i Huvet på Spiken

Uppdatering av husbygget.

2011-03-15T08:42:00.007+01:00

Efter en längre tids tystnad kommer äntligen lite bilder på huset.

Gunnar är i full gång att bygga ihop den gamla och nya delen. De nya fönstren i gamla huset har gjort att våren och ljuset riktigt flyttan in hos oss efter en lång och mörk vinter.

Vi har fått fantastisk hjälp av våra föräldrar. Johan och May-Britt har spaklat hela helgen och pappa lägger in golv. Kerstin syns inte för hon är på utsida och röjer runt huset och eldar. Idag skall vi även elda upp den gamle båten på tomten. Äntligen!!!

Nu är Ann-Christins stora projekt att välja tapeter och golv. Speciellt tapeter, det finns enligt mig alldeles för många att välja på, men Ann-Christin börja landa i ett par sorter efter att tillbringat någon vecka i denna djungel.

Vinterbelägrat Kållandsö

2010-12-09T20:13:00.004+01:00

Efter ha lanserat caféet och handelsboden på facebook så märker jag att jag bloggar mindre och lägger mer tid där. Det blir liksom lättar att bara slänga ur sig småsaker som händer i Spiken.
För nu händer bara småsaker i Spiken, särskilt nu när fiskarna har slutat med löjromen och vinter och is har belägrat hela öna, men även det har sin charm.

Sonen fick vara hemma några dagar från skolan för att bussen inte kunde köra, pga av dåligt väder. Under de 12 år som jag åkte buss till skolan så ställdes den aldrig in, man hoppades varje gång det var oväder men aldrig.
Man kan ju fundera vad det beror på om det är sämre bussar, eller fegare busschafförer men det är definitivt inte den globala uppvärmningen.

Som caféägare så har jag nog haft besök av gäster som kommit på de flesta olika sätt. Det senaste är en som kom på spark, en över isen, på snöskooter, frontlastare, traktor, fyrhjuling. Nu fattas bara isjakt och på skidor så får det bli vår igen.

På Facebook

2010-11-19T15:30:00.003+01:00

En bild som tagits av min granne och kusin Linnea som brukar komma förbi när hon är ute och går med hundarna. Bilden knyckte jag från Facebook.

Huset från en lite annan vinkel och som ni ser nu med sjönära boende.

Jag har inte skrivit några djupare inlägg på bloggen på ett tag - det beror inte på att jag slutat med det utan mer på att det praktiska har varit väldigt påtagligt och tiden för djupare reflektioner på bloggen inte funnits.
Men jag har fler uppslag - som jag hoppas kunna glädja alla läsare med.

För övrigt så har jag precis lanserat Spikens Café och Handelsbod på Facebook - och har som tidigare förhoppningen att få till en hemsida snart. Tänkte ta min mycket begåvade svåger till hjälp - en klippa på design, stil, med enkla och bra lösningar.

På återseende.

Ligger för storm.

2010-11-09T16:49:00.002+01:00

Hela östra hamnens fiskeflotta flyttade idag in till inre delen av hamnen. Anledning är att stormen fått vågbrytaren att släppa i ett av sina fästen. Så det blåser rätt in på den delen av hamnen och risken finns att vågbrytaren släpper helt, vilket skulle förstöra en hel del.

Etapp 1 färdig / Norge tur

2010-11-08T19:38:00.007+01:00

Etapp 1 med bygget är klart. Snickarna lämnde idag för att återkomma längre fram i höst/vinter när vi fått fönstren. Men givetvis fick vi, jag och pappa en del arbetsuppgifter och mamma har en del att elda upp när tillfälle ges.
Sixten har över 39 graders feber idag och har sovit mesta dels av dagen men de andra barnen är i hög form. Just nu är jag själv hem och AnnC är på Tjejträff.

Vi var i Norge på en lång weekend. Anledningen var ett 40 års kalas i Tönsberg, en vännina till AnnC fyllde år. Vi passa på att hyra ett hotellrum när barnen var hos svärföräldrarna. Helgen avslutade vi med ett besök på Verdens Ende. Ett namn som verkligen sätter förväntningarna högt, men vi blev inte besvikna. Bilderna är därifrån.

Det går framåt.

2010-11-01T22:18:00.005+01:00

Idag har jag kottlat - jag vet knappt vad det innebär men jag har spikat i alla fall. Riktigt kul och se hur saker växer fram när man arbetar. Mamma och pappa har varit här hela dagen och hjälpt till och på onsdag är det planerat att vi skall lägga tegel. Så har du tid över kl 14.30 så är du hjärtligt välkommen.

Men gode vän Fredrik var här i helgen och imponerades av bygget. Som fackman så ser ju han mer än vad jag ser och jämför även skillnader mellan Sverige och Norge. Det roligaste var att han och "mina" snickare hade samma verktyg och maskiner. Bra grejer helt enkelt.

Apropå Norge så fick jag tipset att köpa färg till huset i Norge för de har bättre färger - vilket bokstavligt innebär att de tillåter mer gift i sina färger vilket gör att de står sig bättre och att de inte svartnar.
Heja Norge!!!

Råspont och tjärpapp.

2010-10-28T18:25:00.002+02:00

Det ser ut som pappa var åskådare men han var en viktig länk som hantlangare av råspont. Väldigt tacksamt.

Jag kom inte över min höjdrädsla så jag var aldrig överst och arbeta, det fick J och G göra.
En trevlig del i arbetet är rasterna. Det kan låta som jag är arbetsskygg men vi har väldigt trevliga samtal och diskussioner vid kaffebordet - nästan lika trevligt som i Spikens Café.

Förresten...på lördag kommer NLT (Nya Lidköpings Tidningen) till Spikens Café och rapporterar från hösten i Spiken. De skulle komma kl 11.00 - så hjärtligt välkomna och fyll caféet. Så vi kan göra ett riktigt maffigt intryck.

Väggar och takstolar.

2010-10-27T19:14:00.006+02:00

Nu händer det grejer. I tisdags åkte väggarna upp. Jag själv var tvungen att vara i Spiken hela dagen men pappa fick vara stand-in, vilket ni ser på bilden. Alfred passade på att vara ute men fick nästan inte komma in efter det.
Idag har takstolar kommit på plats, vilket verkligen gav rymdkänsla...det blir stort. Övervåningen blir STOR. Men den färdigställs inte med en gången utan det får bestefar ta nästa höst ;)

Och till alla som känner mig - imorgon skall vi spika råspont PÅ taket. Pappa skall vara här och langa upp till oss under tiden som jag övervinner min rädsla för höjder.

Alfred har varit hemma från skolan i två dagar p g a sjukdom. Men mår bättre ikväll. Nora övernattar hos farmor.

Golvbjälklager på plats

2010-10-25T19:18:00.002+02:00

Idag kom Gunnar tidigt (snickaren alltså). Jag och barna var upp och Alfred hade precis tagit på sig.
Alfred vill genast gå ut men jag tyckte att han kunde vänta tills vi ätit frukost men han svarade blixtsnabbt: "men jag skall ju också bli snickare."
Vad svarar man på sånt? Det var ju bara att släppa ut honom.

Bilden är tagen 07:19.

Imorgon skall väggarna resas. Spännande!!!

"Det blir skillnad när du får ett eget hus."

2010-10-19T11:36:00.004+02:00

Idag och igår murades grunden upp. Jag var hantlangare och lärde mig mycket, då jag aldrig murat tidigare. Det som inte syns på bilderna är att grunden putsats på utsidan vilket gjorts idag.

Mamma och pappa var här igår och titta, vilket de är ofta. Men igår så berättade mamma för AnnC att det var så roligt se att jag var så intresserad av att hjälpa till och lära mig, för det har jag aldrig varit förut.
Detta stämmer givetvis, jag har varit väldigt ointresserad av bygge och liknade i tonåren och även efter, men jag får säga som alla har sagt till mig, "Det blir skillnad när du får ett eget hus.", och precis så är det.

Betongbil bland höstens paradisfärger.

2010-10-11T19:51:00.005+02:00

Idag var det dax för nästa steg. Betongbilen anlände med cement för sulan. Tyvärr var jag inte själv hemma för att ta emot men AnnC och speciellt barnen tog emot den med öppna armar.

Själva arbetet gick fort och nu väntar vi på att det skall torka så man kan börja mura.

Event i Spiken

2010-10-11T09:59:00.002+02:00

...och det enda jag kan tänka på är den underbart blå himlen och det spegelblanka vattnet.

Utsättning och formning av sulan.

2010-10-07T21:13:00.002+02:00

Efter någon veckas uppehåll kom idag snickarna och tog vid. Utbygget sattes ut (det är där snörena går) och formar gjordes för sulan. Sulan är det som man sedan börjar mura på. Troligtvis kommer det att gjutas nästa vecka. Men det är alltid lite osäkert och vi har inte bråttom.

Vi skall bygga på s k torpargrund och inte gjuta en hel platt som är vanligare på nya hus.

För den som är insatt eller snickare kommer ni med säkerhet finna fel i min beskrivning hur bygget fortskrider. Jag är verkligen lekman på området och lär mig mer än vad jag kan hjälpa till. Men det är något jag vill också, lära mig och det får man liksom på köpet - så jag skall försöka hjälpa till så mycket som möjligt och lära mig ännu mer.
Jag blir inte stött i kanten om någon rättar mig när jag försöker beskriva ett skeende av bygget. Utan kommentera gärna felaktigheter.

Markarbetet klart!!!

2010-09-29T18:25:00.005+02:00

Efter två och en halv dags arbete så är markarbetet klart. Det gick bra men med lite komplikationer - vi upptäckte att vi faktiskt har berg på tomten, vilket jag inte trodde. Detta hindrade dräneringen en aning men detta kunde justeras till utan sprängning.

En reflektion som jag har haft en längre tid.

På Kållandsö pratar man aldrig om företag eller om företagsnamn, man nämner alltid personer som har ett företag vid namn. T ex man åker till Josef och handlar, man går till Petter och äter eller till Sören och köper fisk.
Det gör allt väldigt personligare och trevligare tycker jag. Detta kanske förekommer på andra orter och samhällen också men inte så att jag har träffat på det.

Så för den som undrar är det Glenn som varit här och grävt och gjort markanläggningen.

Grävmaskin ödelägger trädgården.

2010-09-27T21:22:00.003+02:00

Idag har det börjat på allvar. Grävaren stod parkerad på gräsmattan när vi kom hem på söndagkväll, då vi varit borta hela helgen. (Tack Remi)

7.00 står två män utanför som genast börjar planera. Jag får genast gå ur sängen och gå ut. Resten ser ni på bilderna. Alla barnen har fascinerats av grävmaskinen, inkl. Sixten.

Fortsättning kommer imorgon. Kl 7.00 skall det komma ett antal ton med singel (grovt grus) till grunden.

Ett nödvändigt gott.

2010-09-13T17:25:00.002+02:00

Jag tänkte låta bli att kommentera valet. Men uppmanar alla att gå och rösta, och det finns ett mänskligt, kristet parti, rösta på dom.
Oj, det blev mer politik än vad jag tänkt mig.

Men arbete, jobb - det finns något positivt med att arbeta. Det är inte något nödvändigt ont som helst skall undvikas.
Jag tror att vi är skapade till arbete, en viss möda, för att göra livet meningsfullt och värt att leva. Man gör något, presterar. Vilket skänker en härlig tillfredsställelse.

