som har haft barn ångest.

Men det som förstå-sig-på-aren sa var ganska bra:

Det gör inget om barn har tråkigt, där börjar kreativiteten.

Jag fann detta tänktvärt. Som förälder och även som vuxen är det lätt att man är rädd för tristess. Man vill hela tiden att något skall hända, på med TV:n, ut på nätet, aktivera sig själv och barn. Hur barn blir när de har tråkigt vet man ju, det skall pillas på allt, retas. Men det kan också förvandlas till en låtsas världar, kojor i skogen, ny lekar.

För att ta ett vuxen exempel:

Jag har bara bantat en gång i livet. Det var rätt jobbigt, speciellt i början med tanke på min arbetsplats med godis, kaffe, provsmak och allt annat där. Men efter ett tag kom jag över det jobbiga och upptäckte en sprudlande kreativitet just på matsidan.
Jag kom på massor nya grejer i Spiken man skulle kunna ha i café så som pizza, varma smörgåsar, bakverk m m. Jag serverade detta till nära och kära. Lite jobbigt var det att man inte kunde prova själv.

Det tråkiga blev upphov till något kreativt i den omgivningen jag var.

Att lämna barnen för att ha tråkigt kommer inte att gå. Dom vägrar ha tråkigt, dom kommer hitta på något att göra. Man får bara se till att dom har tråkigt i rätt omgivning.

På Kållandsö till exempel.

Det enda säkra.

"Jag väntar på Döden."

Så svarade Spikens äldsta invånare sin granne när han frågade hur det var när de mötes vid brevlådan. Som grannen uttryckte det: "Vad svarar man på det?"

Men detta har lett till en diskussion kring döden, livet och så i caféet. När man är runt 60 börjar döden göra sig påmind med sjukdomar, svaghet och dödsfall i sin egen ålder. Det blir liksom ett oundvikligt ämne som man måste förhålla sig till på något sätt.
Som en sa här nere: "Det är inte frågan OM man dör, utan NÄR.". Det ligger en hel del vishet i det uttrycket, helt plötsligt blir döden NÄRvarande.

För mig som yngre man i sällskapet är det mycket givande att bara lyssna och ta till sig det som sägs. Ju tidigare man tar till sig dödens närvaro desto tacksammare blir man för livet.
Ur ett kristet persektiv så är döden lika närvarande, t o m Gud var tvungen att dö när han kom till jorden. Men med den kristna synen är det inte slut med en gravsten med två årtal på och ett streck i mellan som symboliserar livet.

Tillbaka till Spikens äldsta, kristen som personen är, så verkar inte döden skrämma. Det märktes när man fann personen i en snödriva den dagen då den stora snöstormen var. Att ramla i en snödriva när man skottar snö i snöstorm när man är över 90 är inget bra. Men personen vinkade och till slut fick en granne syn på handen och kom till undsättning.
Men väl in sa personen: "Du kunde väl låtit mig ligga, jag är ju 93 år gammal."

Så man kan fundera på vem det var det vinkades till.