"Allt är bra"-syndromet

"Allt är bra"-syndromet är när man som kristen, eller förresten alla människor, inte säger hur det egentligen är, utan håller masken och låtsas att "allt är bra". Jag känner att jag är inne i en sådan period.
Jag har jobbat för mycket och det tar på mig, frun och familjen. Mycket bara stoppas under mattan för att klara stunden och att tas fram för senare bearbetning.
Det fungerar rätt bra så länge man vet att det är för en tid och att man på något sätt är överens om det.
Denna gången kom det relativt oplanerat och opassande - frun är gravid (planerat), vi håller på att flyttar (planerat), värdpar på bröllop (planerat), för lite personal (oplanerat), mycket i butiken och café (svårplanerat). Nu går det på sista vers. "Allt är bra"-masken har börjat bli svårt att hålla upp men det skall nog gå tills allt är bra, mer personal kommer nästa vecka.

Jag kom även en bit på väg ikväll - en ensam promenad i skogen gör gott åt själen, man kommer i kontakt med sig själv igen. Att jag sedan hittar liljekonvaljer får jag se som en gåva från Gud som jag får förmedla till frun.

Livskvalitens dilemma.

Jag har för mycket livskvalité. När jag är ledig vill jag vara hemma, jag trivs hemma, jag njuter av friden, familjen, naturen, kaffet, mat - jag själva livet, närvaron, tillvaron. Tänk att klippa gräset när barnen springer runt i trädgården, frun kommer ut med vatten. Ta kvällsluften när man går ut och slänger soporna när barnen sover. Inse att det blåser för mycket för att vittja näten och tvingas vända båten i ogjort ärende.
Jag älskar det.
Men baksidan är att jag längtar aldrig bort, bara hem. Semester firas helst och säkrast hemma, hemma är då på Kållandsö med tillhörande skärgårdar. Att åka till storstan (Göteborg) går an, även fantastiska Norge är trevligt, men vad härligt att komma hem.
Är detta en gåva eller ett problem? Som vanligt är svaret inte antingen eller, utan både och.

För övrigt - jag har följt Marcus Birros blogg en tid. Måste rekommendera att ta en titt och framför allt läsa - han kan skriva. Oavsett vad han skriver njuter jag av språket, ämnena, uppbyggnaden. Njut.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Livsfilosofi del 2; nu med tandvärk

Var hos tandläkarn förra vecka efter en tids tandvärk. Jag är ju MAN så jag biter ihop så länge det går...det kanske går över, under tiden som frun undrar om jag väntar på att mamma skall ringa åt mig. Nä, jag är bara manlig. Det där kommer dom aldrig förstå.
Men tills sist låg man där hos tandläkarn och jag skulle givetvis kommit tidigare, men det visste jag ju.

Om man vill dra lite djupare växlar på temat kan man ju tänka att det handlar inte om vad livet ger oss, utan vad vi gör med det vi får. Jag fick tandvärk, jag hade ont, jag gjorde nåt åt saken, ingen gjorde det åt mig.
Vi kan göra förvånansvärt mycket om vi bara vågar och tror att det kommer göra en skillnad, lägg där till tron på Gud som förflyttar berg...då är inget omöjligt.

Att våga är att vinna.

Apropå under, måste berätta om min vän och kusin. Han och frun är i Colombia för att adoptera två fantastiska barn. Man gråter nästa varje gång man läser om det.
En verklig feel-good story.