Sen kan man arbeta för mycket, vara stressad, bli utbränd och allt det som för mycket arbete och belastning kan ge.

Jag har haft förmånen att träffat många som kommit tillbaka efter en tuff tid, borta från arbete, sjukskrivna. Ofta finner de en tillfredsställelse i att börja arbeta igen.

Jag tror nämnligen att arbete är något nödvändigt gott.

Närmare...

2010-09-04T12:46:00.003+02:00

Efter att haft barn i ett antal år nu så börjar förstå och se vissa saker. Inte bara det som är uppenbart utan detaljer och generalla mönster som man själv känner igen sig sedan man själv var barn.

Barn kan bli upptagna av småsaker och helt fängslade av detaljer t ex minste man på 10 månader som älskar att se på när hjul rullar. Han plockar upp bilen, vänder på den och rullar på hjulet.
Varför är det så fascinerande?
Ett svar som jag har upptäckt är att barn är mycket närmare saker, och har inte den förmåga att distansera sig till saker och tar då inte saker för självklart.
När vi går i skogen så är de närmare marken och ser saker som vi vuxna missar just bara för att de är närmare marken.

När Gud sa att vi skulle vara som barn för att platsa i Guds rike, är detta något att ta till sig. Vi måste gå nära för att se hur det verkligen är, komma nära Gud så vi ser hans godhet, nåd, kärlek och barmhärtighet.
Men också våga komma nära människor för att kunna ge, hjälpa och verkligen se hur verkligheten är, hur dålig eller bra den än är.

Så gå närmare...

Rivning klart.

2010-09-02T17:46:00.003+02:00

Nu är rivningsbiten i princip klart. Hela det gamla uterummet är borta och skall eldas upp så snart vädret är passande. Visst virke skall vi spara och ta ur spiken ur.
För de extremt intresserade så kommer pannrummet vara kvar tills vidare och kommer byggas in i det ny och kommer rivas då det nya är klart. Detta gör att vi inte behöver byta värmesystem utan kan ha kvar det nuvarande systemet.

Nu står frun och lagar riktigt karlamat, bacon och ägg.

Bygget - en följetong

2010-09-01T08:47:00.002+02:00

Då var det igång. Utbygget av huset har påbörjats med att riva uterummet. Vi upptäckte att efter att det var borta blev vardagsrummet väldigt ljust och härligt. Det har lett till att vi kommer ha större fönster här än vad vi först hade tänkt. Alltså 160 cm fönster i stället för 130 cm.

Byggmästarn har varit här ett par gånger och det är inspirerande. Idag kommer min bäste arbetare, pappa, med motorsågen så skall vi ta det sista på uterummet och några småträd så grävmaskinen tar sig fram.

"En måste ju tro på nött."

2010-08-09T22:12:00.002+02:00

Idag träffade jag en härlig man. Han är bonde och genast kom vi in på vädret. Om man säger så, så är det väl inte regn som bönder vill ha i augusti, när skörden skall bäras.

Men denna bonnen hade svar på tal:

"Jag har ta´t upp båten."

Jag stod frågande, med tanke att det var vädret vi prata om. Men han förklarade.

"Jag la i båten sent, och när jag la i den så började det regna. Så jag tog upp den igår."

Sedan gick han vidare mot lagårn men vände sig och sa kort och gott:

"En måste ju tro på nött."

Från mobilen

2010-07-22T22:04:00.001+02:00

Först blogg försöket på mobilen. Spännande och det verkar fungera.

Bara Rock N Roll

2010-07-12T17:20:00.002+02:00

Jag var på konsert i helgen. Först spelade Abraham Laboriel med vänner, vilket närmaste kan beskrivas som en instrumental lovsångskonsert. Härligt att uppleva gamla gubbar spela och dansa loss så man själv nästan skäms för att man dansar för lite.

Därefter spelade Jerusalem, förstärkta av två av min svågrar, vilket gav en extra dimension åt konsert.
Jerusalems låtar kan mer beskrivas som predikningar och bör lyssnas på det sättet. På mig träffar de rätt i hjärtat och upplivar, stärker och förmanar.

Så nu är jag en krigsman igen och skall dansa på ormens huvuden - och jag skall aldrig ge upp.

Den vackra döden.

2010-07-09T11:47:00.003+02:00

Med risk att låta oerhört pretantiös - som Strindberg eller Bergman, men döden kan vara vacker. Jag hittade detta trädet på en av de vackraste platserna som jag vet och det liksom passade in, trots att det var dött.

Döden är liksom en del av livet, eller? Om man lever med vetskapen att man skall dör, gör inte det livet mer värt att leva? Är det inte de som fått en obotlig eller svår sjukdom som verkligen lever livet, tar vara på relationer, gör upp saker, gör det de verkligen vill? Gör sig klara, med sin omgivning, med döden och med sin Skapare?

När royalisten vaknade...

2010-07-04T23:34:00.003+02:00

Efter den svenska kronprinsessan bröllop får jag nog kalla mig royalist. Som uppvuxen på 70 och 80-talet så hände inget i den svenska kungafamiljen. Barnen liksom bara växte och kungen blev gråare.

Men nu...ett bröllop, Plötsligt aktualiserades frågorna och mening med konungadömet Sverige. Vad tycker jag? Behövs ett kungahus? Finns det plats för det i ett modernt samhälle?

Döm av min förvåning - jag kände mig oerhört stolt över att vara svensk, över den svenska historien och vårt fantastiska land.
Allt detta p g a kronprinsessan gifte sig.
Märkligt!!
Men väldigt positiva känslor och tankar kring fosterlandet Sverige, vår historia, natur och vi som folk.
Det är något som vi svenskar inte har för mycket av. Fosterlandskänsla, positiv patriotism, stolthet över att vara svensk. Det tycker jag att verkligen att kungahuset kan ge och bidra till för både oss gammalsvenskar och de s k nysvenskarna.

Men i det korta persektivet får vi se till att regeringen får sitta en period till så det blir lite bättre ordning på den politiska scenen också, för där finns mycket att önska.

Men royalist, javisst!!!

Upptäckten av blommor.

2010-06-28T18:10:00.002+02:00

Med det nya huset kom också en uppväxt trädgård. Jag har aldrig varit direkt intresserad av trädgårdsarbete och tycker att gräsklippning är ett nödvändigt ont.

Men det har verkligen varit intressant att se hur trädgården utvecklats under våren och försommaren.

Det som har varit mest spännande är blommorna, det har blommat i trädgården sedan de första snödropparna tittade fram. Sedan har det följs av krokus, påskliljor och pingstliljor.
Sedan kom häggen och syrénen, och nu blommar rododendron, jasminbusken, rosenbuskar och några till som jag inte kan namnet på.

Till detta kommer att vi har alla sorters träd i trädgården. Ivar och Rut som bodde här före oss hade verkligen tänkt till om blomningen och om träden för att få en ständigt blommande trädgård och njuta av de olika träden.

Jag uppskattar verkligen att ta en promenad i trädgården, speciellt sent på kvällen, när allt är lugnt och tyst.

En vis man som heter Peter Halldorf sa att: en man är sig själv närmast när han arbetar i sin trädgård.
Detta var med tanke på att det var i en trädgård som Gud satte människan när han skapade oss. Det kanske är denna urplats för människan som jag har börjat upptäcka.

En ny generation

2010-06-16T17:03:00.004+02:00

Jag håller på att jobbar på att överföra några typiska Kållandsö intressen till barnen. Det handlar givetvis om båtliv, fiske och sjövett. Det är något man måste börja med tidigt, så att intresset så att säga läggs in i generna, om de inte redan är det.

Det är en intressant upplevelse och jag reflekterar mycket över hur ens egen uppväxt var och hur föräldrarna gjorde. För jag tycker att min uppväxt och barndom var fantastiskt och uppskattar att göra det jag lärde mig att älska och uppskatta då.

Sedan kan man reflektera över vad man INTE vill föra över till nästa generation, sådant man plockat upp eller fått med i bagaget som negativa erfarenheter och vanor. Lite svårare det där, hur man får barn att INTE gör vissa saker, och INTE göra samma misstag som man själv gjort.

För att sammanfatta är det spännande i alla fall och mycket inspirerande - det känns som man får ett djupare liv liksom - återuppleva barndom som vuxen med alla reflektion, funderingar och svar som man har. Senaste deja vu-känslan var igår när vi besökte Borås Djurpark.
Oj, där har jag upplevt mycket som barn.

Som en härlig gudomskälla...

2010-06-05T20:26:00.002+02:00

Det Gud ger är rikt och mäktigt, djupt och stort. Kärlek, nåd och sanning.

Kärlek - att han först älskat oss, då vi ännu var syndare och inte ville ha med honom att göra. Då vi inte ville veta av hans bud, gå vår egen väg. Vilket stor kärlek - att älska den som inte är värdig att älska - att älska mig.

Nåd - att han inte såg oss som bortvända, förkastade syndare utan som hans älskade. Att hans nåd inte bara känner, utan gör. Han tar bort vår skuld och skam, han återställer till det vi var skapade för - han återställer mig.

Sanning - han inte bara säger sanning - han är sanning, som gick omkring och gjorde gott och botade alla. Och går fortfarande omkring och frälser, helar och upprättar det som är förlorat, längst bort, djupt ner - han upprättar mig.

(självterapi del 2)

Med fisk och vänskap i båten.

2010-05-30T20:43:00.003+02:00

Efter vissa missöden med fisket. En båt körde i nätet för några dagar sedan och förstörde delar av nätet, så blev det BINGO. Två vackra och välsmakande gössar i lagom storlek. Det hade jag tänkt upprepa idag, denna gången med svärfar i båten, men utdelningen betydligt tunnare. Det blev ett stort antal braxar men inget att ta med hem.
Men, men sådant är det med fisket. Nu åker snart nätet upp från skärgården och skall förhoppningsvis ut på djupare vatten, för större fiskar.

Men jag vill snart komma ut och fiska med spö också. Sitta i båten med en god vän och vänta på fisken allt eftersom det goda samtalet och vänskapen råder i båten är något av det mest livsbejakande som finns enligt mig. Nappar det också finns även spänningen i båten.

Mellan hägg och syrén.

2010-05-23T20:37:00.003+02:00

Vi befinner oss i den underbara tiden då skomakarn tar semester, mellan hägg och syrén. Det är en underbar tiden och jag har haft förmånen att ha en del ledigt det sista.

Jag var bl a i Norge och firade 17 maj, vilket vi håller på att fastslår som en tradition i vår svensk-norska familj. Det är väldigt kul och givande att vara i Norge under 17 maj, där har vi svenskar något att lära oss. För vi vet inte om vi har något att fira eller inte. Och om vi hade något att fira så skulle inte våga det p g a att vi skulle tas för nationalister och det är något av det fulaste man kan vara.

Men i Norge finns nationalister och det är av den finaste sorten, det är något vi kan lära oss.

Upp och Ner

2010-05-23T19:20:00.002+02:00

Upp och Ner, ner och upp,
Grisen gall i granens topp
Det har just gått upp för mig,
att upp för mig är ner för dig.

Upp och Ner, och bak och fram,
framgång leder ingenstans.
När vi tror vi går i mål,
är det bara tillbaks till gå.

Ekorrn ut i granen satt,
vill ha en större skatt.
Så han samlade och drog,
tills han trilla ner och dog.

Upp och ner, och världsomvänt
Sa den man som Herren sänt.
Ge bort alltid, var enda spänn
Du får en plats i himmeln.

