Vårkänslor.

Vet inte vart skrivlusten kommit från nu. Men det händer och har hänt mycket sista året, men det är ingen anledning och tid har jag väl egentligen inte. Det är väl våren.

Livet är som det är, komplicerat, när man tror att man känner sig själv, blir man utmanad och provocerad så hela en själv blir ifrågasatt och man får en ödmjukare håll till sig själv, livet och universum.
Nu är jag omskakad, omtumlad och rätt trött, men ödmjukare, jag var visst inte superman som kunde ta allt, min själ var också skör och påverkbar.
Men mod blir svårare att ta, för att inte tala om glädjen den finns kvar och tron som kastar berg i havet. Just nu håller tron på att sparkar upp en ny dörr så livet kan ta en ny eller annan eller vidare vändning. 

För allmänn kännedoms skull...

För att förstå sig på en Kållandsöbo, bör man känna till följande: 
 1) Att vaxa bilen och båten går före benen.
2) Om en bil åker förbi ditt fönster tittar du automatiskt dit och om du inte känner igen bilen undrar du - vem kan det vara? 
3) Du behöver inte låsa varken hus eller bil, grannarna har stenkoll ändå. ... 
4) Alla får reda på när det är snutkontroll i Otterstad innan polisen hunnit ta av plasten på sina alkotestare. 
5) Det kan vara roligare att ta en bryggdans på Marinapuben än att åka in till Stadt. 
6) Vad är det för fel på Creedens? 
7) Asfalterade vägar är lyx. 
8) Om du måste gå ut och gå på natten går du i diket om du är rädd om livet. 
9) Tre par stövlar har man minst, allväders, fulstövlar och finstövlar. 
10) Barnen tror att svenska landslaget härmar KGIF:s matchställ. Några tror att det är Sverige och Danmark som möts när Kållandsö möter Järpås på Hagavallen. 
 Bara så ni vet ;) 

Har tagit inlägget rakt av, från annan öbo, i ungefär samma ålder som jag. Jag tror att vi även i fortsättningen kommer ha många orginal på öna och att återväxten också är god. Men hellre dö som ett obotligt orginal än en blek kopia.
 Leva väl och odla in orginalitet.

Bäver kul.

Efter gårdagskvällens gräsklippning, blev det en promenad ner till sjön för att kolla nya båtplatsen. När jag kom ut på brygga var det något som rörde sig på lerbanken framför mig, 5 - 10 meter bort.
En grävling tänkte jag, och tog något steg bakåt, men nyfikenhet fick mig att gå fram igen. Snart uppdagades det en bäver som slank ner i vattnet. Han hade varit upp på land och plockat sig en grön kvist som han genast började kalasa på när den kom ner i vattnet. Jag konstaterade snabbt att han inte sett mig, trots att jag var så nära. Försiktigt försökte jag dra upp mobilen för att föreviga ögonblick, men när jag släppte blicken från bäver smällde det till i vattnet och han var bort.
 Men kul, att se en bäver 200 meter från huset och ha turen att komma så nära. Nästa gång skall jag få en bild på´n.