Igår kväll återvände familjen ner till vårt lilla hus i Trelle. Detta tillfälliga boende är mer hem än vad jag hade väntat mig. Vi har bott oss mina föräldrar i ett par veckor och det gått fantastiskt bra. Barnen har haft det jättebra och verkligen trivs, men något speciellt infinner sig när man kommer hem, både hos föräldrar och barn.
Har tänkt en del nu över situationen jag var i när Sixten fick andnöd när jag bytte på honom på BB (finns att läsa på Fru Gustafsson). Varje gång jag berättar det eller när jag skrev om det på bloggen så vill jag gråta eller gråter. Jag kan inte sätta ord på varför jag gör det, kanske en chock - men jag tycker att jag handlade väldigt rationellt, kanske rädsla över att förlora något jag har kärt - men jag hade knappt fått samma känslor för Sixten som jag har nu.
Oavsett var det är, så blir jag berörd när jag tänker på det eller återupplever det. Men viss bearbetning görs fortfarande. Sixten är förkyld idag och snorig. Detta gör att han ibland får svårt att andas genom näsa och då tänker jag snabbt på vad som hände. Likadant var det första gången jag bytte på honom efter det hade hänt. Jag skulle inte säga att jag rädd eller att det är fruktan eller kanske...det försvinner i alla fall med hjälp av en bön och rikta sig mot Gud i tro.
AnnC tror även att det är en form av självterapi att skriva av sig om det och det är jag beredd att hålla med om.
En annan reaktion som jag fått, när jag tänker och går igenom det igen är att jag vill välsigna och be för alla...märklig reaktion. Troligtvis någon form av tacksamhet att det gick bra.
Så Gud välsigne dig.
torsdag 29 oktober 2009
fredag 23 oktober 2009
Med sorg i hjärtat...
Herren ser ner över jorden
Söker en enda ja, nån
Någon som ingenting hellre
Vill än att ge honom allt
Herren ser ner över jorden
Ser på oss människobarn, på dej och mej
Söker nå villiga hjärtan
Men ingen som ville, som kom
Om du tänker på Sodom och Gomorra
Om du sätter dig ner bredvid Lot
Om du tänker dig in i hans ställe
Hur han plågades av det han såg.
Det är kusligt när man ser hur det stämmer
För Sodom är Sverige idag.
Har du svårt att identifiera
Dej själv med Noa och Lot
Då är det dags att du börjar fundera
Synden talar sitt tydliga språk
Det är kusligt när man ser...
Alla dom som vill leva i renhet
Känner bara ett stort främlingskap
För det budskap som hörs och predikas
Det är mestadels uddlöst och blekt
Ditt liv, vad är det värt, i Sodom
Om du lever ditt liv utan Jesus, i Sodom, i Sverige
Vart går det hän
Vart går det hän
Vi har Jesus
Vi har Herren
I Sodom, I Sverige
Och vi skall segra för vi har Jesus, i Sodom, i Sverige
Ulf Christiansson, 1981, LP Krigsman, Sodom
Söker en enda ja, nån
Någon som ingenting hellre
Vill än att ge honom allt
Herren ser ner över jorden
Ser på oss människobarn, på dej och mej
Söker nå villiga hjärtan
Men ingen som ville, som kom
Om du tänker på Sodom och Gomorra
Om du sätter dig ner bredvid Lot
Om du tänker dig in i hans ställe
Hur han plågades av det han såg.
Det är kusligt när man ser hur det stämmer
För Sodom är Sverige idag.
Har du svårt att identifiera
Dej själv med Noa och Lot
Då är det dags att du börjar fundera
Synden talar sitt tydliga språk
Det är kusligt när man ser...
Alla dom som vill leva i renhet
Känner bara ett stort främlingskap
För det budskap som hörs och predikas
Det är mestadels uddlöst och blekt
Ditt liv, vad är det värt, i Sodom
Om du lever ditt liv utan Jesus, i Sodom, i Sverige
Vart går det hän
Vart går det hän
Vi har Jesus
Vi har Herren
I Sodom, I Sverige
Och vi skall segra för vi har Jesus, i Sodom, i Sverige
Ulf Christiansson, 1981, LP Krigsman, Sodom
onsdag 21 oktober 2009
Nytt inlägg på Fru Gustafsson
Besök gärna Fru Gustafsson bloggen igen. Nytt inlägg.
Jag återkommer nog säkert här men en mer personlig och psykologisk utvärdering av förmiddagens tramuatiska upplevelse.
Jag återkommer nog säkert här men en mer personlig och psykologisk utvärdering av förmiddagens tramuatiska upplevelse.
tisdag 20 oktober 2009
Pappa igen...
Jag blev pappa idag kl 9.07.
Gå in på Fru Gustafsson för att få en mer utförlig beskrivning av den fantastiska händelsen.
Tack alla som bett och stått med, allt gick väldigt bra.
Gå in på Fru Gustafsson för att få en mer utförlig beskrivning av den fantastiska händelsen.
Tack alla som bett och stått med, allt gick väldigt bra.
fredag 16 oktober 2009
Tankar om kristna aktiviteter
Tänker mycket på oss kristna. Varför vi gör olika saker, varför vi handlar som vi gör och hur vi motiverar våra val.
Vi tänker gärna rationellt och logiskt eller emotionellt och utifrån dåligt samvete på vad vi borde göra och vad Jesus bett oss att göra i Guds ord, och gör så och på något sätt hoppas på att det är vad Gud vill. Vill vi sedan stärka vårt tagna beslut så hittar vi något bibelord som passar bra in - som en efterhandskonstruktion. Vill vi sedan att andra människor skall hjälpa till, styrker och motiverar vi vårt val med att säga att det är en vision från Gud.