(Tekla Knös - Låten Upp och Ner)

Som Clark Kent.

2010-05-21T20:29:00.006+02:00

Identitet - vem är jag? vem tror andra att jag är? och vem är jag egentligen, längst in?
Lite svårt det där, psykologiskt skall dessa tre olika delar av identitet inte vara för olika eller för långt ifrån varandra - för då kan vissa problem uppstå - psykisk ohälsa alltså.

Vem är jag då? Handlarn i Spiken skulle de flesta svara och jag också i de flesta fall.

Men handlarn i Spiken, är min Clark Kent, men inte så att jag gömmer något eller har något hemligt för mig bara väntande och förväntansfull på framtiden.

Men vem man egentligen är delar man inte med alla, om man delar det alls. För att dela vem man egentligen är, är också att vissa sitt rätta, osminkade ansikte. Bli svag, sårbar och naken, med risk för att bli ensam - men samtidigt så befriande.

Vissa religioner har t o m satt detta i system, som t e x bikt. Man kommer ut hur man egentligen är. Men i bikten är det mest det negativa som är i fokus och som man på något sätt vill lägga av sig.

Men det kan ju vara något positivt också, något bra som man vill komma ut i, som Clark Kent.

Livet på baksidan.

2010-04-21T20:49:00.004+02:00

Jag har ju flyttat, enligt spikenborna till baksidan av Kållandsö, eller den mörka sidan av öna.
Visst, gärna det. Om Spiken och Läckö vill vara framsida där allt måste vara perfekt och det man visar upp, så kan jag gärna vara på den soliga baksidan. Där det är lite lugnare, lite mer vardag och så som man egentligen vill ha det.

Tänk på det. Framför huset har man det fint för att vissa upp för grannar och förbipasserande. Men på baksidan där är det lite mer rock n´roll. Det får vara lite hur som helst, trivsamt helt enkelt.

Så..jag kan gärna bo på baksidan, lite mer vilda västern, eller som en annan som bodde på denna sidan fråga: "Har du skaffat pistol än?"

Om tro, trivselvikt och kristna paradoxer.

2010-04-19T22:23:00.003+02:00

Sista tiden har varit lite hektisk, därför har det blivit lite mindre bloggande. Men man får ju en hel del uppslag, som borde fått ett helt inlägg själv. Här är några:

Är kristna människor vanliga eller ovanliga? Var Jesus en vanlig människa eller ovanlig? Skall jag som kristen vara vanlig så icke troende ser att man är som alla andra eller skall jag vissa med min kristna livstil på att det finns ett annat sätt att leva?

Jag tror, på Gud min Fader, Jesus och hans förbarmande över mig och mitt liv och den Helige Andes liv pulserande i ådrorna.
Jag tror inte på miljöförstörning - än har ingen vågat säga hur mycket den islänska vulkanen spytt ur.
Jag tror inte på FN efter deras felaktiga miljörapport och deras s k Svininfluensa, som var ett sätt för medlemmar i WHO att känna pengar.
Jag tror inte på marknaden, för den är ett vilddjur som slukar allt och alla i sin väg.
Jag tror inte på politiker längre, de är inte förtroendevalda längre, utan bara valda - utan personlighet, integritet som vilddjuret köpte för länge sedan.

Trivselvikt - väger samma som för ett halvår sedan utan att vare sig stått på vågen eller haft några större betänkligheter angående vad som stoppats i munnen. Dock är trivselvikten ett andetag över idealvikten. Så nu har beslutet tagits, det promeneras i familjen, ibland i alla fall. I vart fall inte regelbundet än.

Där var lite snabba utkast som borde blivit hela blogginlägg. Återkommer nog snart med något härligt om våren, fisket och livet.

Naturreservatet

2010-03-31T10:19:00.003+02:00

I skrivande stund står det två tranor på norrsidan av huset, de har varit där några dagar nu. Söder om huset står det fyra rådjur. Barnen bara tittar till och vi bara: jaha.
Inget speciellt alltså.

Men lite kul är det. När vi hade besök i början av vecka var det även älg, svanar, änder och rovfåglar som beskådades från huset.
För att bo så nära vägen som vi gör tycker jag det är fantastiskt. Även om det är vardag med djur och fåglar på tomten tror jag att det gör något med en. Man blir liksom medveten om djurlivet och deras behov och närvaro.

Hoppas att det gör att barnen blir natur-älskande-barn. Det skulle frun gilla också.

Hellre aktuell och provocerande än underhållande och modern

2010-03-21T18:36:00.003+01:00

Jag är en ganska lugn och sansad person, det vill ganska mycket till för att jag skall bli irriterad eller uppretad, speciellt när det gäller den kristna världen. Jag har sett, hört och varit med om det mesta både i positiv och negativ mening.

Men i veckan läste jag en artikel i en kristen tidning som jag retade upp mig på. Jag vet inte om jag blev mest uppretad på tidningen som skrev det eller kyrkan som gjorde spektaklet.

Det som rapporterades var om en modeshow i en kyrka, med, jag citerar, "förstklassig underhållning."

Men hallå, är det det kristna skall hålla på med och skriva om, "förstklassig underhållnig." och mode. Det finns viktigare saker att pyssla med så som;

Förkunna syndernas förlåtelse genom tron på Jesus.

Älska vår nästa, i ord och handling.

Stå upp för de fattiga, sjuka och svaga i samhället.

Vara ljus i en mörk och kall värld.

Det är några saker vi skall göra som kristna i denna världen. Det kommer aldrig att bli modernt men det kommer alltid att vara aktuellt och provocerande.

Hellre aktuell och provocerande än underhållande och modern.

Tack och amen.

En förstå-sig-på-are på radio.

2010-03-11T17:48:00.004+01:00

Hela familjen har varit sjuk i omgångar denna vecka. Inget allvarligt med riktigt tråkigt. Nu leder inte sjukdom till något positivt med däremot att ha tråkigt.

Det var en förstå-sig-på-are på radio för ett tag sedan. Ämnet var barn, barnuppfostran och hur man som förälder skall och bör vara. En delikatt fråga som kan ge vem som helst som har haft barn ångest.

Men det som förstå-sig-på-aren sa var ganska bra:

Det gör inget om barn har tråkigt, där börjar kreativiteten.

Jag fann detta tänktvärt. Som förälder och även som vuxen är det lätt att man är rädd för tristess. Man vill hela tiden att något skall hända, på med TV:n, ut på nätet, aktivera sig själv och barn. Hur barn blir när de har tråkigt vet man ju, det skall pillas på allt, retas. Men det kan också förvandlas till en låtsas världar, kojor i skogen, ny lekar.

För att ta ett vuxen exempel:

Jag har bara bantat en gång i livet. Det var rätt jobbigt, speciellt i början med tanke på min arbetsplats med godis, kaffe, provsmak och allt annat där. Men efter ett tag kom jag över det jobbiga och upptäckte en sprudlande kreativitet just på matsidan.
Jag kom på massor nya grejer i Spiken man skulle kunna ha i café så som pizza, varma smörgåsar, bakverk m m. Jag serverade detta till nära och kära. Lite jobbigt var det att man inte kunde prova själv.

Det tråkiga blev upphov till något kreativt i den omgivningen jag var.

Att lämna barnen för att ha tråkigt kommer inte att gå. Dom vägrar ha tråkigt, dom kommer hitta på något att göra. Man får bara se till att dom har tråkigt i rätt omgivning.

På Kållandsö till exempel.

Det enda säkra.

2010-03-07T10:13:00.002+01:00

"Jag väntar på Döden."

Så svarade Spikens äldsta invånare sin granne när han frågade hur det var när de mötes vid brevlådan. Som grannen uttryckte det: "Vad svarar man på det?"

Men detta har lett till en diskussion kring döden, livet och så i caféet. När man är runt 60 börjar döden göra sig påmind med sjukdomar, svaghet och dödsfall i sin egen ålder. Det blir liksom ett oundvikligt ämne som man måste förhålla sig till på något sätt.
Som en sa här nere: "Det är inte frågan OM man dör, utan NÄR.". Det ligger en hel del vishet i det uttrycket, helt plötsligt blir döden NÄRvarande.

För mig som yngre man i sällskapet är det mycket givande att bara lyssna och ta till sig det som sägs. Ju tidigare man tar till sig dödens närvaro desto tacksammare blir man för livet.
Ur ett kristet persektiv så är döden lika närvarande, t o m Gud var tvungen att dö när han kom till jorden. Men med den kristna synen är det inte slut med en gravsten med två årtal på och ett streck i mellan som symboliserar livet.

Tillbaka till Spikens äldsta, kristen som personen är, så verkar inte döden skrämma. Det märktes när man fann personen i en snödriva den dagen då den stora snöstormen var. Att ramla i en snödriva när man skottar snö i snöstorm när man är över 90 är inget bra. Men personen vinkade och till slut fick en granne syn på handen och kom till undsättning.
Men väl in sa personen: "Du kunde väl låtit mig ligga, jag är ju 93 år gammal."

Så man kan fundera på vem det var det vinkades till.

Välkommen till Spiken - idag öppet.

2010-02-21T12:25:00.006+01:00

Äntligen kom jag till Spiken. Igår lördag kom jag inte fram p g a höga drivor. Jag försökte allt men när drivorna gick över motorhuven kunde jag inte se nåt och körde rakt in i en häck.
Inget farligt hände och bilen grävde jag och pappa loss, men den fick stå tills idag då jag ville gör ett nytt försök att ta mig till jobbet.

Det var inga problem att komma till stan och hämta tidningar och varor men när jag kom till Spikenvägen var det stopp. Ingen hade plogat, plogbilen hade gett upp så vad göra? Det var bara att åka hem och äta frukost.

Under tiden jag stekte ägg och bacon ringde en trogen kund och sa att Entorp:e vägen var öppen - hennes gubbe plogar den. Då var det bara ge sig iväg, och nu är det alltså öppet.

Vi får se hur många kunder det blir men jag har redan haft en, så...

Varmt välkomna - kaffet är bryggt och solen skiner.

Miljöanpassa eller anpassa efter miljön

2010-02-13T10:22:00.002+01:00

Nu när det äntligen har blivit riktig vinter, med minusgrader och snö i månader så har jag sett en företeelse som är nästan dagligen på radio och TV. Det är människor som på något sätt har drabbats av att det är vinter. Det är tåg som är försenade eller inte går, likadant med flyg. Sen är det gator och parkeringsplatser som inte är tillräckligt snöröjda, dikeskörningar, bilar som inte startar. Listan kan göras lång.

Vad är detta för gnäll? Visst, det inte roligt att köra i diket eller missa ett tåg men för all sin dar, vi bor i Norden. Det är så här det skall vara.

Det som retar mig mest är att det alltid är någon annan som borde ha gjort något, och oftast vår samhället; kommun och stat, som får den största skopan med gnäll. "De borde garantera att..."

Det som jag saknar är en anpassning till rådande omständigheter. Är det -20 i några veckor får man anpassa sig till det. Är det snöstorm så får man ta med det i beräkningen. Man får helt enkelt anpassa sig efter den miljö som nu är.

Naturen är kraftfull, med tanke på den jordbävning som varit, och det går inte allt garantera och säkerhetställa saker för värsta tänkbara. För det blir ofta inte så man tänkt sig.

