Upptäckten av blommor.

Med det nya huset kom också en uppväxt trädgård. Jag har aldrig varit direkt intresserad av trädgårdsarbete och tycker att gräsklippning är ett nödvändigt ont.

Men det har verkligen varit intressant att se hur trädgården utvecklats under våren och försommaren.

Det som har varit mest spännande är blommorna, det har blommat i trädgården sedan de första snödropparna tittade fram. Sedan har det följs av krokus, påskliljor och pingstliljor.
Sedan kom häggen och syrénen, och nu blommar rododendron, jasminbusken, rosenbuskar och några till som jag inte kan namnet på.

Till detta kommer att vi har alla sorters träd i trädgården. Ivar och Rut som bodde här före oss hade verkligen tänkt till om blomningen och om träden för att få en ständigt blommande trädgård och njuta av de olika träden.

Jag uppskattar verkligen att ta en promenad i trädgården, speciellt sent på kvällen, när allt är lugnt och tyst.

En vis man som heter Peter Halldorf sa att: en man är sig själv närmast när han arbetar i sin trädgård.
Detta var med tanke på att det var i en trädgård som Gud satte människan när han skapade oss. Det kanske är denna urplats för människan som jag har börjat upptäcka.

En ny generation

Jag håller på att jobbar på att överföra några typiska Kållandsö intressen till barnen. Det handlar givetvis om båtliv, fiske och sjövett. Det är något man måste börja med tidigt, så att intresset så att säga läggs in i generna, om de inte redan är det.

Det är en intressant upplevelse och jag reflekterar mycket över hur ens egen uppväxt var och hur föräldrarna gjorde. För jag tycker att min uppväxt och barndom var fantastiskt och uppskattar att göra det jag lärde mig att älska och uppskatta då.




Sedan kan man reflektera över vad man INTE vill föra över till nästa generation, sådant man plockat upp eller fått med i bagaget som negativa erfarenheter och vanor. Lite svårare det där, hur man får barn att INTE gör vissa saker, och INTE göra samma misstag som man själv gjort.

För att sammanfatta är det spännande i alla fall och mycket inspirerande - det känns som man får ett djupare liv liksom - återuppleva barndom som vuxen med alla reflektion, funderingar och svar som man har. Senaste deja vu-känslan var igår när vi besökte Borås Djurpark.
Oj, där har jag upplevt mycket som barn.

Som en härlig gudomskälla...

Det Gud ger är rikt och mäktigt, djupt och stort. Kärlek, nåd och sanning.

Kärlek - att han först älskat oss, då vi ännu var syndare och inte ville ha med honom att göra. Då vi inte ville veta av hans bud, gå vår egen väg. Vilket stor kärlek - att älska den som inte är värdig att älska - att älska mig.

Nåd - att han inte såg oss som bortvända, förkastade syndare utan som hans älskade. Att hans nåd inte bara känner, utan gör. Han tar bort vår skuld och skam, han återställer till det vi var skapade för - han återställer mig.

Sanning - han inte bara säger sanning - han är sanning, som gick omkring och gjorde gott och botade alla. Och går fortfarande omkring och frälser, helar och upprättar det som är förlorat, längst bort, djupt ner - han upprättar mig.

(självterapi del 2)