På detta sätt motiverar vi ofta våra aktiviteter och gudstjänster i våra kyrkor.
Men ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka, fråga sig själv och fråga Gud: Är det det här som Gud vill att vi gör? Skall jag verkligen fortsätta med det här?
En varningsklocka är när man tycker vägen blir lång och tung, glädjen försvinner och plikten är för tung att bära.
Vi vet att Jesus ok är skonsamt och hans börda är lätt. Samtidigt skall vi ta vårt kors och följa honom.
Två sidor av samma mynt - nyckel för mig är oftast att höra Guds röst och följa den - vägen är smal, och porten är trång men börda blir lättare och glädjen finns alltid där.
Som Marta och Maria - bara ett är nödväntigt, att sitta vid Jesus fötter och höra hans röst.
Gud välsigne dig om du inte bara hör utan också gör.
Vi tänker gärna rationellt och logiskt eller emotionellt och utifrån dåligt samvete på vad vi borde göra och vad Jesus bett oss att göra i Guds ord, och gör så och på något sätt hoppas på att det är vad Gud vill. Vill vi sedan stärka vårt tagna beslut så hittar vi något bibelord som passar bra in - som en efterhandskonstruktion. Vill vi sedan att andra människor skall hjälpa till, styrker och motiverar vi vårt val med att säga att det är en vision från Gud.
På detta sätt motiverar vi ofta våra aktiviteter och gudstjänster i våra kyrkor.
Men ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka, fråga sig själv och fråga Gud: Är det det här som Gud vill att vi gör? Skall jag verkligen fortsätta med det här?
En varningsklocka är när man tycker vägen blir lång och tung, glädjen försvinner och plikten är för tung att bära.
Vi vet att Jesus ok är skonsamt och hans börda är lätt. Samtidigt skall vi ta vårt kors och följa honom.
Två sidor av samma mynt - nyckel för mig är oftast att höra Guds röst och följa den - vägen är smal, och porten är trång men börda blir lättare och glädjen finns alltid där.
Som Marta och Maria - bara ett är nödväntigt, att sitta vid Jesus fötter och höra hans röst.
Gud välsigne dig om du inte bara hör utan också gör.
onsdag 7 oktober 2009
Vaccinering med föräldrafilosofi.
Jag och sonen skall åka till Indien vid nyår. Det kräver vissa förberedelser, som att fixa och kontrollera passen och vaccinera sig.
Idag var dagen då vaccination stod för dörren. Både jag och sonen var något nervösa inför att ta spruta, det är inte varje dag precis. Vi hade gemensamt beslutat att jag skulle ta spruta först, vilket gick bra, men det känns ju, så jag tänkte att sonen kanske kommer reagera kraftigt.
Men döm av min förvåning, inte ens ett Aj!. Jag förberede med att hålla handen och trösta och han bara sitter där utan en min och tar sticket och sprutan. Fader blev både imponerad och stolt. Sonen har dessutom blivit fem centimeter längre efter vaccinationen, speciellt när han kom hem till mamma och berättade.
Det är märkligt att man kan bli så stolt över ens barn, och den glädjen det ger. Det var det ingen som kunde sätta ord på det innan blev förälder. Allt vad föräldraskapet ger. Man blir liksom fullkomligare, mer meningsfullare, positivt allvarligare som människa. Livet får andra dimensioner. Livet blir mer spännande.
Skaffa fler barn! Vi har fått datum när vi skall ha nästa...
Idag var dagen då vaccination stod för dörren. Både jag och sonen var något nervösa inför att ta spruta, det är inte varje dag precis. Vi hade gemensamt beslutat att jag skulle ta spruta först, vilket gick bra, men det känns ju, så jag tänkte att sonen kanske kommer reagera kraftigt.
Men döm av min förvåning, inte ens ett Aj!. Jag förberede med att hålla handen och trösta och han bara sitter där utan en min och tar sticket och sprutan. Fader blev både imponerad och stolt. Sonen har dessutom blivit fem centimeter längre efter vaccinationen, speciellt när han kom hem till mamma och berättade.
Det är märkligt att man kan bli så stolt över ens barn, och den glädjen det ger. Det var det ingen som kunde sätta ord på det innan blev förälder. Allt vad föräldraskapet ger. Man blir liksom fullkomligare, mer meningsfullare, positivt allvarligare som människa. Livet får andra dimensioner. Livet blir mer spännande.
Skaffa fler barn! Vi har fått datum när vi skall ha nästa...
söndag 4 oktober 2009
Prövningar
Prövningstider är alltid jobbiga tider, men man kan gå stärkt igenom dom. I fredags fick Ann-Christin oväntat läggas in på sjukhus. De ville ha kvar henne för observation.
Detta gjorde att jag skulle både ta hand om barnen, butiken och hemmet med allt vad det innebär.
Jag har kommit fram till att jag nog är en planerande människa, och det är det jobbigaste, att jag inte kan planera, för jag vet inte hur morgondagen ser ut. Hittills har det gått bra men jag är ovanlig trött i huvudet på kvällen. Nu ser det ut som att Ann-Christin kommer hem i morgon. Men vi får se...
Prövningar möta oss alla.
Detta gjorde att jag skulle både ta hand om barnen, butiken och hemmet med allt vad det innebär.
Jag har kommit fram till att jag nog är en planerande människa, och det är det jobbigaste, att jag inte kan planera, för jag vet inte hur morgondagen ser ut. Hittills har det gått bra men jag är ovanlig trött i huvudet på kvällen. Nu ser det ut som att Ann-Christin kommer hem i morgon. Men vi får se...
Prövningar möta oss alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