Vad kommer detta sig att dagen människor inte accepterar naturens krafter utan tar för givet att de skall tämjas, avvärjas och skyddas från?
Kan det vara så enkelt att vi lever för långt från naturen?

Kanske.

Fiskarna i Spiken vet när det blåser för mycket, när vågorna är för höga eller när isen är för tjock.

Det kallas respekt - respektera att det är vinter.

Förresten har jag lagt ut mat till örnarna för första gången idag. Vi får se om det kommer några på besök i Spiken i år.

En krake i Spiken

2010-01-30T17:39:00.002+01:00

I helgen har vi haft besök av Per i Lund´s krake i Spiken. Kraken har dragits på isen från andra sidan Fästingsudde som syns i bakgrunden. Detta gjorde Torparn med sin grålle med kedjor. Kraken är på tillfälligt besök på sin väg upp till Hagavallen där den kommer få sin permanenta plats.

För alla Er som inte vet vad en krake är och används till, är det till för att förvara fiskeredskap i, som fiskare och andra Kållandsöbor byggde efter sjön så de inte behövde ta med grejerna hem.

För speciellt intresserad kan berättas att Per i Lund inte bara hade en krake utan två vid sin brygga, vilket gjorde Länsstyrelsens tjänsteman mycket upprörd när denne paddlade förbi i Lindesundet på sin fritid, vilket fick till sin följd att en av krakarna beordrades att tas bort, rivas eller flyttas.

Husköp

2010-01-27T15:24:00.002+01:00

Idag har det äntligen blivit klar. Vi har skrivit och betalt Österbacken, så idag kan vi säga att vi är husägare.
Det var lite speciellt att skriva på alla papper på banken och sedan skriva på alla papper ang. köpet, men nu är det i alla fall klart.

Tillträde då, jo på lördag kommer det att vara en intern auktion på resterande grejor i huset, vilket gör att vi kan börja greja lite på måndag.

Kul, väldigt kul. Vi skall bara fixa lite på de olika sovrummen innan vi flyttar dit vilket förhoppningsvis kommer vara i mars. Så AnnC är i full gång och kollar på tapeter och färg, vi funderar hur och var de olika möblerna kan stå. Personligen är jag väldigt nyfiken på ladugården, huruvida den behöver rivas eller om det går ha kvar allt eller någon del.

Tack Ivar!

Det självklara

2010-01-20T20:50:00.002+01:00

"Bara för att det är så, betyder inte att det måste fortsätta att vara så."

Från filmen Australia som jag nyligen såg. Det talade till mig efter att jag varit i Indien.

När jag var i Indien så var allt så självklart. Att trafiken skulle vara som den var, marknaden, lukterna, fattigdomen - allt var så självklart Indien.
Lika självklart var det att komma hem - att allt var som när jag lämnade Sverige och min världen.

Men det var det som sedan skrämde mig - NEJ, jag vill förändring - Jag står för förändring - Jag vill förändra människor, familjer,länder och världen.
Jag kom liksom på mig själv - håller jag på i bli gammal, eller bekväm, eller tappa tron på förändring?

Kan inte svara på det men det finns saker som är självklara; De fattiga kommer ni alltid ha hos Er.; Inte en bokstav skall förgås...; Jag blir äldre;

Och Jesus sitter på tronen och har all makt i himlen och på jorden.

Vinter

2010-01-14T17:21:00.004+01:00

Jag gör inga anspråk på att vara någon fotograf, bara att ett minne skall bevaras. Men dagen med snögnistrande natur är svårt att återge. Något som måste upplevas.

Fantastiskt att återuppliva barndomsminnen i barndomsbacken med barnen. Jag blev svett av att springa upp med Snowboards raceren som sonen kallar Boben.

Gemenskap framförallt. Son bjöd in dotter för att läsa för henne, fin tanke men kanske fel plats. Men det är tanken som räknas.

Tidsomställning, snö och minus grader.

2010-01-13T06:40:00.003+01:00

Vilket mottagande!

Att komma hem till ett vintrigt Sverige är fantastiskt. Snö, minusgrader, rimfrost och tystnad. Det var underbart att kliva av planet och andas den friska, kalla luften.
Jag upplevde att allt jag gjorde efter vi kommit hem relaterades mot Indien. Trafiken var lugn och tyst. Bilen var tyst och bekväm. Flygplatsen var ödslig. Att handla var nästa lika exotiskt som att handla i Indien första gången.

När vi väl kom hem stod middagen på bordet. Ugnsstekt karré, potatis och morötter i ugn och brunsås. Det gick inte att få tag i på en indisk resturang, men så självklart hemma hos famlijen Gustafsson.

Vilket mottagande!

Längtan hem.

2010-01-11T07:04:00.002+01:00

Idag är sista dagen i Indien. Vi skall vara här hela dagen, flyget går i natt, men jag känner att man redan på något sätt har börjat resa.
Nu luktar det underbart av stekt kyckling och curry i lägenheten och snart skall vi äta lunch.

Indien är fantastiskt och har verkligen påverkat mig positivt. Trots all misär, fattigdom, sjukdom så har jag fått en fantastiskt positiv bild av Indien.
Alla människor, maten, trafiken, glädje - allt är fundamentalt annorlunda än Sverige men fungerar ändå. Allt är mer organiskt levande, anpassande för stunden - inte reglerat, uttänkt, lagstadgat, tråkigt som hemma.

Nu är barna på väg upp för lunch och då höjs ljudnivå avsevärt. Tystnaden får vi ta när vi kommer till Trelle.

Turistmål och vardag i Kolkata

2010-01-09T15:58:00.009+01:00

Bild från Victoria Memorial. En imponerande byggnad, invigd 1921 om jag minns rätt. Hade gärna tagit lite mer tid här, utan barn. Men det var en stor park runt byggnaden så på det sättet var det perfekt för barnen att springa i.

När vi var inne på en bank för att växla mötes vi av denna beväpnade vakt i dörren. Hagelgevär och uniform.

Fiskförsäljning vid köttmarknaden, levande fiskar i de olika karen. Det vore något för Spiken.

Idag gjorde jag även premiär i Kolkata trafiken. Åkte scooter till köttmarknaden. Vilken upplevelse. Tog även en tur ikväll. Det finns en regel, håll ögen öppna.

Kortet är tagit från dagens utflykt. Vi står på en balkong i Moder Teresas hem för döende, som ligger vägg i vägg men Kali templet. Alltså den heligaste platsen i Indien för Kali dyrkan.

Denna autoritsch såg vi när vi åkte genom stan. Inget förvånar längre men detta stack ut. Vi vet inte om anläggningen användes för marknadssyften eller i politiskta syften men vi var väldigt glada att vi slapp höra något, för här går alltid volym före kvalitet.

Härligt besök

2010-01-07T15:28:00.003+01:00

Dagens utflykt var till fots till mina systrars städerska. Hon bor ihop med sin mamma och tolvårige bror en kilometer från där vi bor.
Bara promenaden dit var en upplevelse, liten gata, lite gränd, ännu mindre gränd, längst in, 8-9 m2.
Väldigt litet, och jag tror hela kvarteret hann och att titta in när vi satt där och fikade, för övrigt väldigt gott fika.
Man blir verkligen tagen av hur de bor, men ockå glädjen och generositeten. Man blir omtumlad långt ner i hjärtat.

Efter att ha fikat, pratat och hälsat på massa folk, följde de oss hem till porten, plus 20 andra barn och nyfikna.
Vi gick till vår värld och de gick till sin. Men att få dela deras vardag var något av det som jag kommer vara mest tacksam för ang. Indienresan.

Annars mår vi bra, Alfred undrar varför vi måste hitta på saker hela tiden. Vi har även varit och hälsat på mina svågrars jobb. Det berättar jag mer om när jag kommer hem.

Bilder kommer men dator....

Exotiska människor och platser

2010-01-04T17:18:00.007+01:00

En promenad runt kvarteret, vi var lika exotiska för indierna som vi tyckte de var.

På eftermiddagen åkte vi till marknaden, lite mer Indien, mycket folk, dofter, business och bad taste i kvadrat, rödaktiga renar med släde på gatan, över palm i plast, sedan julgransljus upp till Spiderman. Kanske inget jag skulle sätta upp som julpynt utanför caféet i Spiken. Men kunde inte låta bli att titta. Installationen var precis utanför ingång till marknaden.

Bröllopsbilen, lite mer fantasi än de bröllop jag varit chafför på.

Alfred var lite tvekande till att kissa här men det gjorde det ändå.

Vi hitta inga levande växter, men plast fanns i överflöd.

Ett par skinn stövlar till Nora, säkert fusk men fina.

Bilder

2010-01-03T17:49:00.008+01:00

Kontrasternas Indien

2010-01-02T17:28:00.003+01:00

Sorry, inga bilder idag. Hittade inte överförings mojängen, men gå gärna in på indianerna.blogspot.com för att se bilder från gårdagens besök.

Igår var vi i Moder Teresias hem. Platsen där hon bodde mesta delen av sitt liv, där hon byggde upp arbetet, och där hon ligger begravd. Jag vet inte riktigt vad man skall säga, men blir fåordig i sådant sällskap. Och vad skall man säga, man kan inte lägga till eller komplettera hennes gärning, bara hedra.
Vi ställde oss i sällskap av en knäböjd familj vid hennes grav och bad "Fader Vår" och "Välsignelsen".
På vägen ut gav vi även pengar till arbete, vilket de inte hade någon rutin för. De var inte intresserade av det, men vi ville med våra "fattiga" liv, ge något till något så storartat, så heligt och betydelsefull för att på något sätt bidra eller bli delaktig eller visa tacksamhet.
Jag känner för egen del att det kommer ta tid att ta in Moder Teresias arbete i hjärtat.

Idag bar det iväg till ett av de nya köpcentrumen i Kolkata för shopping. Man kan säga att i det avseendet är Indien ett enda stort Ullared. Billigt, stort och nytt.
När man åker genom stan till köpcentrat och ser på människor, hur de bor, lever sina liv och sedan går in på ett sådant ställe, det går inte riktig ta in. Det var först efter när jag och Alfred satt och tittade på bilderna från dagens utflykt som man såg vad eländigt, fattigt och smutsigt det är. Man fattar inte, ser det inte när man är mitt i det, det är på något sätt självklart då.

Märkligt land - men jag trivs hittills.

Gott Nytt År

2009-12-31T18:14:00.002+01:00

Det vi fruktade kom över oss, med rågat mått. Nu är det dunka, dunka disco. Ett på varje sida av huset vi bor i. Full volym - vi får se hur det går med sömnen.
Det som är kul är att det är så självklart indiskt sätt att fest. Man störs men för mig är det också en härlig, exotisk upplevelse.

Men i alla fall, nu är det 20 minuter till midnatt här, jag har sett några fyrverkerier, jag tänkte kolla om det kommer mer vid tolv slaget.

Måste berätta också att jag var på min första motorcykel färd idag, med min svåger. Jag åkte i o f bara bak men det var väldigt kul. Vi var och handlade i en livsmedelsbutik, vilket jag tycker är intressant då det är hemmaplan för mig.

Imorgon blir det med största sannolikhet en utflykt till Moder Teresias center på eftermiddagen. Verkligen spännande.

Gott nytt år.

Julafton med fam. Gustafsson och Gott Nytt År.

2009-12-31T09:39:00.005+01:00

Sent igår kväll kom min syster med familj hem från Australien, hit till Indien alltså. De hade firat jul där, så idag på förmiddagen var det julafton igen med massor av packet. Väldigt kul.

