Jag och sonen skall åka till Indien vid nyår. Det kräver vissa förberedelser, som att fixa och kontrollera passen och vaccinera sig.
Idag var dagen då vaccination stod för dörren. Både jag och sonen var något nervösa inför att ta spruta, det är inte varje dag precis. Vi hade gemensamt beslutat att jag skulle ta spruta först, vilket gick bra, men det känns ju, så jag tänkte att sonen kanske kommer reagera kraftigt.
Men döm av min förvåning, inte ens ett Aj!. Jag förberede med att hålla handen och trösta och han bara sitter där utan en min och tar sticket och sprutan. Fader blev både imponerad och stolt. Sonen har dessutom blivit fem centimeter längre efter vaccinationen, speciellt när han kom hem till mamma och berättade.
Det är märkligt att man kan bli så stolt över ens barn, och den glädjen det ger. Det var det ingen som kunde sätta ord på det innan blev förälder. Allt vad föräldraskapet ger. Man blir liksom fullkomligare, mer meningsfullare, positivt allvarligare som människa. Livet får andra dimensioner. Livet blir mer spännande.
Skaffa fler barn! Vi har fått datum när vi skall ha nästa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jeg er helt enig i konklusjonen din. Men om et par tiår blir du bestefar. Da vil du skjønne at de dimensjonene du skriver om nå bare var en forsiktig start.
Det gläder jag mig till.
Ja, det er fint med barn som kan "lånes" ut til besteforeldre.
Det er det som er meningen med livet! Vi gleder oss til nestemann
Bra att n förbereder er... Kommer bli en härlig tid för er här i Indien!!!
Skicka en kommentar