På bilderna ser ni dels en present till Sixten från mina syskon, och dels vad Alfred fick och genast började leka med.

Vi fruktar lite inför nyårsfirandet här för de har gjort i ordningen en stor scen på innegården här och det brukar betyda hög musik hela natten. Men det är väl bara gå ner och digga.

Shopping

2009-12-30T17:33:00.003+01:00

Idag bar det iväg till ett av köpcentra här, såg ut som vilket köpcentra som helst i Sverige, bara betydligt mer personal och framförallt mer vakter. Det där med mycket folk och personal känns som man redan vant sig vid. Det betyder mycket att vi bor hos hemma hos min syster, man kan dra sig undan, bara sitta ute på en innegård och slappa och liksom smälta alla intryck av människor. För det är mycket folk, överallt, hela tiden, nära, tittande, stirrande, glada.

Sonen blev jätte glad när vi skulle åka taxi för det är superkul. Och det klart det är kul, inget bälte, massor bilar, motorcyklar, cyklar, mopeder och gångare i en salig blandning, väldigt nära och alla tutar hela tiden. Sitter nu när klockan snart är 22 och jag tror inte det går tio sekunder utan man hör någon tuta utanför. Lite annat än Kållandsö, där hör man en tuta kanske en gång i månaden på sommaren. På vinter är det tyst. Här är det bara mer eller mindre ljudligt. Men inget jag direkt störs av, än i alla fall.

Shopping - det är väl inget jag är svensk mästare i, har liksom svårt att komma igång. Men idag kom jag igång, handlade riktigt mycket - bra priser hjälper till kan man säga, speciellt när man hittar märkeskläder och grejor som kostar mindre än 1/4 av vad det kostar hemma. Har t o m köpt kläder till frun, och jag tror det är första gång.

Som min syster säger, man behöver inte tänka över huvudtaget på vad saker, kläder och mat kostar. Det tar ett tag innan man kommer över det. Man vill gärna kolla priser först.

Ja, ja - det var nog inte sista gången vi var ute och handlade och vi har inte varit på marknaden ännu.

Första dagen.

2009-12-29T17:27:00.005+01:00

Detta är min första riktiga lång resa, så jag var ganska förbered på en lång flygtur, speciellt med tanke på Alfred. Men resan från Frankfurt till Kolkata tog bara 8,5 timmar, vilket var mindre än vad jag trodde. Alfred klarade det fantastiskt bra, egen tv vid stolen med Disney var tacksamt.

Här sitter Alfred på Landvetter och läser Kalle Anka, planet ni ser är det vi sedan flög med.

Första mötet med Indien var en viss hysteri ang. svininfluensan. Vi fick fylla i ett formulär, kolla att vi inte hade någon feber och givetvis en stämpel - och blev friskförklarade. Vi kom fram mitt i natten så trafiken var då lugn och vi la oss snabbt.
Kl 5 vaknade jag till av böneutroparen men somnade snart. Dagen var sedan full av intryck som dofter, taxiresa (se bild), gatuliv, ljud och ändå mer ljud och ett resturang besök. Ris, nudlar och curry med fisk och kyckling var på menyn. Mycket gott och lagom starkt.

Man möter tiggare nästan över allt. Det är lite speciellt eftersom man inte är van med det och man får bara ignorera dom. Men det går inte ignorera deras situation av fattigdom, misär och lidande. Jag vet inte hur jag skall beskriva det men man får liksom försöka ta in det i små doser. Återkommer nog mer om det.

Skönt att höra att det skall bli -20 i Sverige och Norge. Här gick alla med mössa och halsduk när vi kom. Det är som kallast nu i Kolkata - som en härlig sommar dag, cirka +25 på dagen och +20 på natten. Att vara här på sommaren måste vara väldigt, väldigt varmt.

Reseblogg.

2009-12-27T19:37:00.002+01:00

Nu är det bara timmar kvar till jag och äldste sonen på 5 år börjar vår resa till Indien.

Jag tänkte försöka blogga lite under resan gång, men vi får se hur det går. Allt beror på tillgång på dator, tid och intresse.

Men det som händer nu är att vi skall åka halv två i natt, från Fredrikstad i Norge och skall till Landvetter i Göteborg där flyget går till Frankfurt kl 7.40.
Sedan blir det några timmars väntan där innan resan från Frankfurt till Kolkata (Calcutta) där mina systrar bor med sina familjer.

Jag har ingen resefeber än men det kommer väl när vi reser till Göteborg. Alfred har varit på ett strålande humör hela dag och tycker det både är kul och spännande. Jag fick precis godnatt kram av honom.

Ipoden (julklapp) är laddad, skall kolla över mobilen och lite sladdar. Lägga allt som skall med i en hög och sedan slappa lite.

På återseende.

Julefrid

2009-12-22T08:33:00.004+01:00

Julefriden kom till slut. Efter en hård helg med den avslutande julmarknaden i Spiken och en dag full med ärende och packning, sitter jag nu själv vaken på morgonkvisten. Två av barnen har mina föräldrar och fru och minste man sover fortfarande.

Tänk vad en timme i ensamhet kan göra gott, bara läsa lite, sitta framför dator och inte ha något som väntar på en utan man kan dricka upp kaffet i lugn och ro. Det är julefrid det.

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag"

Det är julefrid i själen.

Kållandsö humor

2009-12-19T19:59:00.003+01:00

När jag åkte hem från jobbet idag gjorde jag en kul upptäckt. Mitt i skogen, långt från närmaste hus, bredvid vägen hade någon klätt en gran.
Det var både glitter och kulor i granen.

Det är humor.

Positiv förändring

2009-12-13T21:22:00.005+01:00

Lussenatten tillbringade jag i vanlig ordning som medarrangör och vakt av den årliga innebandyturningen som 7.30 arrangerar för gymnasie elever. Väldigt bra av tonåringar mellan 16 och 18 att ro iland ett sådant stort arrangemang. 7.30 är alltså en kristen skolgrupp som är ansluten till Ny Generation.

Vi, LKU - Lidköpings Kristna Ungdomsråd, bistår 7.30 med att ha ett café i idrottshallen och stå för vakter, två auktoriserade och ett 40 - 50 tal frivilliga vakter. Gud välsigne alla som ställde upp.

Anledningen varför denna innebandyturnering arrangeras är att i Sverige är det en stark tradition att festa, dricka alkohol och leva rövare på lussenatten. Så som en alternativ startades innebandyturneringen för över 20 år sedan.

Det som var roligt var att jag av två helt oberoende föräldrar fick höra samma sak. Båda deras ungdomar, en tjej och en kille, hade ingen förståelse för varför det var så mycket snacka om fest och sprit på Lucianatten, för det hade de aldrig hört och pratades ingen om på skolan och det var ingen som de kände som skulle festa.

Jag tänkte: WOW, vi har lyckas ändra en ungdomskultur genom tålamodigt kristet arbete.

Inte för att dra för stora växlar på detta, men det är ju så här man kan förändra ett land. Man visar på ett annat sätt att leva, så att det gamla blir ointressant. Det som var förut faller i glömska och något nytt kan komma och bestå.

Det är inte så att massor har blivit frälst, ingen faktiskt, vad jag vet, men det kristna sättet att leva påverkar samhället, i detta fallet skolan så en annan kultur, den kristna blir den dominerande.

Och det är väl det vi vill?

Å den ljusnande framtid är vår...?

2009-12-06T20:49:00.003+01:00

Jag älskar mitt jobb, både kaféet och butiken, och det bästa är människorna man träffar där.

Jag hade en härlig pratstund med några grabbar i min egen ålder i fredag. Alltså män i sina bästa år med småbarn hemma och hårt arbetande. Vi pratade om samhället, livet och framtiden. Trots att vi hade en ganska dyster syn på samhället och hur det fungerar fanns det något positivt och optimistisk med det hela, vilket var mycket inspirerande.

Det är kul att se skillnaden mellan oss och kategorin män över 50 som kommer till Spiken. Trots sina erfarenheter, pengar och inget-är-omöjligt mentalitet (min butik och café är ett bevis på det) så har de en mer negativ syn på framtiden och samhället.

Man kan fundera på varför, något förslag?

Men gemensamt för oss är en misstro mot förtroende valda, den urholkade demokratin och en viss frustration av att inte kunna påverka samhället.

Men på det hela - det finns en framtidtro, för den kommer, vare sig vi vill eller inte.

Pärlor åt svin?

2009-12-01T17:27:00.004+01:00

Jag blev lite utmanad av min svärfar angående förra bloggen. Där av denna fundering och komplettering till förra inlägget.

Hans kommentar finns att läsa där.

Jag måste erkänna att jag är lite på besviken på min så kallade politiska karriär. Jag hade kanske fel förväntningar men i min enfald trodde jag att de ville ha in driftiga unga människor, som tror på förändring, som brinner, som vill fortsätta där andra började.
Men jag upptäckte snart att det var mer funktioner, platsbesättande och ja-sägare som platsade på den politiska arean. Ingen var intresserade av vad jag hade på hjärtat och vart jag ville.

Frågan är om någon annan är intresserad av mina tankar och reflektioner som min svärfar tror. Vilka, i så fall? Är det någon idé att skicka en insändare i tidningen eller är det bortkastad tid? Vad skulle det betyda?

Mina nuvarande tankar är att förändra Sverige person till person. Jag kan inte förändra allt och alla uppifrån på politisk väg, men jag kan kanske betyda något för någon genom ett par vänliga ord, en omtanke, uppmuntran och viss utmaning. Och på så sätt förändra och påverka Sverige.

Sen får man inte underskatt det predikade Guds ordet. Det har förvandlat Sverige ett flertal gånger genom historien och kommer vara det som gör att Sverige återigen kommer på rätt väg.

Men åter, vem vill lyssna på en trospredikant, strandsatt på en öde ö, där allmänn väg slutar?

Finns jag?

2009-11-28T10:08:00.005+01:00

Efter ett antal år som politisk aktiv kommer jag med största sannolikhet dra mig tillbaka och inte delta något i nästa val.
Nu måste det sägas att jag inte varit mycket aktiv, jag var först med i den lokala styrelsen i Lidköping och sedan varit ersättare i en nämnd. Jag är mycket politisk intresserad och har verkligen tyckt det varit roligt även om jag inte kunnat lägga så mycket tid som jag velat på politiken av diverse olika anledningar.

Men varför sluta?

Ja, det är olika anledningar till varför jag vill sluta och tid är en stor anledningen.
En annan är att jag tror inte längre att man kan förändra Sverige genom politik efter att sett politik från insidan. Staten och kapitalet sitter i samma båt, medans folket tystas med bröd och skådespel. Det där får ni tolka hur ni vill.

Men sanningen är att Sverige håller på att gå under "av den tyngd som synden ger". Moraliskt förfall och politiska vridningar gör att en stor del av folket har allvarliga psykiska problem och drogas med antidepressiva. Droger och framförallt alkohol slår familjer och individer i småbitar och lämnar vraket kvar för korparna att äta på. Och vem bryr sig, inte politiker i alla fall och väldigt få andra i vårt överindividualliserade samhälle.

Och varför lyssna på en heterosexuell man mellan 30 - 40 år, som både är konservativt och egen företagare, som uppskattar fru och barn, betalar sin skatt och ser att Sverige är på väg mot avgrunden?

För den djupsinnade.

2009-11-20T16:30:00.006+01:00

2012 - är det då världen går under? Ja, enligt senaste undergångsfilmen från Hollywood så är det 2012 det händer. Det finns även viss kristen krydda i denna apolytiska brygd som serveras.
Nu har inte jag sett den och har inga sådana planer heller, men den sätter fingret på något väldigt påtagligt bland ungdomar idag i västvärlden.

Detta upptäckte jag gjorde under en period när vi i församlingen var på torget på fredagnätter och pratade med ungdomar. De flest man pratade var övertygade om att Slutet var nära, att världen som den ser ut idag kommer att försvinna på något sätt. Det fanns ingen direkt framtidstro eller något hopp att tala om utan undergången var på väg.

Denna medvetenhet om världens undergång går inte finna bland dagens kristna - märkligt egentligen. Bibeln talar om detta och om en mycket dramatisk upplösning av himmel och jord som det ser ut idag. Till detta kommer ett antal mycket påtagliga faktum ang. världsekonomi, politik och David Wilkersson´s bok Synen som verkligen har slagit in.

Någon menade att västvärldens kristna är rädda för Domens dag som kommer efter Jesu återkomst och jorden undergång. Denna dag som varit en tröst för kristna, då all ondska, orättfärdighet, orättvisa och korruption skall dömas och få sitt rättmätiga straff. Hur kommer det sig att vi är rädda för det i vår tid? Varför predikas det så lite från våra talarstolar?

Jag har inget givet svar, men det kan ha att göra med vår livstil som kristna. Långt ner i vårt hjärta vet vi att vi inte håller måttet, att vi inte har offrat allt som skall offras och gett allt som skall och borde ges.

Men som bibeln uttrycker det - döm dig själv, huruvida du har betänkligheter, ärliga motiv m m och gör bättring - vänd om innan Slutet kommer. Då finns inget att frukta utan man kan se fram mot den underbara dagen, Domens dag, då Gud håller dom över all ondska i världen.

Världen är galen...

2009-11-16T21:47:00.003+01:00

Ett citat som jag dagligen tänker för mig själv eller säger högt är:

Världen är galen...

Egentligen från en sång, men passar in i många av livets "kompliciteter", så som momsinbetalningar, kustbevakning, fortkörning, regering, högmod, självförakt, anorexi, svininfluensa, kyrkorådet, ungdomskultur, lättja, utbrändhet och annat av liknade slag.

Som sagt, världen är galen.

Sången fortsätter med..."som slängt bort Hans bud."

Grissjukan

2009-11-11T20:56:00.005+01:00

Vad skall jag tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här?

Vi har haft en diskussion jag och AnnC, skall vi och framförallt barnen vaccineras mot svininfluensa? Ingen kan ge ett bra svar, alla tycker och experter säger olika. Så man är utlämnad till sig själv.

Vår slutsats är att oavsett vad man väljer får man tro på Gud, antingen att man inte blir sjuk i svininfluensan eller att man inte blir dålig eller skadad av vaccinet. Pest eller kolera?

Inget lätt val - men när man inser att man måste tro på Gud oavsett val, blir valet enkelt - tro på Gud! Ett val - tro, inte fruktan eller rädsla, utan tro. Det låter självklart, men det tog tid att komma fram till det.

Det kan vara lätt att man hamnar i en situation där man antingen - tror på Gud eller tror på vaccinet. Men det är väl inget kristet förhållningssätt?

Hur blev det då? Jo, idag vaccinerades Alfred som först i vår familj mot grissjukan (som det kallas på Kållandsö).

Se på fåglarna...del 2

2009-11-02T13:32:00.002+01:00

Jag tog en liten promenad till sjön på förmiddagen idag. Mest bara för att komma ut och få en lugn stund för sig själv. När jag kom ner mot sjön i skogen hörde jag en hackspett och var givetvis tvungen och se var han satt. Samtidigt upptäckte jag att skogen var full av fåglar. Samtliga var sådana som övervintrar.
När jag sedan kom ner till sjön och njöt, kom det olika typer av flockar med fåglar, sjöfåglar och andra som jag inte kan namnet på. Alla redo att dra söder ut om vädert blir för bistert.

När jag sedan gick jag tillbaka funderade jag över fåglar. Det är lite som det kristna livet. Det går i olika årstider och perioder, både i det personliga livet och i ett land. Man måste veta vilken årstid man lever i för att handla rätt. Är det vinter i landet kan man inte så för skörd och är det skördetid i det personliga livet är det inte dags att sätta sig att begrunda eller ha en övervintrar strategi.

Vi måste alltså veta vilken tid vi lever i, både personligt, nationellt och kanske t o m globalt. Den kristna flocken kan vara till mycket god hjälp för att veta vilken tid man lever i. Men man måste veta vilken flock man tillhör och är räknad i, så man vet vilken herde man skall följa.

Söndagskänsla

2009-11-01T15:03:00.003+01:00

Sitter här med den där melankoliska söndagskänslan.

Man vill inget, men vill ändå göra något. Allt är bra men ändå lite nedstämd.

Det hade varit trevligare att suttit hemma, prata med fru, lekt med barnen, kollat på fotboll.

Just att kolla på fotboll är ett bra avslappningspiller. Man kan sitta och småprata samtidigt och somnar man så gör det inget för matchen är inte slut när man vaknar.

Min vecka slutar idag så imorgon är det ledigt, ändå finns söndagskänslan där.

Mer personligt än väntat.

2009-10-29T07:40:00.003+01:00

Igår kväll återvände familjen ner till vårt lilla hus i Trelle. Detta tillfälliga boende är mer hem än vad jag hade väntat mig. Vi har bott oss mina föräldrar i ett par veckor och det gått fantastiskt bra. Barnen har haft det jättebra och verkligen trivs, men något speciellt infinner sig när man kommer hem, både hos föräldrar och barn.

Har tänkt en del nu över situationen jag var i när Sixten fick andnöd när jag bytte på honom på BB (finns att läsa på Fru Gustafsson). Varje gång jag berättar det eller när jag skrev om det på bloggen så vill jag gråta eller gråter. Jag kan inte sätta ord på varför jag gör det, kanske en chock - men jag tycker att jag handlade väldigt rationellt, kanske rädsla över att förlora något jag har kärt - men jag hade knappt fått samma känslor för Sixten som jag har nu.

Oavsett var det är, så blir jag berörd när jag tänker på det eller återupplever det. Men viss bearbetning görs fortfarande. Sixten är förkyld idag och snorig. Detta gör att han ibland får svårt att andas genom näsa och då tänker jag snabbt på vad som hände. Likadant var det första gången jag bytte på honom efter det hade hänt. Jag skulle inte säga att jag rädd eller att det är fruktan eller kanske...det försvinner i alla fall med hjälp av en bön och rikta sig mot Gud i tro.

AnnC tror även att det är en form av självterapi att skriva av sig om det och det är jag beredd att hålla med om.

En annan reaktion som jag fått, när jag tänker och går igenom det igen är att jag vill välsigna och be för alla...märklig reaktion. Troligtvis någon form av tacksamhet att det gick bra.

Så Gud välsigne dig.

Med sorg i hjärtat...

2009-10-23T00:16:00.001+02:00

Herren ser ner över jorden
Söker en enda ja, nån
Någon som ingenting hellre
Vill än att ge honom allt
Herren ser ner över jorden
Ser på oss människobarn, på dej och mej
Söker nå villiga hjärtan
Men ingen som ville, som kom

Om du tänker på Sodom och Gomorra
Om du sätter dig ner bredvid Lot
Om du tänker dig in i hans ställe
Hur han plågades av det han såg.

Det är kusligt när man ser hur det stämmer
För Sodom är Sverige idag.

Har du svårt att identifiera
Dej själv med Noa och Lot
Då är det dags att du börjar fundera
Synden talar sitt tydliga språk

Det är kusligt när man ser...

Alla dom som vill leva i renhet
Känner bara ett stort främlingskap
För det budskap som hörs och predikas
Det är mestadels uddlöst och blekt

Ditt liv, vad är det värt, i Sodom
Om du lever ditt liv utan Jesus, i Sodom, i Sverige
Vart går det hän
Vart går det hän

Vi har Jesus
Vi har Herren
I Sodom, I Sverige
Och vi skall segra för vi har Jesus, i Sodom, i Sverige

Ulf Christiansson, 1981, LP Krigsman, Sodom

Nytt inlägg på Fru Gustafsson

2009-10-21T13:50:00.002+02:00

Besök gärna Fru Gustafsson bloggen igen. Nytt inlägg.

Jag återkommer nog säkert här men en mer personlig och psykologisk utvärdering av förmiddagens tramuatiska upplevelse.

Pappa igen...

2009-10-20T15:55:00.003+02:00

Jag blev pappa idag kl 9.07.

Gå in på Fru Gustafsson för att få en mer utförlig beskrivning av den fantastiska händelsen.

Tack alla som bett och stått med, allt gick väldigt bra.

Tankar om kristna aktiviteter

2009-10-16T12:44:00.006+02:00

Tänker mycket på oss kristna. Varför vi gör olika saker, varför vi handlar som vi gör och hur vi motiverar våra val.
Vi tänker gärna rationellt och logiskt eller emotionellt och utifrån dåligt samvete på vad vi borde göra och vad Jesus bett oss att göra i Guds ord, och gör så och på något sätt hoppas på att det är vad Gud vill. Vill vi sedan stärka vårt tagna beslut så hittar vi något bibelord som passar bra in - som en efterhandskonstruktion. Vill vi sedan att andra människor skall hjälpa till, styrker och motiverar vi vårt val med att säga att det är en vision från Gud.
På detta sätt motiverar vi ofta våra aktiviteter och gudstjänster i våra kyrkor.

Men ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka, fråga sig själv och fråga Gud: Är det det här som Gud vill att vi gör? Skall jag verkligen fortsätta med det här?
En varningsklocka är när man tycker vägen blir lång och tung, glädjen försvinner och plikten är för tung att bära.
Vi vet att Jesus ok är skonsamt och hans börda är lätt. Samtidigt skall vi ta vårt kors och följa honom.
Två sidor av samma mynt - nyckel för mig är oftast att höra Guds röst och följa den - vägen är smal, och porten är trång men börda blir lättare och glädjen finns alltid där.
Som Marta och Maria - bara ett är nödväntigt, att sitta vid Jesus fötter och höra hans röst.

Gud välsigne dig om du inte bara hör utan också gör.

Vaccinering med föräldrafilosofi.

2009-10-07T16:21:00.004+02:00

Jag och sonen skall åka till Indien vid nyår. Det kräver vissa förberedelser, som att fixa och kontrollera passen och vaccinera sig.

Idag var dagen då vaccination stod för dörren. Både jag och sonen var något nervösa inför att ta spruta, det är inte varje dag precis. Vi hade gemensamt beslutat att jag skulle ta spruta först, vilket gick bra, men det känns ju, så jag tänkte att sonen kanske kommer reagera kraftigt.
Men döm av min förvåning, inte ens ett Aj!. Jag förberede med att hålla handen och trösta och han bara sitter där utan en min och tar sticket och sprutan. Fader blev både imponerad och stolt. Sonen har dessutom blivit fem centimeter längre efter vaccinationen, speciellt när han kom hem till mamma och berättade.

Det är märkligt att man kan bli så stolt över ens barn, och den glädjen det ger. Det var det ingen som kunde sätta ord på det innan blev förälder. Allt vad föräldraskapet ger. Man blir liksom fullkomligare, mer meningsfullare, positivt allvarligare som människa. Livet får andra dimensioner. Livet blir mer spännande.

Skaffa fler barn! Vi har fått datum när vi skall ha nästa...

Prövningar

2009-10-04T21:46:00.004+02:00

Prövningstider är alltid jobbiga tider, men man kan gå stärkt igenom dom. I fredags fick Ann-Christin oväntat läggas in på sjukhus. De ville ha kvar henne för observation.
Detta gjorde att jag skulle både ta hand om barnen, butiken och hemmet med allt vad det innebär.
Jag har kommit fram till att jag nog är en planerande människa, och det är det jobbigaste, att jag inte kan planera, för jag vet inte hur morgondagen ser ut. Hittills har det gått bra men jag är ovanlig trött i huvudet på kvällen. Nu ser det ut som att Ann-Christin kommer hem i morgon. Men vi får se...

Prövningar möta oss alla.

Gräsänklings blues

2009-09-29T09:43:00.002+02:00

Nu har jag varit gräsänkling sedan i fredags. Det är med blandade känslor som familjen åker bort, dels finns det en del i mig som tycker det är skönt. Jag kan göra vad jag vill och vara för mig själv och bara ta det lugnt hemma. Men sedan är det den andra sidan, hemmet slutar att vara ett hem när familjen är borta, inget liv, inget rörelse och den där jobbiga, äckliga ungkarlskänslan smyger sig på, man blir lite latare, äter lite sämre mat, går och lägger sig lite för sent. På det hela taget - man blir en sämre människa.

Men om man vänder på det. Man blir en bättre människa med hjälp av fru och barn. Ansvaret, glädjen och gemenskapen gör all skillnad i världen.
Nu kan man vara en bra människa utan fru och barn, det är både Jesus och Paulus exempel på, men de levde inte ensam i skogen utan hade gemenskap med andra människor. Det är i gemenskapen vi blir bättre, slipas, fostras.

Idag kommer i alla fall familjen hem. Äntligen...

Prov genom tystnad.

2009-09-20T11:18:00.006+02:00

I torsdag blev jag överrumplad av tystnad. Jag hade lite tid för mig själv och var ute på sjön och fiskade. Då vädret var gynnsamt för en liten båt åkte jag ut på öppet vatten för att söka lyckan. Väl ute vid en fyr så stannade jag och slog av motorn. Då kom den, den oväntande, intensiva och påträngande tystnaden.

Inte ett ljud, inte en susning, inte ett kluckande, inga flygplan, inga fåglar, bara tung och påträngande tystnad.

Det som var så överrumplande var att den var på en oväntat plats och när jag inte sökte den.

Jag drog mig till minnes berättelsen av en ensamseglare. Han älskade ensamhet och speciellt när det bara var horisont runt om. Då minskande intrycken från omvärlden till ett minimum och insidan fick fritt spelrum. Han uttryckte det som ett meditativt tillstånd. Tillbaka till kärna;
Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?

Det är aldrig fel om vi kristna också ställer oss dom frågorna. Vi kanske kan svaren men lever vi som att vi tror på dom?

2 Kor 13:5 "Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själv."

Nya möten och fina fiskar.

2009-09-12T20:21:00.003+02:00

Det gungar fortfarande i huvet efter dagens båtfärd. Det blir ett antal båtfärder i veckan trots att sommaren är slut. Fiskesäsongen har börjat och det har blåst ganska mycket de senaste gångerna jag har varit ute och vittjat.
Men idag kom lön för mödan, den första gösen. Uppskattningvis på 1.5 kg, vilket resulterade i lagom stora filéer för en familjemiddag. Det blir lyxmiddag det då kilopris på gösfilé sällan är under 300 kr.

Jag har även haft förmånen att träffa den ny pastorn på Kållandsö, anställd av pingstkyrkan, Lidköping. Han har varit i Spiken vid ett flertal tillfälle och både fikat och pratat - och eftersom kristenheten i Sverige inte är så stor så finns många gemensamma nämnare.

Vad skall han göra då? Det har jag inte riktigt koll på än men gudtjänstlivet har startat med gudstjänster både i Spiken och på Traneberg. Det är i alla fall en början. Detta följs av handlarn med stort intresse, då han själv har en stark dragning åt trosfrågor, existensiella spörsmål och Jesu liv och lära.

En premiär

2009-09-07T09:58:00.003+02:00

Inte så speciellt egentligen men för mig var det en milstolpe, att våga axla ansvaret, identiteten och tyngden av att bära en prästkrage.
Det är inte bara att ta på sig den och tro att du är den som du är. Det kommer en myndighet och auktoritet och ett ansvar med det, så det var efter ett visst övervägande som jag köpte den och använde den. Med viss inspiration från Remi.

För övrigt så kändes det som vigseln gick bra och tack alla som sa så mycket fint och uppmuntrande efteråt. Stort tack till brudparet för förtroendet.

Trospredikantens återkomst

2009-09-03T17:52:00.005+02:00

Nu har friden landat i själen efter ett par veckors turbulens. På lördag har jag min första vigsel och idag på en längre promenad föll bitarna på plats.
Gud är alltid så härlig, när man möter honom, han ser sällan bakåt utan pekar framåt. Lägger det som är förflutet bakom och ser framåt, ger visioner och vägledning.

Nu finns bara en viss nervositet kvar inför lördagen, med den är egentligen bra, det gör att man förbereder sig bättre och går lite mer på tå.

Du har alla praktiska bitar fallit på plats också. Det känns tryggt.

"Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft."

Någon form av självterapi

2009-08-22T07:41:00.003+02:00

Tufft, trångt, rådvill, konfunderad, trött, rastlös, slutkörd - uppbränd, nerbränd, utbränd.

Vill, kan, förstår, ser, menar, tänker.

Borde, skulle, bör, kan men...

Livet är en kamp.

Upp till kamp - för livet, i livet.

Du kämpar...alltså lever du.

Måndagen efter med en haltande jämförelse.

2009-08-17T07:44:00.003+02:00

Äntligen måndag, första dagen efter ledighet. Jag tjuvjobbade lite igår kväll men idag blir det heldag. Enbart positiva känslor hittills, arbete ger både hälsa och välstånd, inte för att jag varit sjuk under semestern men pengar går det åt.

Vi avslutade semester med en riktig västkust turné vad som kan beskrivas som en studieresa.
Grebbestad, lunch i Fjällbacka, Hamburgersund, Bovallstrand, Hunnebostrand och avslutande glass på Smögen.
Vissa kallar Spiken för Vänerns Smögen. Då får man allt tycka bra om Spiken för att göra det. Det kändes som att jämföra Kållandsös fotbollsdamer med Zlatans FC Barcelona. Men om man vill fortsätta jämförelsen så spelar alla fotboll, men på lite olika nivå.

Nu skall jag ta en härlig kopp kaffe innan jag åker till det fantastiska Spiken och öppnar.

Semester...

2009-08-12T22:56:00.003+02:00

Ok...första sommar semestern på fyra år. Verkligen härligt. Har varit i Varberg på västkusten och njutit av ledighet. Nu har vi åkt vidare till Norge via Lysekil, så man kan säga att vi gjort en stor del av svenska västkusten.

Ledigt ja, vad gör man då? Jag har lekt en del med barnen. Frun har aldrig sett mig bada så mycket som i sommar. Jag har även läst lite i veckan, På väg, av Göran Skytte.
Mycket inspirerande läsning, man får både hopp och tro för Sverige, något som han verkligen lyckas förmedla i boken. Även en kärlek till bibeln och att läsa och använda bibeln förmedlar han. Tack Göran. Köp och läs boken, finns i en bokhandel nära dig.

Medan regntunga skyar drar förbi...

2009-07-25T20:26:00.002+02:00

Medan regntunga skyar drar förbi har vinden lagt sig. Den tunga blöta mattan av fukt breder ut sig över skog och mark. Inne sitter vi och planerar framtid och lägger dåtid bakom oss. Regndagar kanske är bra till att begrunda det som varit, att se tillbaka och bearbeta.
Sverige har haft en regnig sommar, det kanske finns mycket som måste tänkas igenom, läggas bakom, tänkas om, vändas om.
Ibland kan man inte bestiga berget, eller kasta det i havet, då finns bara vägen tillbaka, att vända om.

Vart kom jag ifrån? Finns en väg tillbaka? Är broarna brända? Är jag bränd? Utbränd?

Vart är oskulden?

Herre Jesus Kristus, Guds Son, Världens Frälsare, förbarma dig över mig, fattig syndare.

Sommarkyla och fula fiskar

2009-07-20T12:37:00.003+02:00

Allvarligt - vart tog sommaren vägen? Det har knappt varit över 20 grader i juli, vattnet är så kallt att man inte ens kan bada av hygieniska skäl. Men i Spiken avlöser besökarna varandra i en aldrig sinande ström, men det klart att en värmebölja på ett par veckor skulle passa bra nu.

Har även fått ut fiskenätet i sjön igen, men det har hittills blivit 15 braxar - snacka om fula fiskar. Så där är det läge för förändring - måste helt enkelt flytta nätet, att plocka brax tröttnar man snart på.

Förresten - detta vet inte frun än, men det blir nog en liten resa till Uppsala på Europakonferensen. Jag skall på träff och kurs för vigselrätten vilket sammanfaller med konferensen och det verkar som att vi kan stanna någon dag extra.

Ha en fortsatt trevlig sommar.

Förrättningsman

2009-07-13T17:07:00.002+02:00

I kampen för äktenskapets bevarande som samhällets grund och människans bästa har jag valt att tacka ja till att bli förrättningsman - alltså kunna viga människor in i äktenskapet - för tydlighets skulle vill jag påpeka att min uppfattning är att ett äktenskap är mellan en man och en kvinna - exklusivt.

Under söndagen hade jag mitt första samtal med det blivande brudparet, vilket både var spännande och intressant i vart fall från min synvinkel.

Jag har inte fått behörigheten ännu men har blivit informerad om att en kortare utbildning skall genomföras innan jag ordineras till förrättningsman inom vårt samfund - TRPO, Trosrörelsens predikant organisation.

Det regnar och regnar...

2009-07-11T18:38:00.002+02:00

Nu har det regnat i Spiken i en vecka - ca 200 mm - vilket motsvarar 3 månaders normalnederbörd. Jag har aldrig varit med om maken. Rotblöta...verkligen.
Det var t o m så att en kund peka på mig och sa att jag skulle be att det sluta, för "...du är väl sån där pastor?"
Det enda som är positivt är att jag är den ende i Spiken där man kan sitta torrt och varmt, vilket gör att det varit väldigt mycket folk hos mig några dagar. Inget ont som inte för något gott med sig.
Men nu har det regnat nog - låt oss be.

Vår Fader som är i himlen, låt det sluta regna i Spiken och på Kållandsö fr o m imorgon söndag.
Din är ära, makt och härligheten i evigheters evighet. Amen

Sommar...

2009-07-08T07:50:00.002+02:00

Efter flytt och superväder i början av sommaren börjar något av vardag infinna sig. Om man skall säga något om Trelle, dit vi flyttat så fungerar mobilen ibland, trådlöst bredband hjälpligt men vad gör det när man kan gå ner och bada, få oväntat besök och se människor till vardags.

Angående flytten så har massor av underbara människor hjälpt oss och utan deras hjälp hade det aldrig gått - tusen tack.

Nästa flytt blir enklare - till ett eget hus - där vi kan bo för alltid, eller så länge vi är på den här jorden i alla fall.

Trevlig sommar på er alla.

Lokal fundering

2009-06-14T21:39:00.008+02:00

Det har inte varit så många lokala funderingar på bloggen som jag trodde det skulle bli, men nu kommer en:

Min fru var på syjunta för första gången här ute på öna. Det var 6 - 7 tjejer i hennes ålder, runt 30 alltså. Alla tjejerna hade flyttat ut till Kållandsö för männen var härifrån.

Tillfällighet, nja jag vet inte.
Antingen så finns en norrländsk gen i oss Kållandsö karlar att vi skaffar bara en kvinna om hon flyttar hit. "Vi flytt int", som norrlänningen säger.
Sen kan det ju vara så att våra fruar och sambos och allt vad det nu heter faktiskt inser, som vi gjort för länge sedan, att Kållandsö är en fantastisk plats att bo på.
Eller som den 40-årige Kållandsöbon sa på frågan varför han skaffade hus på Kållandsö som ungkarl:

Om du bodde i paradiset, skulle du då flytta därifrån?

EU-valet del 2

2009-06-07T21:56:00.002+02:00

JA, jag röstade. Dels slog plikten till och ett visst samvete, jag är ju ändå medlem i ett parti.
Men det starkaste argumentet tycker jag är att om man inte röstar och gör det man kan och har möjlighet till i en demokrati - då har man ingen rätt att klaga sedan heller att ngt är fel, för man har ju inte gjort vad man kunnat göra.

Men jag tror egentligen inte man förvandlar och ändrar på ett land utifrån och in. Politik och politiker behövs men de kan inte förvandla människor, men det kan Jesus, förmedlad genom kärlek av medmänniskor. Men det kanske också är politik - det kunde ju vara en grund för ett parti - ingen ideologi, utan ett brinnande hjärta får styra.

Som "Kasta Sten" uttryckte det, "En röst för de svaga och utslagna".

EU-valet

2009-06-04T21:37:00.006+02:00

Jag funderar på att skita i att rösta. Jag är både politiskt intresserad och engagerad och har lyssnat och följt debatten relativt noga. Men det finns inget, verkligen ingenting som motiverar mig att rösta.
Just detta saknar jag i debatten; varför är ingen intresserad? Kanske just därför att det är ointressant och kanske oviktigt. T ex Sverige har 19 av 736 platser i parlamentet - min röst betyder inget i sammanhanget. Min uppfattning är att alla som ställer upp i valet är bara där för pengarna, 140 - 150 tusen i månanden. Det skulle jag bli sosse för...nä skoja bara, då dör jag hellre. Men fatta...det blir inte ens seriöst.
Två argument:
Om EU är priset för att slippa krig i Europa så är det värt det. Rösta!

Om man inte röstar ger man inte EU någon legitimitet, alltså EU:s inflytande/styrka minskar...kanske. Rösta inte!

Vi får se, jag återkommer med hur jag gjorde. Kanske slår plikten till...kanske. Om jag har tid.

Ett MÅSTE...

2009-06-03T22:11:00.006+02:00

Om jag kunde skulle jag tvinga dig att läsa Marcus Birro´s blogg från idag. Den berikar, försvarar, provocerar men ger också hopp och tro.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Uppkopplad och redo.

2009-06-03T10:49:00.004+02:00

Äntligen eller vad skall man säga, att skaffa internet i Spiken är inte världens lättaste. Men nu du...verklighet direkt från slutet av vägen.
Du förstår, bredband via telefon gick inte, grannhuset kan ha det men inte jag, kunde inte ens få vanlig telefon enligt telia och definitivt inte bredband. Mobilt bredband, nja, det gäller att ha rätt operatör, alla säger att det fungerar kanon men verklighet på Kållandsö är brutal. Men nu, samma dag som kungen inviger utställningen på Läckö Slott blev också Spikens Café och Handelsbod uppkopplad.

Ha en bra dag.

"Allt är bra"-syndromet

2009-05-28T22:34:00.005+02:00

"Allt är bra"-syndromet är när man som kristen, eller förresten alla människor, inte säger hur det egentligen är, utan håller masken och låtsas att "allt är bra". Jag känner att jag är inne i en sådan period.
Jag har jobbat för mycket och det tar på mig, frun och familjen. Mycket bara stoppas under mattan för att klara stunden och att tas fram för senare bearbetning.
Det fungerar rätt bra så länge man vet att det är för en tid och att man på något sätt är överens om det.
Denna gången kom det relativt oplanerat och opassande - frun är gravid (planerat), vi håller på att flyttar (planerat), värdpar på bröllop (planerat), för lite personal (oplanerat), mycket i butiken och café (svårplanerat). Nu går det på sista vers. "Allt är bra"-masken har börjat bli svårt att hålla upp men det skall nog gå tills allt är bra, mer personal kommer nästa vecka.

Jag kom även en bit på väg ikväll - en ensam promenad i skogen gör gott åt själen, man kommer i kontakt med sig själv igen. Att jag sedan hittar liljekonvaljer får jag se som en gåva från Gud som jag får förmedla till frun.

Livskvalitens dilemma.

2009-05-17T20:45:00.004+02:00

Jag har för mycket livskvalité. När jag är ledig vill jag vara hemma, jag trivs hemma, jag njuter av friden, familjen, naturen, kaffet, mat - jag själva livet, närvaron, tillvaron. Tänk att klippa gräset när barnen springer runt i trädgården, frun kommer ut med vatten. Ta kvällsluften när man går ut och slänger soporna när barnen sover. Inse att det blåser för mycket för att vittja näten och tvingas vända båten i ogjort ärende.
Jag älskar det.
Men baksidan är att jag längtar aldrig bort, bara hem. Semester firas helst och säkrast hemma, hemma är då på Kållandsö med tillhörande skärgårdar. Att åka till storstan (Göteborg) går an, även fantastiska Norge är trevligt, men vad härligt att komma hem.
Är detta en gåva eller ett problem? Som vanligt är svaret inte antingen eller, utan både och.

För övrigt - jag har följt Marcus Birros blogg en tid. Måste rekommendera att ta en titt och framför allt läsa - han kan skriva. Oavsett vad han skriver njuter jag av språket, ämnena, uppbyggnaden. Njut.

http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Livsfilosofi del 2; nu med tandvärk

2009-05-11T19:08:00.009+02:00

Var hos tandläkarn förra vecka efter en tids tandvärk. Jag är ju MAN så jag biter ihop så länge det går...det kanske går över, under tiden som frun undrar om jag väntar på att mamma skall ringa åt mig. Nä, jag är bara manlig. Det där kommer dom aldrig förstå.
Men tills sist låg man där hos tandläkarn och jag skulle givetvis kommit tidigare, men det visste jag ju.

Om man vill dra lite djupare växlar på temat kan man ju tänka att det handlar inte om vad livet ger oss, utan vad vi gör med det vi får. Jag fick tandvärk, jag hade ont, jag gjorde nåt åt saken, ingen gjorde det åt mig.
Vi kan göra förvånansvärt mycket om vi bara vågar och tror att det kommer göra en skillnad, lägg där till tron på Gud som förflyttar berg...då är inget omöjligt.

Att våga är att vinna.

Apropå under, måste berätta om min vän och kusin. Han och frun är i Colombia för att adoptera två fantastiska barn. Man gråter nästa varje gång man läser om det.
En verklig feel-good story.

Ett trevligare sätt att se tillvaron.

2009-04-29T19:42:00.004+02:00

Kritiskt tänkande - grundbulten i dagens skola och universitet. Ja...det vore kanske något att ta till sig om det inte hade varit så förtvivlat lätt att vara kritiskt. Det är det lättaste som finns att vara kritiskt. Mot idéer, förslag, visioner, sammanhang. Jag skulle med lätthet kunna dissa vadsomhelst men väljer i stället en annan väg. För det måste väljas, det kritiska kommer av sig själv, både genom arv och miljö.

Vad är det jag väljer då?

Jag skulle vilja kalla det ett öppet sinne - eller free your mind som jag sa för några år sedan. Det handlar om att försöka ta företeelser, människor, musikstilar eller vadsomhelst med ett öppet sinne. Att förstå och ta till sig varför andra människor t ex tycker en viss musik är bra. Eller för att ta en kristen touch - hur kommer det sig att katolska kyrkan växer?

Ett trevligare sätt att se tillvaron - men lite svårare.

Att göra en företagare.

2009-04-24T21:22:00.002+02:00

Att driva ett eget företag är något jag verkligen rekommenderar. Man är sin egen herre och styr och ställer som man vill. Men baksidan är att alla vill ha del av kaka som jag tjänar - kommunen, förutom skatten så är det ett antal avgifter, som inte "skattekollektivet" betalar. Som om företagare inte betalar skatt. Sedan är det alla mer eller mindre seriös säljare som ringer - hittills har jag inte träffat eller pratat med någon som har något vad jag behöver eller vill ha.
Sedan blir man lurad för man är för snäll och trevlig. Att bli utnyttjad är företagarens lott i livet.

Men halleluja - ingen kan sparka mig, ingen säger hur jag skall göra saker. Friheten att jobba hur mycket jag vill och ta rast när jag vill.

Läs gärna boken: Rich dad, poor dad. Där finns mycket motivation, styrka, frihet och livsvisdom för företagare och andra fritänkare.

Husmors rebell

2009-04-19T22:44:00.004+02:00

Upp på barrikaderna, revolution, uppror. I Sverige idag finns inget som provocerar makten, normen, media som en kvinna som vill vara hemma med sina barn, fostra sina egna barn. Det är något av det mest samhällskritiskta man kan göra, ATT VILJA, var hemma med barnen.
Detta märks tydligt hur samhället är organiserat med föräldrapenning, VAB, dagis, fritids m m. Detta kanske vi inte kan göra något åt på kortsikt men det vi kan göra är uppror och vara hemma och fostra våra barn och inte låta en nykläckt genuspedagog göra det.

Det finns bara en sak som är mer provocerade än ovanstående i dagens Sverige. Det är om man som man vill ha en fru som är hemma med barnen.

Kommer inom kort: Husmors rebell

2009-04-07T12:07:00.000+02:00

Att fånga familjen.

2009-04-01T22:44:00.004+02:00

Att vara med familjen är att fånga dagen.

Idag kom våren - att vi sedan passar på att åka till betongens huvudstad Skövde för att shoppa var väl inget vårrus direkt men vi hade faktiskt trevligt. Det brukar vara trevligt att vara med familjen men shoppa...det brukar ta på krafterna, två, tre affärer sedan behöver jag ett fik.
Men frun är mycket förstående och barnen snälla så idag var det trevligt, t o m kul.

Vårrus förresten, anledningen till att vi var i lumparstaden Skövde var att jag ville till Biltema och köpa båtgrejer, så lite vårrus kan man säga att det var.

Naturfilosofi med teologisk touch

2009-03-31T09:58:00.003+02:00

Glöm inte att se på naturen nu under våren. Här på Kållandsö har det inte slagit ut än, så passa på denna veckan, nu när värmen kommer. Där har Gud lagt en stor hemlighet att förstå hans rike och lagar. Sådd och skörd, död och liv, mål och mening, syfte och vision.

För att inte tala om harmoni, skogen är en i synnerhet avstressande miljö. Granar stressar inget direkt, inte älgar heller.

Tiden kommer - den går inte...